Jag har alltid haft jobb, mer eller mindre sedan jag slutade gymnasiet. Från det att jag fick min första lön så har jag planerat upp mina pengar till sista slanten, detta är ett beteende som jag har än idag 11 år senare. Det har aldrig handlat om samma saker utan jag lyckas hela tiden hitta nya saker som jag känner att jag måste ha, är för tillfället helt uppe i varv över att jag "måste" uppgradera min cykel igen.
Genom åren har jag pratat med flera vänner som sparar och det har alltid slagit mig som att dom måste ha mycket högre inkomst än vad jag har. Men iom att min inkomst ökat, har även utkomsterna ökat. Det verkar som att jag hela tiden anpassar mina utgifter med hur mycket pengar jag har. Ett exempel är i somras då jag fick dubbla löner i tre månader, utav dessa pengar finns inget kvar.
I slutet på månaden har jag nästan inga pengar kvar på kontot, inte heller i somras när jag hade 30k+ i månaden x3. I efterhand mår jag emellanåt så fruktansvärt dåligt över det och tröstar mig själv med mantran som "dom skulle ändå försvunnit vid ett annat tillfälle" & "jag köpte faktiskt saker som jag ville ha".
Jag är enormt trött på detta barnsliga beteendet och har bestämt mig för att försöka bättra mig. Jag har nu ett jobb som ger mig 17k/månad efter skatt. Utav dessa försvinner ungefär 6-7k på fasta avgifter. Jag äter sedan några år tillbaka knappt ute (1-3ggr/veckan), drogfri sedan December och snusar sparsamt.
För tillfället ser mina konton ut som följer:
Privatkonto: 8kr
Placeringskonto: 280kr
Sparkonto: 0kr
Pensionskonto: 20k
Hur mycket tycker ni att jag borde kunna spara varje månad?
Känner någon igen sig i mitt beteende? Hur tog ni er ut ur det?
mvh / j
Genom åren har jag pratat med flera vänner som sparar och det har alltid slagit mig som att dom måste ha mycket högre inkomst än vad jag har. Men iom att min inkomst ökat, har även utkomsterna ökat. Det verkar som att jag hela tiden anpassar mina utgifter med hur mycket pengar jag har. Ett exempel är i somras då jag fick dubbla löner i tre månader, utav dessa pengar finns inget kvar.
I slutet på månaden har jag nästan inga pengar kvar på kontot, inte heller i somras när jag hade 30k+ i månaden x3. I efterhand mår jag emellanåt så fruktansvärt dåligt över det och tröstar mig själv med mantran som "dom skulle ändå försvunnit vid ett annat tillfälle" & "jag köpte faktiskt saker som jag ville ha".
Jag är enormt trött på detta barnsliga beteendet och har bestämt mig för att försöka bättra mig. Jag har nu ett jobb som ger mig 17k/månad efter skatt. Utav dessa försvinner ungefär 6-7k på fasta avgifter. Jag äter sedan några år tillbaka knappt ute (1-3ggr/veckan), drogfri sedan December och snusar sparsamt.
För tillfället ser mina konton ut som följer:
Privatkonto: 8kr
Placeringskonto: 280kr
Sparkonto: 0kr
Pensionskonto: 20k
Hur mycket tycker ni att jag borde kunna spara varje månad?
Känner någon igen sig i mitt beteende? Hur tog ni er ut ur det?
mvh / j