Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Det här är en rent ideologisk fråga i synen på vem som ska äga bostäderna vi bor i.
Frågan är om man ser bostaden som en rättighet eller som en vara på en marknad. För att köpa en bostad i Stockholm med om nejd måste man ha goda inkomster och sparade pengar till kontantinsats, det gör att dessa lägenheter bara är förbehållna vissa grupper.
Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Själva "klippet" består i att BRF köper en fastighet till marknadspris, där varje del (BR)kan säljas dyrare styckevis. Och eftersom en BRF betalar marknadspris kan man inte säga att något har reats ut.
Om man som någon tidigare påpekat får köpa lägenheten för 1/3 av vad den är värd, är det nog ett reapris. Prissättningen är fri, ingen tvingar Allmännyttan att sälja till ett visst pris. Man kan ju lägga priset på fastigheten på en nivå som ger marknadsmässiga priser på lägenheterna.
Det viktiga var ju att folk får äga "sina" lägenheter, inte att de ska tjäna pengar på affären?
Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Att just marknadspriset på hyresfastigheter är för lågt bottnar i den planekonomiska modellen med reglerade hyror långt under vad gemene hyresgäst tycker att det är värt.
Slutsatsen är att om hyrorna hade varit mer marknadsanpassade hade troligtvis inte lika många ombildningar gjorts under årens lopp.
Hur tänker du då? Om hyrorna varit högre hade det ju varit ännu större skäl att ombilda till bostadsrätter.