Citat:
Ursprungligen postat av
Herz
Tänkte svara på ett gammalt inlägg och gör det i denna tråden eftersom det är väldigt nyttigt och relevant för ryss-hatare på denna tråd eftersom de glömmer bort att Washington är precis lika goda rövare som Ryssarna, detta fäller självklart alla argument att ett krig vare sig politiskt eller militärt är rättfärdigat mot Ryssland eftersom vi ser att Washington är precis lika korrupta.
In 1948, Frank Wisner was appointed director of the Office of Special Projects (OSP). Soon afterwards OSP was renamed the Office of Policy Coordination (OPC). This became the covert action branch of the Central Intelligence Agency. Wisner was told to create an organization that concentrated on "propaganda, economic warfare; preventive direct action, including sabotage, anti-sabotage, demolition and evacuation measures; subversion against hostile states, including assistance to underground resistance groups, and support of indigenous anti-Communist elements in threatened countries of the free world."[2] Later that year Wisner established Mockingbird, a program to influence foreign media. Wisner recruited Philip Graham from The Washington Post to run the project within the industry. According to Deborah Davis in Katharine the Great; "By the early 1950s, Wisner 'owned' respected members of The New York Times, Newsweek, CBS and other communications vehicles."[3]
In 1951, Allen W. Dulles persuaded Cord Meyer to join the CIA. However, there is evidence that he was recruited several years earlier and had been spying on the liberal internationalist organizations he had been a member of in the late 1940s.[4] According to Deborah Davis, Meyer became Mockingbird's "principal operative."[5]
After 1953, the network was overseen by Allen W. Dulles, director of the CIA. By this time, Operation Mockingbird had a major influence over 25 newspapers and wire agencies. The usual methodology was placing reports developed from intelligence provided by the CIA to witting or unwitting reporters.
The Office of Policy Coordination (OPC) was funded by siphoning off funds intended for the Marshall Plan. Some of this money was used to bribe journalists and publishers.
According to Alex Constantine (Mockingbird: The Subversion of the Free Press by the CIA), in the 1950s, "some 3,000 salaried and contract CIA employees were eventually engaged in propaganda efforts". Wisner was able to constrain newspapers from reporting about certain events, including the CIA plots to overthrow the governments of Iran (see: Operation Ajax) and Guatemala (see: Operation PBSUCCESS).[9]
http://en.wikipedia.org/wiki/Operation_Mockingbird
http://www.youtube.com/watch?v=5ED63A_hcd0
Ryssarnas demokrati är kanske inte så dålig trots allt.
(BTW CIA:chefen Allan Dulles hjälpte nazist-företagen Thyssen och I.G. Farben via Union Bank. Förklarar kanske varför USA har så bra relationer med Svoboda)
https://jonlipshaw.files.wordpress.com/2014/04/628x471.jpg
Oj, vilka "bevis" du framför för att "bevisa" att dagens västerländska massmedia är infiltrerat av CIA.
Däremot, under det förra kalla kriget, så var CIA, naturligtvis inblandade i diverse psyop, allt för att förhindra kommunismens utbredning i Västeuropa, men också på andra ställen, allt enligt den sk. "dominodoktrinen".
Även vi, (Sverige) sysslar med psykologiska operationer
http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/ledningsregementet/insatsforband/psyops/
Här ett utmärkt avsnitt ur serien "Det kalla kriget", vilket behandlar CIA:s psyop i det Italienska parlamentsvalet 1948:
https://www.youtube.com/watch?v=lf0axpYS6CA&index=3&list=PLOQm_eUXD7refxe2 zn4cWWxF4NzRx2Ut2
(Jag kan för övrigt rekommendera hela den omfattande serien)
Men det är dock två saker som förvånar mig angående dagens psyop:
Dels att en massa folk påstår att dagens ryska psyops är skickliga. Jag tycker de är ganska klumpiga och lätt att genomskåda.
Och dels att vi inte själva ägnar oss åt psyop mot Ryssland när vi vet att Ryssland är fientligt inställt till väst och att Putler strävar efter att utöka det ryska imperiet och öka det ryska inflytandet, främst över fd sovjetrepubliker och östra Europa. Inte i första genom direkta invasioner, utom genom mer indirekta metoder som ge ett de facto avgörande inflytande.