Ställ era random astronomifrågor

Någon vänlig själ som kan säga om mitt påståeende är rätt eller fel.

Jag kan bara svara att ja, det är vanligt i den 'normala' beskrivningen, i populärvetenskapliga sammanhang. Då heter det att man kan fortsätta in i ett svart hål, men att man då om man skulle se bakåt skulle se vår rumtids slut, alltså tidens ände.

Av detta följer att för oss, utanför ett svart hål, så har ännu ingenting passerat in i det.

Men saken blir mer komplicerad om man tar hänsyn till skillnaden mellan absolut och apparent horisont, saker jag inte kan redogöra för. Och ännu mer knepigt blir det då man betänker att området där något kan träda in i ett svart hål är en ackretionsskiva.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ackretionsskiva

Hawkingstrålningen och att ett svart hål upphör är något som sker mycket långt i framtiden. Biten om tidsdilatation i frågan kanske någon annan kan svara på, jag har ingen aning.

Tack! Håller med om att man får först snurra med i en ackretionsskiva vid inträdet men gällande vad man skulle se då man tittar bakåt, så jag tror du menade rumstiden då hålet har dunstat bort och inte tidens ände.
Det är ändå en väldigt lång tid, även för de minsta hålen som kan hålla sig stabila. Enligt Wiki's beskrivning på Hawkingstrålningen så tar det 2.8*10^64 år för ett hål med tre solmassor att dunsta bort.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hawkingstr%C3%A5lning

Men jag har räknat lite. Med hjälp av Puff's formel för tidsdilation, som han presenterade tidigare i tråden, så har jag insett att man får vara riktigt nära händelsehorisonten för att märka av effekten på hur tidsdilationen skulle övervinna hålets avdunstning. Tyvärr så saknar jag de rätta matematiska kunskaperna för den här uppgiften men med det jag har så blev avståndet 0.000000000000000000000001 mm. (typ).
Det kan iaf. inte bli ett negativt tal och därför tror jag att det räcker som ett matematiskt bevis på att man inte kan passera händelsehorisonten och slukas av hålet.

Vad som istället då händer är att man skulle färdas framåt i tiden.

Är det rätt eller fel?

Ja, det verkar stämma. Det var ett vanligt påstående förr (att man fick se rumtidens slut), men förnekas numera. T ex
http://www.phys.vt.edu/~jhs/faq/blackholes.html#q11

Borde inte planeterna ha formats så att de roterar runt sin egen axel i motsatt riktning som de kretsar runt Solen?

Objekt närmare Solen har ju en högre banhastighet än de längre ut. Så de objekt som en planet formades av borde ha gett den en spinn "motsols". Nu roterar Uranus med nära 90 graders vinkel och bara Venus roterar i retrograd riktning, men Venus roterar långsammast av alla så att den nästan inte roterar alls. Det ligger närmare till hands att kollisioner eller nära passager har orsakat Venus och Uranus avvikelse från normen. Så vilken mekanism ligger bakom normen för planeternas rotationsriktning relativt deras banors kretsriktning?

Förmodligen roterar det mesta i hela galaxen i samma riktning pga stoffets rörelser i gasmolnet när det svalnade. Det är samma rörelser och riktningar som så att säga "har blivit kvar". Men enskilda planeters rörelser är lokala, så det finns egentligen ingen lag som gör att de borde snurra åt samma håll. Vissa tror att Venus har stoppat sin rotation och sen långsamt börjat gå åt andra hållet. Andra tror att den helt enkelt vänt på sig så att den egentligen roterar som den alltid gjort. Ingen vet egentligen.

Nä, avstånden mellan stjärnorna är så enorma, det finns ingen koppling mellan planeternas rörelser och galaxens. Vintergatan har t.ex. 60 graders lutning relativt solsystemets ekliptika. Däremot så formades planeterna i samma skiva som Solen och har därför rotation.

