Vakna upp! Eller vara ovetandes, vad är bäst?

Haha den här tråden är smått bananas.

För att svara på TS fråga. Jag har vaknat upp alldeles för många gånger. Försöker hålla mig onykter så gott det går.

Innan jag var ovetande om hur allting fungerar och virse varse så kan jag säga att jag brydde mig inte så mycket.
Nu sista tiden har jag varit smått deprimerad för jag vet att jag inte är männsklig och känner mig helt annorlunda från människorna runt omkring mig. Jag blir facinerad av inprincip allting jag ser och kollar på, har vart ensam mestadels hela mitt liv och när jag kollar på hur människan bara tar av jorden som om den vore deras blir jag bara besviken och arg.
Men jag tycker också om att veta att jag inte är en smuts kastad människa, må universum ta mig!

Är du avundsjuk av någon anledning? Tycker du något i deras tillstånd är önskvärt?
Kanske finns det någon som tittar snett på dig och säger: Hur kan människor göra sådär? Inte återvinna plast, plåt och glas för sig självt? Äta kött? Abortera små liv? Röker cannabis herregud vilken hemsk person! Alla har sin åsikt, det viktiga är att vi är ärliga med oss själva och gör det vi kan. Du vet ju varför dom gör som dom gör, så förlåt dom? "Forgive them for they know not what they do"
Varför vara besviken och arg för deras skull? Älska dig själv tillräckligt för att inte vara det ifall du finner dessa känslor negativa.

Det är en fantastiskt känsla att leva i nuet.

En släkting är sjuk och känner ibland inte igen oss andra. Jag blev orolig och tänkte att mina föräldrar kanske blir sjuka snart. En stark ångest växte fram. Då började jag tänka på hur jag låg i sängen, hur täcket låg över mig och så vidare. Det tog inte många sekunder innan ångesten försvann helt och hållet.

I stället för att ligga där med stor ångest inför framtiden så försvann framtiden och nutiden uppenbarade sig.

Så pass enkelt är det. Och kanske är det det som menas med att vakna upp. Att vakna upp från tankarna som utgör framtiden och dåtiden.

Blir svårt att definiera här..

Men det är klart, vaknar man upp för hårt så lär man väl önska att man aldrig hade fötts. Eftersom att livet/världen visavi mänskligheten rent objektivt suger. Just nu i alla fall, majoriteten av världens yta, och genom historien - rent generellt.

Men annars är ju kunskap av guld. Att folk har blivit dödade för "att veta för mycket" är väl knappast en konspiration längre? Det fanns s.k. fascister förr, och att tro att dem har dött ut på några årtionden är naivt, det finns fullt av perversioner här i världen. Det finns bara mer sätt att dölja dem på. Speciellt när man har ett styrelseskick som är korrumperat, och därav förslappar och demoraliserar människan. Inte det minsta konstigt. Men i alla avseenden tråkigt.

Tänker ibland att allt skulle ha varit så mycket enklare ifall man kunde ha fått förbli omedveten i sin påhittade lilla bubbla, leva för tingen och illusionerna.. Samtidigt är mitt motto att jag tusen gånger om hellre "väljer en ful sanning framför en vacker lögn" (inte för att sanningen måste vara ful, men ändock hårdare på många sätt).

Den sanna meningen i mitt liv handlar helt och fullt om saker som ligger utöver skådespeleriet som vi kallar för samhälle och sociala konstruktioner. Svårigheterna med detta är väl framför allt en känsla av utanförskap av att se på allt och alla med distans samt en återkommande känsla av ensamhet på grund av bristen på människor som förstår ens sätt att tänka och se på världen. Fördelarna är en känsla av äkthet och en känsla av att jag, om jag dör nu, åtminstone vet vad livet handlar om. Dödsångesten som många upplever tror jag beror på att de för första gången ser saker klart och inser att de har slösat hela sina liv på påhittad skit såsom prestige, pengar och fåfänga. Jag tror att de svårigheter som uppstår av att leva i blindo är värre eftersom de ofta grundar sig i tomma värden och meningslöshet.

