Citat:
Alla ser livet från sin egen utkiksplats och om jag t.ex. hade bott i centrala Sthlm hade jag haft invandringsfrågan långt ner på listan. Men för alla där ute i Sverige som bor i små lugna städer och andra mindre orter där det plötsligt dumpats busslaster med främlingar, i vissa fall 200 i byar med 500 invånare, har det vänt upp och ner på tillvaron. För dem är det livet före invandringen och livet efter.För mig, och i det fallet tror jag faktiskt att jag pratar för merparten av Sveriges väljare, är inte invandringen den största frågan. Visst, den finns med på bordet men är inte avgörande på något sätt. Jag vill ha politiker och partier som är hederliga och ärliga oavsett åsikt. Det är mitt första val.
När annars händer det att gatorna plötsligt fylls av hundratals främlingar som inte var där nyss?
Jag kan komma på två situationer. Det ena är om man har en musikfestival som Hultsfred eller Woodstock, men då är det över på ett par dagar.
Det andra är om en främmande krigsmakt rullar in och ockuperar, som i Norge, Danmark, Polen, Nederländerna m fl under andra världskriget.
Folket på orterna samlas för krismöten med Migrationsverket. De får inga andra svar än att så här är det och det är bara att gilla läget. Det finns tusen artiklar om såna möten ute i landet, här är en: http://www.dt.se/dalarna/ludvika/oroliga-bybor-fick-svar-om-asylboende
Sen börjar det. "Min cykel är borta". "Min också". "Jag såg en sån där på din cykel igår". "De var inne på vår tomt och snokade runt, jag vågade inte gå ut". "Dom har visst tagit dit väktare till boendet nu för det är bråk hela tiden". "Hörde du sirenerna igår?" "Jag tycker jag hör dem nästan varje natt". Precis så här var det 1992-93 också. Det hölls sammanträden i riksdagen när man tog upp frågan om alla upprörda människor ute i landet. Kommunalrådet i Kiruna hade sagt att "de stjäl som korpar" för att flyktingarna länsade butiker. Så här lät det i riksdagen då:
Herr talman! När jag säger i svaret att jag inte vill
göra någonting är det inte något generellt uttalande
om svensk flyktingpolitik, det kan jag försäkra. Det
gäller specifikt frågan om den snabbprocess som vi
har, för den betraktar jag som utomordentligt viktig.
Jag delar till hundra procent Sven Brus synpunk-
ter på hur oerhört viktigt det är, inte bara de formella
tolkningarna och hänvisningarna till paragrafer, utan
vad vi säger, hur vi säger det, vilka attityder vi som
har ett ansvar för detta demonstrerar. Det har vi vid
flera gånger fått åskådliggjort, inte bara i vårt eget
land utan i hela vår världsdel.
Jag har fått höra på sistone jag talar mycket om
ryska asylsökande. Jag skulle, herr talman, vara oer-
hört tacksam om någon här i riksdagen någon gång
skulle vilja ha vänligheten att tala om hur många
gånger jag har talat om flyktingbarnen under mina 13
månader som flyktingminister. Detta sker aldrig.
Häromdagen fick i TV höra en ung liberal tala om att
jag vid flera tillfällen hade talat om asylsökande rys-
sar men att jag inte talade om någonting annat. Jag
tycker att detta är fruktansvärt orättvist. Jag har arbe-
tat varje dag med att sätta barnen i centrum i svensk
flyktingpolitik. Det har varit min insats.
När jag kom hit till den här salen och hörde de
oerhört uppskruvade tongångar som då förekom i
svensk flyktingdebatt sade jag: Kan vi inte försöka att
se vad som förenar i stället för det som skiljer och
skapa en demokratisk front mot den främlingsfient-
lighet som vi ser bemäktiga alltfler länder i Europa?
Det är det andra som jag har sagt.
Detta är de två viktigaste saker som jag har talat
om, och jag talar om dem varje dag.
Men det händer då och då att det blir oro ute i
landet när personer som har lagt ned sina besparingar
på att sköta en lanthandel blir bestulna så ofta att
varje ekonomiskt resultat i deras affärer går till att
hyra in vaktbolag. Det har då ofta visat sig att det har
varit människor som har uppträtt som asylsökande
men som har kommit hit i brottsliga avsikter. Jag
delar Sven Brus bedömning att det inte kan röra sig
om mera än någon eller några procent av de 33 000
personerna.
Enligt polisens bedömning har det rört sig om ett
större antal när det gäller just asylsökande från före
detta Sovjetunionen.