Men ju närmare Solen, desto högre banhastighet ar ett föremål. Så en planets rotation runt sin axel, och dess månar, borde därför gå i motsatt riktning som de gör idag. Så det är någonting som jag inte förstår här.

Jag sa inte att kropparna FÖLJER galaxens rörelse utan tvärtom att deras rörelser är LOKALA företeelser. MEN de HAR börjat röra sig på ett sätt en gång i tiden pga att ALLT rörde sig tillsammans i ett moln. SEDAN när de formas fortsätter rörelserna, men de påverkas individuellt pga många olika omständigheter.

Fast det argumentet håller inte i det här fallet då det är uppenbart att det finns någon effekt som gör att planeterna som formades ur samma stoftskiva också roterar runt sig själva åt samma håll som stoftskivan i stort; Alla planeter utom två samt den absoluta majoriteten av alla månar roterar åt samma håll.

Som Fri var inne på vore det intuitiva att att de borde rotera åt andra hållet, eftersom banhastigheten blir lägre ju längre ut man går från stoftskivans masscentrum. Detta tar dock inte hänsyn till den ökning av banhastighet som skulle ske om ett föremål på ett visst avstånd drogs in lite närmare mitten av stoftskivan - eller om något annat föremål drogs lite längre ut.

Ett föremål som roterar närmare mitten av stoftskivans masscentrum kommer ha en summerad kinetisk och potentiell energi som är lägre än för ett föremål som roterar på ett längre avstånd. Med det sagt, om ett föremål på ett längre avstånd drogs in till ett närmare avstånd så skulle dess hastighet vara högre än samma föremål som redan befann sig i omloppsbana på det mindre avståndet. För att sätta det i perspektiv med planetformationen så skulle en planet som cirkulerar på ett visst avstånd dra till sig massa både längre ifrån stoftskivans masscentrum och närmare, men trots att banhastigheten är högre för material som var närmre centrumet så kommer hastigheten på samma material, när det väl dragits närmare planeten, ha en lägre hastighet än planeten själv - och det motsatta gäller material som planeten drog in från en högre bana.

Kan även motiveras med rörelsemängdsmomentets bevarande för stoftskivan i stort och då är rörelsemängdsmomentet för varje partikel dess avstånd multiplicerat med omloppshastigheten, och där omloppshastigheten för partiklar som befinner sig i en stabil bana är omvänt proportionell mot kvadratroten av avståndet. Resultatet blir detsamma.

Är logiken för enkel? Eller vad är det som är så otroligt svårt att förstå? Gasmolnet roterade medan det bildades. Det stod inte still. Alla partiklar rörde sig i samma riktning. Planeterna stannade inte plötsligt upp och sa: "vänta lite grabbar, nu måste vi stanna upp för nu ska vi bildas till planeter." Alltså rörde sig planeterna medan de bildades. Det var inte heller så att Gud helt plötsligt pekade på planeterna och sa: "rör er då, och se till att ni snurrar i samma riktning"

Om du googlar kommer alla artiklar säga samma sak: "Gasmolnet rörde sig" och "planeterna bildades i rörelse". Ingen skriver något om Gud eller att planeterna helt plötsligt stannade upp i väntan på att få bildas.





http://www.physicscentral.com/experiment/askaphysicist/physics-answer.cfm?uid=20120103093022

Du och din länk missar min fråga totalt. Jag frågar inte alls om varför allting roterar i samma riktning som varandra. jag frågar varför planeterna och deras månar roterar i samma riktning SOM SOLEN!

Ju närmare Solen, desto snabbare banhastigheter. Alltså borde planeterna rotera i motsatt riktning som Solen, inte i den riktning som de faktiskt gör. Den del av planeten som är närmast Solen borde röra sig snabbast, den del som är längst bort långsammast. Då får du en planetrotation som går i motsatt riktning som Solens och solsystemskivans rotationsriktning.

Du fattar fortfarande inte??? Solen påverkar INTE rotationens riktning. Solen och planeterna roterar i samma riktning pga att de uppstått ur samma Gasmolnet som roterade åt samma håll.