Svenskarnas parti tråden, allt om SvP

Utmärkt idé! Att alienera den enda mediakanalen i landet som är sympatiskt inställd till SvP låter som ett recept på succé.

Jag glömde nämna Nordfront. Låt oss ta en titt på vad som händer där: under det senaste dygnet, 1 oktober, har man publicerat 11 artiklar. Ungefär det uppdateringstempot har man hållit ett tag nu, medan Realisten under lång tid har varit mer eller mindre stendöd med bara ett fåtal, om några, uppdateringar per dag.

Beror det här på att Nordfront, till skillnad från Realisten, varit förskonad från den lömska motgiftstrojkans försåtliga sabotage? Nej, förstås inte. Det beror helt enkelt på att någon på Nordfront kavlade upp ärmarna och satte sig ned och började skriva nyheter, något som Björn Björkqvist uppenbarligen inte klarade av.

Det står ingenting sådant överhuvudtaget i den text du länkar till. Vad försöker du uppnå genom att ljuga på det här viset?

Nog fan borde det gå och få tag i några personer som kan skriva några artiklar om dagen.

Realisten har under lång tid efterlyst flera skribenter, detta är känt. Har du någonsin skrivit något åt sidan? Det är så enkelt att klanka ner nu när sidan är nerlagd men vart i helvete var ni när den fortfarande var aktiv?

Jag har skrivit men inte för realisten. Har inte sett några skribentefterlysningar de borde ha annonserat ut det mer t.ex. tagit upp det i tal på demos eller NordiskVision att de behöver folk som skriver. Har du själv skrivit något eller tycker du inte du är lämplig eller har tid till det?

Skulle vilja tillägga, med mer kunskap om SvP idag, att eftersom man inte har en valberedning som i SD, så försöker infiltratörer nog snarare rikta in sig på att bli säkerhetsansvariga. Det är en post med motsvarande möjligheter att ställa till skada. Från den posten kan man också inge förtroende och få folk att berätta vad de är rädda för, vilka säkerhetsåtgärder de vidtagit, vad de har för eventuell beväpning och så vidare. Nu säger jag inget om huruvida personer på dessa poster idag skulle vara infiltratörer, men rörelsens medlemmar bör vara vaksamma mot personer på just dessa poster. Om t.ex. en viss säkerhetsansvarig blir ersatt och ersättaren ganska snart får en yxa i bakhuvudet och avgår så att den förra säkerhetsansvariga återinsätts, utan att det händer honom något under 3 gånger så lång tid, eller samma säkerhetsansvariga individ uteblir från att dyka upp när han ska hämta någon och det istället dyker upp en mängd vänsterextremister, efter att det skett ett bråk mellan denna och den som då blir överfallen, då är det sådant som gör att man bör börja undra rejält. Stenkils uthängning lär också ha kommit direkt efter Nordisk vision, där han uppges ha deltagit. Kan någon säkerhetsansvarig ha råkat får Stenkils riktiga namn, att Stenkil givit det i förtroende till denna individ? Det är definitivt värt att gräva i vilka som kan ha fått Stenkils namn i samband med Nordisk Vision. Alla visste hur viktig Stenkil var för att hålla igång realisten, ett självklart mål för en infiltratör som gärna vill se till att bli av med någon som utgör motor i organisationen på ett eller annat plan.

Vad gäller meneliks kommentar om öronmärkta uppgifter, så stämmer det att det kan användas för att röka ut infiltratörer, men det kan även användas av infiltratörer och partiskadliga individer för att röka ut personer som försöker få partiet på rätt kurs. Viktigt att komma ihåg! Läckor i sig är inte alltid av ondo, i synnerhet inte när det gäller läckage om personer som beter sig ytterst skumt, där avsaknaden av läckage hade möjliggjort att personen skadar en partimedlem i taget utan att den övergripande bilden någonsin når ut och får folk att förstå att personen utgör ett riskmoment. Faktum är att befinner man sig på en avgörande position såsom säkerhetsansvarig så ligger det i partiets intresse att varje indikation på illojalitet läcker så brett som möjligt så att det blir en press på individen. Är läckorna lösa rykten utan verklighetskoppling lär de dö ut och gå för personen att motbevisa - man kan även fundera på informationskrigsstrategier för att bekämpa falska sådana rykten på ett bra sätt. Är de däremot sanna så är det OERHÖRT positivt för partiet att läckan sker. Vikten av att avlägsna en infiltratör är större än vikten av att visa "vi har minsann aldrig haft infiltratörer för vi är så smarta". I särskilt Göteborg har rörelsen i princip ALLTID haft infiltratörer - det har aldrig varit en så röd stad som det har påståtts. Skulle man röka ut de sista infiltratörerna därifrån så skulle det bli en ganska rejäl moral boost som slutgiltigt skulle utplåna ryktet om "röd stad".

