Jag är "rädd" att jag är in it for life...

Någon annan som kan relatera? Jag känner att jag aldrig kommer vilja lägga ner. Är missbrukare men ändå rimlig missbrukare. Det är kontrollerat pund. Kan bli en-två gånger i veckan som mest men ändå starka droger som dränerar en på dopamin främst men även serotonin. Lär ju inte leva länge är jag rädd, mina osunda livsvanor kommer ge mig ett kort liv men samtidigt känner jag att det gör ingenting för jag har haft mycket ångestproblematik och sökte upplysning och fann den, inget mer lidande, så länge jag mediterar(träning/sjukgymnastik/gym inkl) fastän jag lider ändå för jag inte vill vara ingenting, för jag njuter av det likt att ta av sig en trång sko ger mig njutning i misären bara för lättnaden att ta av den.

Det är det jag känner livet handlar om, just njutning och massa tålamod och väntande på nästa njutningsstund.

Jag tror att om jag återgår till nykterheten kommer världen bli grå och trist. Om jag blir för stabil så kommer njutningen försvinna i att vara. Jag vill må "dåligt" (om vi nu ska värdera) för att må dåligt gör att jag känner mig mer levande.

Kanske det här hör hemma mera i psykologi. Men jag är av uppfattningen att här lär det finnas fler likasinnade. De som tämjt sin "sjukdom" och lärt sig leva med den och ändå lyckas få en fungerande familjeliv? Jag anser jag har god kontakt med både morsan och farsan. Jag anser att jag är en vettig pojk och hoppas de anser att jag är det också i deras ögon, trots att jag inte klarade allt som jag "skulle" med jobb m.m.

/Från en människa som tänker för mycket och inte har tid att jobba. Filosofi och psykologi är mitt jobb. Att hålla alla kaotiska tankar i schack.

Vad är det för droger du använder om jag får fråga?

Hallucinogener. Främst Dissociativa för att tryptaminer kan skeva ur ens psyke. Mitt psyke är instabilt och det har tagit 25 år att nå den frid jag når nu. Cannabis kan förekomma men i rimliga mängder för blir lätt "bäng" vilket för mig är ett annat ord för tankedimma och det är just det jag försöker centrera mig i. Att sluta tänka och överanalysera för jag anser att mina tankar är roten av problemet.

Jag har tagit benso nån gång och tycker det är ett intressant fenomen att vara "känslolös" och kunna göra allting (jag anser mig vara över den subjektiva bedömningen av gott och ont). Jag vet hur jag använder droger till mitt eget förfogande men jag är ändå av moralidén att inte i alla fall döda andra eller ta till våld :P

Också väldigt nyfiken på vad det är för substans som ska ta livet av en om man använder den 1-2 ggr i veckan? Black tar? Krokodil?

Ts jag kan f ö relatera till exakt allt du säger. Det är en verkligt svår problematik, man vill inte gå all in i drogerna, för vem vill det egentligen? Men vad jag menar är att jag fortfarande tycker att ett normalt liv verkar rätt soft, santidigt som det verkar rätt tråkigt (iaf om jag måste vara nykter). Man vill ha kakan och äta den, typ. Jag uppskattar att bli äldre, eftersom det faktiskt var rätt jävla jobbig på många sätt att vara barn och tonåring, samtidigt som jag hatar det.

Har du någon diagnos? Jag brukar scora rätt högt på aspietest, överanalyserar och tänker sönder allt, och tror helt klart att jag är överdrivet känslig/empatisk jmf med många andra.
Läste i en bok av ett medium nyligen att detta tydligen är ganska vanligt bland narkomaner, och att man då använder drogerna som ett slags filter för att ta bort intrycken man inte orkar med. Har också nästan alltid varit den i sällskapet som snear lättast på syra och annat sånt, och vissa säger ju att den sortens knark river ner ens naturliga filter så det verkar ju rimligt på nåt sätt iaf.

Sen vet jag ändå på nåt sätt innerst inne att om jag kunde må lika bra utan droger så hade jag hellre varit utan, såklart...men så har man den där rösten inuti som säger "Jaha och hur fan skulle det gå till...din jävla tönt?"
Men ja det skönaste av allt skulle nog vara att bara vara nöjd med det vanliga livet, eller iaf hålla sej till nån helg i månaden eller så.

Röker mest weed och en del cigg, samt dricker alkohol. Håller mej undan det allra tyngsta

Edit: såg nu att du hade postat medan jag skrev, vänligen ignorera min första fråga.

Du befinner dig fortfarande i det drogromantiska stadiet. Droger löser alla dina problem, du mår bra av droger och varför skulle du sluta då?
Droger är din livslina, för världen är ju så jävla tråkig om man är nykter.
Om du nu är en vettig pojk, så lägg ner det där. En framtid med droger är ingen människovärdig framtid. Bara misär och lidande, inte bara för dig utan också för dina nära.
Finns många trådar om lidande och död pga droger om du söker. Tyvärr lika många drogromantiska.
Att ta sig ur ett etablerat missbruk är ingen barnlek och många har misslyckats, med resultat en för tidig och ofta långdragen smärtfylld väg till döden.
Vill du verkligen ha en sån framtid?

Syftar på mina osunda livsvanor. Att göra det 1-2 gånger veckan lär ju minimera ens livstid till kanske 50-60. I alla fall de RC drogerna jag tar och alla jag tagit tills nu.

Ja jag har asperger på papper numera. När jag var liten så fick jag "atypisk autism" bl.a. men landade på asperger. Grejen är att jag lärt mig hantera min "asperger" (tack vare knarket och uppväxt/blod/svett/tårar). Liksom skräddarsytt en rock så jag passar i asperger nu. Ingen (i alla fall nämnvärd) ångest osv (vilket var mitt mål) och det har jag åstadkommit.


