Citat:
Ursprungligen postat av
Kleopatra2013
Det behöver iof inte betyda ngt konstigt. Hon har själv vad jag förstår, en sorg då hon miste sitt barn i en vårdnadstvist.
Att hon då går på en begravning kan vara ett sätt för henne att uttrycka sin egen sorg.
Ingen regel utan undantag, men att som kvinna förlora sitt barn är det absolut värsta som kan hända, någonsin
Jag håller med om att det är det värsta som kan hända en människa är att förlora ett barn.
Men även i det värsta finns det nyanser, och skillnader. Det går inte att jämföra förlusten i en vårdnadsrättegång mot den förlust döden av ett barn innebär.
Det är också skillnader mellan död i olyckshändelse och den död Yara råkade ut för. Döden får olika innebörd efter hur livet var. En död i olycka efter ett bra liv, är annorlunda än död efter ett helvete på jorden som avslutas med dödlig misshandel.
Det du nämner är de efterlevande och deras roll i det som skett. Pappan ser inte sin roll i det händelseförlopp som ledde till Yaras död. Det gör faktiskt hans sorg dubiös och fylld av självömkan, inget jag känner sympati för.
Om det är skuldkänslor inblandade i denna soppa till känslor och politiskt aktivitet, vette gudarna, men osmakligt är det.
Förlust av barn i vårdnadsrättegång är tragiskt, och det kan mycket väl vara en domstol som dömt fel. Men det är ytterst sällan barn dör hos "fel" förälder. Min erfarenhet är att barn växer upp och ser föräldrarna för vad de verkligen är. Barndomen är trots allt kort.
Därför blir alliansen mellan en kvinna som förlorat en vårdnadsrättegång och en man som utnyttjat sitt barn som ankare cynisk. Jag tycker uppriktigt synd om denna kvinna som slösar bort sin tid och energi på en sopa till karl. Karln har inga pengar och ställe att bo på, och utnyttjar nu en kvinna när svenska myndigheter inte öser pengar på honom. Det bästa vore om han åkte hem till sin fru, och tog hand om de barn som fortfarande lever.