Vad som utgör sabotage kan det råda delade meningar om, men saker som bör läcka ut är: personen verkade placera någon i ett bakhåll, personen verkar ha starkt maktbegär, personen minskar på aktivismen för gruppen som helhet, personen uppmanar till dåliga säkerhetsrutiner och alltför avslappnad attityd, personen vägrar ha konstruktiva diskussioner för att förbättra verksamheten, personen bestraffar snarare än belönar hårt aktivist-arbete, stöter bort intresserade medlemmar genom mobbingliknande beteende, struntar i mångas anmälan till demonstrationer så att antalet som åker blir betydligt färre än det kunnat vara, struntar i att möta och aktivera nya medlemmar så de kommer in i verksamheten och kan göra lokalgruppen mer slagkraftig, uppmana till dumhet blind tillit och antyda att infiltratörer inte existerar, hota eller slå andra partimedlemmar, ha märkligt förflutet i olika kriminella organisationer, rivaler om olika poster som personen är intresserad av blir överfallna.

Jag skulle visserligen inte heller kalla det så eftersom det beskriver saken ifrån en suboptimal observationspunkt, men förefaller det inte otroligt att inte Dan Eriksson och Magnus Söderman under någon period varit engagerade i Realisten? Och sedan lämnat för att bygga upp ett gentemot partiledningens projekt "alternativt/kompletterande/konkurrerande" projekt.

Jag tänker att debatten om huruvida Motgift "konkurrerat ut" Realisten eller inte är semantisk till sin karaktär och onödig. Realisten har blivit utkonkurrerad, men i första hand av motsvarande nyhetsmedier som t.ex. Nordfront, Fria Tider, Nationell.nu. Visst är Motgift en del av pusslet, och i en idealistiskt styrd värld hade Motgift kunnat vara Realisten.

Istället för att tänka idealistiskt och fokusera på att definiera betydelsen av "konkurrens" bör vi analysera saken cyniskt och materialistiskt: Realistens ägare frikopplade sig ifrån sin produkt, och lät andra driva den. Med tanke på den personalgenomströmning som varit måste ledarskapet över Realisten ha varit dåligt. Åtminstone efter att Martin Ekedahl tvingats bort.

Jämför med Motgift, där ägarna själva arbetar med sin produkt. Givetvis skapar detta ett mer engagerat team som inte är "alienerade från sitt arbete". Motgift driver sitt projekt i anarko-syndikalistisk anda, där arbetarna själva äger produktionen. Eller kanske snarare i national-syndikalistisk anda (proto-fascism), vilket är ungefär samma sak men med ett stråk av kristendom och degrellesk pompadour.

Eller jämför med Nordfront, som har en kompetent nationalsocialistisk ledning och följaktligen kan samla fler medarbetare, vilka är fokuserade på socialistisk inbördes hjälp istället för på kapitalistisk inbördes konkurrens, och således inte behöver omstarta en ny redaktion varje år.

Fortsätter man analysera i Aristoteles anda ser man att SvP inte behöver en partitidning, lite lika som Socialdemokraterna eller Moderaterna eller Sverigedemokraterna gör det. Att ändå skapa en partitidning är att härma andra utan att analysera om detta verkligen är ett vinnande koncept (enligt mig finns en fundamental skillnad i psykologin "att härma" och psykologin "att skapa"). Vad SvP behöver är media som inte kan kopplas direkt till partiet men som bekräftar partiets världsbild i för populationen viktiga frågor.

Läs mina inlägg längre ner

En annan och relaterad fråga är ju hur man kunde tillåta Söderman, Skillt och ett helt gäng med ökända individer att gå med i partiet från första början? Inom rörelsen var det ju sedan åratal tillbaka allmänt känt att de var problematiska människor. Trots deras allmänt kända historia så lät man dem gå med. De första problemen och konstigheterna inom SvP började ju också kort tid efter att Söderman, Skillt och resten av gänget hade gått med i partiet. Sen spårade det sakta men säkert ur mer och mer. Denna utveckling är lätt att följa om man går bakåt i tiden.

Nu har dessa människor sänkt och förstört ännu ett nationalistiskt projekt.

Ja vi får hoppas det. "Stenkil" var och är nog trots allt en bra kille med hjärtat på rätta stället, även om han spårade ur en del mot slutet och verkade ryckas med av den osunda och motgiftslojala internkulturen inom SvP. Han vilseleddes liksom många andra av Motgifts galenskaper och kunde väl pga. lojalitet gentemot partiet (som Motgift var och är kopplade till, numera som partiets enda kvarvarande mediakanal och ansikte utåt...) inte riktigt genomskåda deras giftdimmor.

Hur vet vi att de inte hade resurser och någon slags organisation eller något utomstående intresse i ryggen? Räcker gifttrions egna utsagor som bevis?

Vilka intressen är det egentligen som ligger bakom Motgift och deras försök att föra in en ny och kraftigt avvikande variant av nationalism i Sverige? Vilka intressen tjänar på att den svenska nationalismen utanför SD splittras och spårar ur i diverse konstigheter?