H.P Lovecraft-tråden

Jag uppskattar honom inte heller, trots flera försök. Han jobbar så svetten lackar för att övertyga mig om att berättelsen är jättekuslig, men lyckas aldrig få mig att känna minsta rysning.
Känns mest som billiga effekter. Har gett upp honom.

H. P. Lovecraft är en av mina favoriter, men det är ingen enkel och självklar väg till att gilla honom. Till att börja med tyckte jag att han var en klumpig och förfärlig stilist, och att en del av hans skräckhistorier var rätt banala. Det tycker jag inte längre. Man måste växa in i det hela.

Det kanske är så att man med tiden blir en fan, och då överser med Lovecrafts speciella stil. Men det är också så att man lär sig förstå vad han vill förmedla, när han målar på om allt namnlöst och obeskrivligt i dimensioner bortom vår mentala förmåga.

Det finns dock storys som borde fungera bra även för den som inte har vant sig, framförallt The Colour Out of Space.

Intressant inlägg. Ja stilen var nog en stötesten. Jag är mest svag för knapphändiga, sardoniska formuleringar (Söderberg, Chandler, Bukowski o.s.v.) och det här var så att säga extremt åt det andra, mångordiga och lite klunsiga hållet. Men om det är som du sägr, att det finns mer bakom den skrovliga ytan, har jag kanske avfärdat honom för lätt.

Jag ogillar att vara den som skriver vartannat inlägg i en tråd, men here we go:

Jag tycker att det är charmigt med det överdrivna språket. I vissa fall tror jag även att HPL gör parodi på sig själv och på typiska skräckelement, som exempelvis i de tidigare nämnda In the Vault och The Hound.

Angående huruvida det är skrämmande eller inte så läser i alla fall inte jag med förhoppningen att själv bli rädd. Det kommer inte hända. Jag läser för att njuta av den kusliga stämning som karaktärerna upplever.

Ni som är besvikna för att ni inte blir rädda: Finns det några skräckhistorier ni faktiskt blir rädda för som ni skulle rekommendera?

----------

För övrigt kommer den här tråden antagligen vävas in i den här vad det lider: (FB) H.P Lovecraft-tråden

HPL skrev väldigt mycket för sig själv, och experimenterade med olika perspektiv/stilar. Sedan var hans tidiga verk (föga överraskande) just tidiga verk utan större djup, stereotypa med mera.

En av dagens författare (2014, alltså) har minst tre fokusgrupper som uttalar sig om manuskriptet. Men JRR Tolkien hade 1937 inte tillstymmelse till fokusgrupp, utan hans kontakt på förlaget lät sin son läsa igenom Bilbo, varpå Tolkien fick ett bokkontrakt (plus krav på en uppföljare, som kom att bli tre böcker ...) - och detta "författande utan externt styre" är en anledning att Tolkien än idag är en storsäljare.

Men HPL hade inte ens någon redaktör eller förläggare, utan skrev helt på egen hand. Och det förklarar varför mycket han skrev var ren smörja (let's face it) men andra delar av hans författarskap var briljant. Just att inget av vad HPL skrev har anpassats efter någon publik, ändrats för att inte störa någon redaktör (1930-talets pulp-redaktörer hade sett allt - och jag skämtar inte) eller vara politskt korrekt (lynchningsskämt var nog OK i USA tills långt efter HPLs död).

Så HPL levererade en lång rad berättelser med olika teman - och de fångade en massa olika läsare. Sämre eftermäle kan en författare ha ...

"The grass had so far seemed untouched, and the cows were freely pastured in the lot near the house, but toward the end of May the milk began to be bad. Then Nahum had the cows driven to the uplands, after which this trouble ceased. Not long after this the change in grass and leaves became apparent to the eye. All the verdure was going grey, and was developing a highly singular quality of brittleness. Ammi was now the only person who ever visited the place, and his visits were becoming fewer and fewer. When school closed the Gardners were virtually cut off from the world, and sometimes let Ammi do their errands in town. They were failing curiously both physically and mentally, and no one was surprised when the news of Mrs. Gardner's madness stole around. "

från The Colour Out of Space. Sparsmakad, konkret stil. Det finns mycket av det också i Lovecrafts historier.

Har inte hunnit läsa något Lovecraft än..

Rekommenderas det att man börjar med cthulhu och/eller Necronomocon, eller går det bra med vilken novelsamling som helst? Har bara "The Doom that Came to Sarnath and Other Stories" hemma..

Ett klassiskt klagomål på HP är att han ALLTID beskriver "obeskrivbara fasor" i sina skräcknoveller, framförallt om Chtulhu.
Och det stämmer så väl. Det är nästan ironiskt hur han kan tjata om detta obeskrivbara.
Samtidigt tycker att jag att när han väl ska göra lite mer målande beskrivningar så är de ganska dåligt skrivna, det är ytterst sällan jag läser HP och direkt får en igenkänningsfaktor av hans adjektiv.
Snarare måste jag tänka efter ett varv extra för att sätta mig i rätt stämning, det är ett uselt betyg.