Jag rekommenderar dig till att lägga ner allt utom koffein om du är som jag en övertänkartyp ciggen går ju diskutera men den skiten ger inte mycket bara att bita i det sura äpplet och ta smällen och lägga ner.

Börja sen med meditation och håll det enkelt dvs på andningen och lär dig mer och mer men gå sakta fram precis som med allt annat så tar det tid att lära sig.

Hittills håller jag med om att du säger, varför sluta om det är så bra?

Framtiden >existerar inte< det enda som existerar är nu. Att tro på en ljus framtid är väl bra men man bör ta det med en nypa salt för framtiden den kommer och när den kommer är den nu. Så det är "nu" du bör fokusera på inte "då" eller i "framtiden".

Ok du är en tänkande august.
Kan du tänka dig att sluta fastän det är så bra? Helt enkelt bara för att det kommer inte bli bra.
Du får gärna vara filosofisk och komma med kluriga underfundigheter, men fakta kommer du inte i från.
Vill du köra filosofiska resonemang får du använda ett annat forum.

Hallå min vän!

Känner igen mig i dig, har haft det på liknande sätt fast med andra droger.
Jag har haft/har min långa resa i det vi kallar medvetandet(eller nuet) och insikt i ens varande är det ultimata, det man bör skaffa innan man gör någonting annat - vilket du verkar förstå..

Jag håller med dig, eller snarare tycker jag att det inte spelar någon roll om du ger upp ditt nuvarande tillstånd eller bara låter det vara!

Folk bryr sig sällan när man vill pracka på dom böcker, men jag är väldigt säker på att det här faller dig i smaken;
Jed Mckenna - finns fyra böcker, samtliga som ljudböcker vilket jag rekommenderar mest!

Sitter i samma båt, fann min frälsare för många år sedan, Vet idag säkert att jag aldrig över denne vän, på gott o ont.

Mest medicinska skäl men oxå en väg till inre ro, tro mig, försökt med allt annat från bergsklättring, hiking i afrika, palmöar o skit, inget kan ersätta den luckan vännen skänker.

Jag har haft både frivilliga o ofrivilliga långa uppehål, längtan var inte mindre en jävla dag, psykiskt..? Säkert, skitsamma, lusten finns där o går aldrig tvätta bort tack o lov.


Oja, det är mary jane jag är vän med.

Om du har problem med dina tankar, vilket du bevisligen har angående ditt sätt att analysera, så lägg ned hallucinogener och rökat. Det kan verka harmlöst till en början, men baksidan kan visa sig betydligt kraftigare än du tror och när du väl hamnat där, då kommer ditt överanalyserande och din problematik vara ljusår värre än det är idag. RC är dessutom som att pissa på sig själv.

Benzon är ett rent gift, håll dig ifrån om du inte nödvändigtvis behöver den för kraftig ångest och då är det kroniska grejer. Annars så är benzon konstruerad som så, att den framkallar problematiken med vidrig ångest om du inte hade det redan innan du började använda. Med andra ord ett rent bedrägeri.

Ditt problem är att du inte har några konsekvenser utav ditt drogbruk. Du är som någon sa i drogromantiken och harvar. Det är oftast omöjligt att prata någon ur det stadiet och få dem att lägga ned. I stort sett alla måste krascha innan de inser att det inte håller. Det vore dock tragiskt om det i ditt fall skall göras med ett kraschat psyke som för många innan dig, är omöjligt att reparera.

Du gör även som så många andra, stirrar dig blind på "de stora" så som Hunter S Thompsson och tror att bara för att ett gäng som du kan räkna på händerna, av miljarders människor lyckades hamna i en värld där de kunde vara försörjda och samtidigt kliniskt galna, urspårade och uträtta någonting. Han sköt ju bara ihjäl sin fru och levde i en paranoid dimma i hela sitt liv. Den 20 februari 2005 begick Thompson, självmord med en pistol, i sitt hem i Woody Creek nära Aspen.

Hur många av de andra "stora" har inte avslutat sitt liv i förtid, hamnat i andra trubbel eller levt i misär tills livet tackade för sig just på grund utav missbrukets baksida. Trots att de var "stora".

Sluta drömma och kom tillbaka till verkligheten.

Du pratar om lögnens kraft, hur det går utför när folk börjar ljuga. Att lögnerna är farligare än drogen och du har helt rätt, för just nu sitter du och ljuger så hårt för dig själv och du börjar bli blind.

Efter dina resonemang här så är du redan inne i ormens gap och springer, endast du själv kan ta dig ut därifrån… Spring medan du kan.

Om det endast är nuet som existerar, om nuet är framtiden. Då är det ju mycket enkelt, du kan bestämma här och nu hur du vill ha din framtid...

… men nu är det ju som så, att nuet förändras, det nuet som existerar nu, existerar inte imorgon och i framtiden. Det kommer hela tiden ett nytt, nu. Då krävs det att du underhåller nuet, då du påverkar framtiden genom att ta beslut i nuet. Du vet inte hur framtiden ser ut, men du kan påverka den genom att leva i nuet och där och då, här och nu, leva på ett vis som lägger grunden och en förutsättning inför hur din framtid skulle kunna se ut.
Grejen är, att du tror inte på drogernas förändring i framtiden, du tror att de kommer att verka och påverka dig precis som de gör i nuet, just nu, i all framtid. Du kunde inte ha mer fel min vän…

...Så fortsätt du att leva i nuet, men förakta inte framtiden…