Jag har mött människor som har sagt: Om vi kla-
gar över det här anses vi främlingsfientliga. Då säger
jag: Om man klagar över att man har blivit bestulen
och trakasserad är man inte främlingsfientlig. Men
om man säger att alla som kommer hit är kriminella
då är man rasist. Där går rågången, och där måste vi
vara tydliga.
Jag tror också att det är bra om någon person som
kommer från den här staden och som sitter i ansvarig
position också bejakar de många av de asylsökande
som råkar illa ut på grund av det här. Och jag vill
gärna fråga Sven Brus: På vilket sätt har jag förbrutit
mig?
Jag är fullt medveten om vilka utomordentligt
svåra avvägningar som man måste göra. Men jag har
sagt till människor i Alvesta, i Markaryd, i Kiruna, i
Timrå och på andra håll som är förtvivlade över vad
de har råkat ut för: Bara för att ni är upprörda över det
här är ni inte främlingsfientliga. Men om ni säger som
Lars Törnman att de stjäl som korpar, då är det ra-
sism, och det har jag brännmärkt. Där måste vi dra
rågången.
Men när det är vanliga, enkla svenska människor
som drabbas vill jag att de ska veta att det åtminstone
finns en flyktingminister som säger: Ni är inte främ-
lingsfientliga för att ni är upprörda. Vi måste se till att
det skapas ett system som gör att ni inte drabbas. Men
de som drabbas hårdast är faktiskt andra asylsökande.
Jag kan fortsätta med att ta upp exempel från Ki-
runa. En del av de asylsökande som har flyttat dit får
inte handla i butikerna därför att de blir trakasserade
av folk som själva har blivit trakasserade. På det
sättet blir det en spridningseffekt. Om vi inte får sy-
stemet att fungera - bland annat med förvarstagande,
något som vi har utökat - är det de asylsökande som
är sköra och känsliga människor som kommer att råka
mest illa ut.
Jag lärde mig detta av diskussioner med asylsö-
kande på flyktingförläggningen i Gimo. De tog upp
det här och talade om för mig vad det handlade om.
Jag lärde mig inte detta via polisen utan det gjorde jag
genom samtal med asylsökande.
Jag är oerhört känslig för det här, och det är möj-
ligt att jag tar till övertoner i mitt svar, men det är just
därför att jag vet hur fruktansvärt farligt detta är. Vi
håller på att rädda asylrätten från det som har hänt i
Danmark, i Österrike, i Holland och det som nu håller
på att hända i England. Då måste vi visa att det hela
fungerar. Det är därför som jag också understryker
detta med den demokratiska fronten mot främlingsfi-
entlighet. Vi måste gemensamt se till att systemet
fungerar.
När det gäller den typen av attityder där man
glömmer att det handlar om individer utan i stället
betraktar människor som grupp - vilket är första
steget till rasism - är jag helt överens med Sven Brus.
Om inte detta funkar kommer vi att få se sådana
strömningar. Då kommer Sverigedemokraterna att
sätta i gång med sin dörrknackning, som de har gjort i
Landskrona. Det är därför som jag åker till de områ-
den där det har förekommit upplopp och oroligheter
och resonerar.
göra någonting är det inte något generellt uttalande
om svensk flyktingpolitik, det kan jag försäkra. Det
gäller specifikt frågan om den snabbprocess som vi
har, för den betraktar jag som utomordentligt viktig.
Jag delar till hundra procent Sven Brus synpunk-
ter på hur oerhört viktigt det är, inte bara de formella
tolkningarna och hänvisningarna till paragrafer, utan
vad vi säger, hur vi säger det, vilka attityder vi som
har ett ansvar för detta demonstrerar. Det har vi vid
flera gånger fått åskådliggjort, inte bara i vårt eget
land utan i hela vår världsdel.
Jag har fått höra på sistone jag talar mycket om
ryska asylsökande. Jag skulle, herr talman, vara oer-
hört tacksam om någon här i riksdagen någon gång
skulle vilja ha vänligheten att tala om hur många
gånger jag har talat om flyktingbarnen under mina 13
månader som flyktingminister. Detta sker aldrig.
Häromdagen fick i TV höra en ung liberal tala om att
jag vid flera tillfällen hade talat om asylsökande rys-
sar men att jag inte talade om någonting annat. Jag
tycker att detta är fruktansvärt orättvist. Jag har arbe-
tat varje dag med att sätta barnen i centrum i svensk
flyktingpolitik. Det har varit min insats.