Jag har nästan alltid blivit besviken då jag läst HP:s legendariska verk.
Framförallt Cthulhu-berättelserna. Var så hypad på att läsa dom pga deras kultstatus, och förvänade mig verkligen att bli försatt i en läskig och ockult stämning.
Men jag tyckte snarare det kändes som ganska träiga skildringar. Själva sättet många av berättelserna var byggda på, -som brevkorrespondens, var en stor miss enligt mig.
Hans storys har ofta ett flöde som inte faller mig på läppen.
Såsom citatet ovan visar är det väldigt mycket beskrivningar snabba överblickar över längre tidsperioder. Svårt att förklara men jag tycker ofta att dessa är lite träigt och trist skrivna.
När det gäller hans skildringar av händelseförlopp i realtid lämnar de också mycket att önska. Tycker hans formuleringar och flyt för det mesta känns väldigt off och det gör att jag inte får någon närvarokänsla och inte heller blir skrämd eller fängslad.
Minns tex scenen där några jagas av bläckfiskmonstret i Chtulhu. Jag hade förväntat mig att sådana scener skulle ha otroligt närvar och skräckkänsla, men tyckte inte alls att han lyckades med detta utan läsaren känner sig som en avlägsen observatör snarare än att man är helt inne i berättelsen.

Tror att HP:s legandarstatus delvis beror på att han skrev såpass många varierade verk.
Samt att de flesta av oss inte läst särskilt många skräckförfattare.
Man läste några spökhistorier som ung, ett par klassiker såsom Frankenstein och några verk av Poe, nån Steven King, kanske nån slumpad vampyrhistoria och därefter kom man in på Lovecraft.
man har inte jättemycket att jämföra med, så därför hamnar han automatiskt i toppskiktet av skräckböcker man läst..

Med det sagt så tippar jag dock på att han är ganska unik och att det finns få författare i genren som lyckas bygga upp en såpass minnesvärd uppsättning historier som Lovecraft.

Jag skulle rekommendera att du INTE börjar med den. Efter att ha kollat vilka noveller som ingår där kan jag konstatera att det är mycket flum. Många drömnoveller och lite mythos.
Jag tycker att man ska gå till sitt bibliotek och låna Vertigos översatta novellsamling. Många gobitar i den, blandat med en del flum.

Om du ändå ska läsa från den bok du har hemma vill jag vara noga med att påpeka att det är kolossalt olika stil på olika noveller. Så även om du ogillar en novell behöver du inte alls ogilla en annan. De jag gillar från boken du har är:
- The Cats of Ulthar
- From Beyond
- The Festival
- The Nameless City

Jag skulle rekommendera att du testar The Festival, om du vill läsa någon från den samlingen. Det var den första Lovecraft-novell jag läste, och den har en känsla som påminner om många av de bästa historierna. Den brukar också omnämnas som en tidig novell i Cthulhu-mythosen.
Lägg märke till protagonistens utsatthet. Det är nog vad jag gillar bäst. Det, att den utspelar sig i en stad som återkommer fler gånger, samt omnämnandet av vissa speciella böcker. En bra novell.

Tackar för den!

Det låter som att det är mycket hit and miss med hans skriverier; att det är mycket virrvarr av idéer men bara ibland så blir alla trådar uppnystat i något bra.

Det där med att han skriver i brev-format och att det inte är särskilt läskigt, det låter rätt mycket som Stokers "Drakula" som jag faktiskt gillade. Man läser ju inte för att bli skrämd, utan det är själva berättelsen och atmosfären som gör det nöjaktigt.

Mycket av det han skrev baserades på saker han drömt. Det är säkert en blandning av sådant och idéer som han skrivit ner i "vaket" tillstånd som leder fram till novellerna. Dock ska det sägas att det märks tydligt i varje novell vad det är för stämning, om det kommer leda fram till någon om en drömvärld och härskare i riken bortom stjärnorna och blaha blaha, eller om det är mer "jordnära" kusliga historier.

Jag har läst Lovecrafts Anteckningsbok som Hastur förlag gett ut. Några av alla de lösryckta idéer han skrev ner är oerhört bra, så de har även jag skrivit ner. Här är en av de bästa, som han senare också använde till sin allra bästa novell - The Call of Cthulhu:

25. Man besöker museum med fornföremål - ber det att ta emot en basrelief som han just har gjort - gammal och lärd intendent skrattar och säger att han inte kan ta emot något så nytt. Mannen svarar att 'drömmar är äldre än det grubblande Egypten eller den tankfulla sfinxen eller det av trädgårdar omgärdade Babylon' och att han utformat skulpturen i drömmen. Intendenten ber honom visa sitt alster, och när han gör detta visar intendenten tecken på skräck, frågar vem mannen egentligen är. Han nämner ett nutida namn. 'Nej - före det', svarar intendenten. Mannen minns inte, utom i sina drömmar. Intendenten erbjuder då ett högt pris, men mannen fruktar att han tänker förstöra skulpturen. Kräver fabulös summa - intendenten skall rådfråga museiledningen.
Lägg till bra utveckling och beskriv basreliefens karaktär. [Cthulhu]

"Lägg till bra utveckling" skrev han alltså. Och jösses vilken bra utveckling han la till. Hans mest hyllade historia blev det av den där idén.

Med den attityden är jag övertygad om att du kan komma att gilla Lovecraft!

För övrigt gillade jag också Dracula, och jag tyckte oerhört mycket om formatet att berätta en historia enbart genom brev och dylikt.