Ni som är deprimerade, vad är orsaken?

Är ganska ambivalent till min uppväxt som JW. Den har gett mig en moralisk grund jag kan känna mig nöjd över, men det har samtidigt missanpassat mig så in i helvete för att möta världens ondskor och orättvisor och samtidigt kunna hålla mig vid mina sinnens fulla bruk.
Har just nu inget annat val än att antingen leva på morsan eller ta del av assistenttimmarna genom att själv jobba som assistent åt henne. Känns ibland som ett låtsasjobb då jag tycker det är direkt osmakligt att ha betalt för att hjälpa familjen och kolla på film med sin lillasyster.
Kan förvisso gå och jobba med telefonintervjuer då jag har kvar anställningen där, men det mår jag ännu sämre av. Morsan och alla hennes syskon knaprar dessutom piller av olika skäl, så är förmodligen inte själv förskonad från taskiga gener.

Värst skulle jag nog ändå säga var den perioden min gudstro försvann. Perioden precis innan dess levde jag visserligen inte särskilt principenligt, men levde ändå med tanken att alla världens problem ordnar sig med guds hjälp även om jag själv fuckar upp det. Tänkte att allt helt enkelt löser sig på ett eller annat sätt.
Efteråt blev det liksom bara totalt tomt och meningslöst. Enda som finns att göra här i världen är att göra något "vettigt" som jag kan känna glädje över, men som jag nämnde tidigare så är min känsloreserv tämligen förstoppad.

precis så

I mitt fall så vet jag inte riktigt. Jag har liksom inga konkreta miserabla saker att hänga upp det på så att säga, ingen helt skruvad barndom, ingen mobbing, inte socialt utstött i unga år, inte en enormt skruvad familjesituation, inget sådär konkret. Det började växa fram i 14-årsåldern, och idag (33 år gammal) är det liksom kvar.

Sedan har jag händelser senare i livet som jag ju vet utlöst ohanterbara perioder av depression och så, men nedstämdheten fanns med långt innan dessa.

Det finns säkerligen en hereditär faktor, min morfar tog livet av sig. Så jag skulle väl gissa på att det finns biokemiska faktorer, även om jag aldrig utrett det på djupet.


Beträffande att gå vidare så kan jag det, punktvis. Och har i perioder av livet haft år där jag gått mer eller mindre oberörd av att att självmordstankarna finns så nära till hands och kunnat hantera de nedstämda perioderna rätt bra igenom att vara fullt upptagen med att leva.

man kan inte få jobb utan utbildning. och körkortet är dyrt.

Varit sen man var barn. Skurit, bränt och skadat mig sen jag var tretton år. Är tjugosex nu. Försökte mörda mig två gånger. Det ena var bara ett rop på hjälp och räknas knappt. Men jag förstår inte själv varför man mår som man gör. Det har varit ett utanförskap och mörker sen man föddes.

min anledning är hur hemska människor är i den här världen. jag gillar inte det faktum att det ens är möjligt att ha en negativ tanke eller kunna mörda, bara det gör mig ledsen varför skulle något sådant vara möjligt? är det tänkt att göra oss starkare för vad?

Trauma och medicin.

Depression har fördubblats på 20 år.

"Psykisk ohälsa bland ungdomar rapporteras bli vanligare. Andelen ungdomar mellan 11 och 15 år som i enkäter uppgett att de känt sig nere ungefär varje dag det senaste halvåret har fördubblats de senaste 20 åren."

https://www.dn.se/debatt/ungas-psykiska-ohalsa-okar-vi-maste-ta-reda-pa-varfor/

Jag tror det beror på.

1. Ökning av andelen män i samhället.

2. Internet ,mer data.

1. Tidö -Regeringen gör försök att minska ner på andelen män ,fast det är svårt ,men om de lyckas kommer antagligen depressioner minska. Män är mer förtryckande en kvinnor. Genom ha mer kvinnor i samhället minskar förtrycket och personer ( i genomsnitt) känner sig lite bättre. Man kan också ha fler män i fängelser ,vilket också minskar förtrycket ute i samhället.

2. För mycket information ,personer hinner ej bearbeta all information. Det skulle också behövas mer trevlig information ,om information är dyster tenderar personer bli dystrare ( i genomsnitt).

Eller så beror det på att alla gått och blivit gnälliga pillermissbrukare som springer hos psykologer och grinar över småsaker!

Som alla andra "välfärdssjukdomar" och "folksjukdomar" då.

Vill inte förringa verklig depression av psykisk art, men grunden i 99% av fallen i det moderna samhället är dietär, och har med intag av socker och vegetabiliska oljor att göra, all denna bearbetade och ultraprocessade skräpmat som framkallar hormonella störningar en masse och bygger placklager efter placklager i artärer och hjärnan och småningom genererar diabetes, cancer, demens, ADHD, erektil dysfunktion, PCOS u.s.w. etc. ad infinitum.

Jo kan så vara.

Unga mer deprimerade än äldre ,fast stämmer det ,tveksamt. Äldre kvinnor äter mer piller (en uppgift ej säkert)

Kvinnor mer deprimerade än män , nej tror inte det ,kvinnor tycker att de är mer deprimerade. Män är 4 gånger mer benägna till självmord.

Vita mer deprimerade än svarta , kan stämma eftersom vita gör mer självmord. Fast svarta har ökat mest i drogdöd och självmord i USA.

Utbildade mindre deprimerade ,antagligen rätt ,kunskap ger ett visst skydd mot depression.

Jo det är sant att den faktorn finns. Jag har slängt rapsoljan och gått över till oliv-olja.

Äter ej bröd och socker i några större mängder. Slutat med snabbmat.

Intar K2 och D-vitaminer ,sägs motarbeta plack.