När jag kom hit till den här salen och hörde de
oerhört uppskruvade tongångar som då förekom i
svensk flyktingdebatt sade jag: Kan vi inte försöka att
se vad som förenar i stället för det som skiljer och
skapa en demokratisk front mot den främlingsfient-
lighet som vi ser bemäktiga alltfler länder i Europa?
Det är det andra som jag har sagt.
Detta är de två viktigaste saker som jag har talat
om, och jag talar om dem varje dag.
Men det händer då och då att det blir oro ute i
landet när personer som har lagt ned sina besparingar
på att sköta en lanthandel blir bestulna så ofta att
varje ekonomiskt resultat i deras affärer går till att
hyra in vaktbolag. Det har då ofta visat sig att det har
varit människor som har uppträtt som asylsökande
men som har kommit hit i brottsliga avsikter. Jag
delar Sven Brus bedömning att det inte kan röra sig
om mera än någon eller några procent av de 33 000
personerna.
Enligt polisens bedömning har det rört sig om ett
större antal när det gäller just asylsökande från före
detta Sovjetunionen.
Jag har mött människor som har sagt: Om vi kla-
gar över det här anses vi främlingsfientliga. Då säger
jag: Om man klagar över att man har blivit bestulen
och trakasserad är man inte främlingsfientlig. Men
om man säger att alla som kommer hit är kriminella
då är man rasist. Där går rågången, och där måste vi
vara tydliga.
Jag tror också att det är bra om någon person som
kommer från den här staden och som sitter i ansvarig
position också bejakar de många av de asylsökande
som råkar illa ut på grund av det här. Och jag vill
gärna fråga Sven Brus: På vilket sätt har jag förbrutit
mig?
Jag är fullt medveten om vilka utomordentligt
svåra avvägningar som man måste göra. Men jag har
sagt till människor i Alvesta, i Markaryd, i Kiruna, i
Timrå och på andra håll som är förtvivlade över vad
de har råkat ut för: Bara för att ni är upprörda över det
här är ni inte främlingsfientliga. Men om ni säger som
Lars Törnman att de stjäl som korpar, då är det ra-
sism, och det har jag brännmärkt. Där måste vi dra
rågången.
Men när det är vanliga, enkla svenska människor
som drabbas vill jag att de ska veta att det åtminstone
finns en flyktingminister som säger: Ni är inte främ-
lingsfientliga för att ni är upprörda. Vi måste se till att
det skapas ett system som gör att ni inte drabbas. Men
de som drabbas hårdast är faktiskt andra asylsökande.
Jag kan fortsätta med att ta upp exempel från Ki-
runa. En del av de asylsökande som har flyttat dit får
inte handla i butikerna därför att de blir trakasserade
av folk som själva har blivit trakasserade. På det
sättet blir det en spridningseffekt. Om vi inte får sy-
stemet att fungera - bland annat med förvarstagande,
något som vi har utökat - är det de asylsökande som
är sköra och känsliga människor som kommer att råka
mest illa ut.
Jag lärde mig detta av diskussioner med asylsö-
kande på flyktingförläggningen i Gimo. De tog upp
det här och talade om för mig vad det handlade om.
Jag lärde mig inte detta via polisen utan det gjorde jag
genom samtal med asylsökande.
Jag är oerhört känslig för det här, och det är möj-
ligt att jag tar till övertoner i mitt svar, men det är just
därför att jag vet hur fruktansvärt farligt detta är. Vi
håller på att rädda asylrätten från det som har hänt i
Danmark, i Österrike, i Holland och det som nu håller
på att hända i England. Då måste vi visa att det hela
fungerar. Det är därför som jag också understryker
detta med den demokratiska fronten mot främlingsfi-
entlighet. Vi måste gemensamt se till att systemet
fungerar.
När det gäller den typen av attityder där man
glömmer att det handlar om individer utan i stället
betraktar människor som grupp - vilket är första
steget till rasism - är jag helt överens med Sven Brus.
Om inte detta funkar kommer vi att få se sådana
strömningar. Då kommer Sverigedemokraterna att
sätta i gång med sin dörrknackning, som de har gjort i
Landskrona. Det är därför som jag åker till de områ-
den där det har förekommit upplopp och oroligheter
och resonerar.
De som står i sina bostadsrätter på Södermalm och påtar med tomaterna på balkongen tror inte att det är så här det går till. De har en vision av hur tacksamma syriska familjer kommer till landsorten och sen kramas alla med byborna och sitter runt lägerelden tillsammans. Hur det egentligen är, kommer att synas i SD:s valresultat.
__________________
Senast redigerad av CrispyKreem 2014-09-09 kl. 10:56.
Senast redigerad av CrispyKreem 2014-09-09 kl. 10:56.