Skulle absolut inte kalla mig själv fullt vaken än, men så pass vaken att jag är medveten om att jag är hjärntvättad och hela tiden kommer framåt och ser saker mer och mer klart. Slits väl på nåt sätt mellan min inre längtan efter äkthet och viljan att vara del i min omgivning. Har börjat meditera seriöst och är nästan lite rädd för att bli en riktig tomte i slutändan haha.. Nånstans måste man ju ändå leva i den här världen?

Det har gått i banor för min del, första gången jag insåg var jag så pass liten att det blev lite för mycket, nästan en aning maniskt eller nej det var nog tamefan maniskt. Pratade med allt och alla om vad jag tänkte och folk var inte speciellt intresserade, allt detta i samband med flickvän och kompisar som tyckte jag var sjuk i huvudet och en religösfanatiker började jag ta avstånd från mig själv och vad jag kände, somnade helt enkelt om, och fan vad skönt det var haha.

Tog ett tag men öppnade ögonen igen, visste alltid att det fanns där, men denna gång vågade jag då en tjej jag träffade på en resa visade mig att jag inte var ensam. Ensamhet har varit min största rädsla i livet, mycket skit som barn av andra. Blir inte lättare när man umgås med människor ytligt. Jag har nog svårt att acceptera känslan av att bara vara och att acceptera andra men samtidigt vet jag exakt vad jag vill ha av livet nu och kan inte vänta att få börja leva, förmodligen även det jag behöver jobba på, för att kunna leva nu är nog den viktigaste insikten . Till alla som upplever det negativa, det är bara ni själva som avgör vad ni i slutändan ser.

Finns mycket mer att säga, vill någon snacka eller ses i stockholm området släng iväg ett PM, vi är fåtal till.

Peace and Love, typ, Stay Strong!

Att vakna upp och se hur mänskligheten blir hjärntvättanda av eliten och sluta leva i sin lilla bubbla har knappast gjort mig lyckligare. Nu när man tänker på alla lidande djur och människor i världen så har man inte lika roligt längre. När jag "sov" så betydde pengar och andra värdelösa saker mycket för mig. Man brydde bara om sig sälv och hade ingen aning om hur mycket lidande som pågår i världen. Istället för att meditera eller ta en skogspromenad så lyssnade jag gärna på sataninstisk musik såsom lil wayne, katy perry eller jay Z. Jag hade ingen aning om hur världen fungerade eller att vi är kontrollerade av eliten som förslavar oss. Nu när jag har vaknat upp så har jag blivit mer deprimerad då man börjar kolla på världen och ser hur allting hänger ihop. Det var så mycket enklare när man var mentalt förslavad och lyssnade på allt regeringen sa och det bästa som fanns var pengar.

Håller verkligen med om att en ful sanning är bättre än en vacker lögn. 97% av alla människor lever i en illusion där de bara tillfredställer sig själva utan att bry sig om hur andra har det. Det enda som finns när man "sover" är en själv. Allting var så mycket enklare när jag "sov". Önskar att jag hade kunnat förbli en mentalt förslavad idiot i några år till.

Men jag är glad för att jag vaknade upp. Nu kan jag i allafall fokusera på viktiga skaker och kan dö vetandes att jag inte var en hjärntvättad idiot.

God morgon eviga medresenär
Går igen samma depression, men visst känns det ändå fridfullt?

Ser inte hur Jayz eller Katy Perry ska ha hjälpt dig vakna upp eller hur dom på något sätt är Satanistiska?

Vakna upp för mig var att inse att livet är en början och ett slut. När vi dör så dör vi. Då spelar inget något roll längre. Vem vi var, vad vi gjorde, våra värderingar..
Det finns ingen gud, ingen fortsättning. Vi har den tiden vi har sen finns vi inte mer.

Ja, det känns fridfullt.

Är det något historien lär oss så är det, för att mänskligheten skall kunna gå framåt och jorden bli en bättre plats att leva på så måste vi ta till oss alla fakta beträffande verkligheten även om de innebär ett s.k. paradigm skift (en omvälvning av vår världsbild).

Ingen idé att göra som strutsen och stoppa huvudet i sanden och lossas som ingenting.