Ställ era random astronomifrågor

Fusion är sammanslagning av två grundämnen till ett tyngre.

Energin är inte oändlig. Matematiken bakom själva grundprincipen är enkel (E=mc^2) och genom att slå ihop lättare grundämnen frigörs enorma mängder med energi.
Ur ett universellt perspektiv så är det ingen "vinst" från fusion eftersom vi fusionerar två lättare ämnen till ett tyngre och snor mellanskillnaden för att använda till annat.

Till skillnad från övrig energiproduktion så krävs det dock tämligen stor effekt IN för att ens få till själva fusionen. Energin måste användas för att bygga upp den temperatur och det tryck som krävs för att ens få de lättaste av ämnen att fusionera samt för att det blir så in i helvete varmt att vi inte har några kända material som kan klara av de temperaturerna (med andra ord behövs mycket kraftiga magnetfält för att hålla plasman på plats).

Den "oändliga" aspekten i det hela är att bränslet vi behöver i teorin kan utgöras av havsvatten och att vi (med E=mc^2) får ut helt hysteriska mängder energi ur så lite som en enda deciliter bränsle att vi med mänskliga mått skulle klara hela mänsklighetens nuvarande energiförbrukning under extremt lång tid även om vi bara hade tillgång till ett mindre vattendrag i Småland.
Ett enda glas vatten skulle kunna lösa tex strömförsörjningen för Stockholm under ett helt år (i teorin med en 100%ig effektivitet).
Detta är dock teoretiskt och i faktiska fusionsverk som man just nu bygger prototyper för så behövs det lite mer specialiserade ämnen som mindre vanliga isotoper av väte eller helium.

Astronomer är den minst Aspberger-drabbade yrkeskåren jag känner till (i motsats till ekonomer). De är ju hela tiden "out there" och söker efter nya omöjligheter. Ärliga, intelligenta och obegripliga. Det går inte att argumentera mot dem.

Medeldensiteten hoppas jag du menar. Kärnan lär knappast vara atmosfärstunn.

Ja självklart. Dock är kärnan inte stor, men innehåller en mycket stor andel av den totala massan.
http://www.ualberta.ca/~pogosyan/teaching/ASTRO_122/lect18/6592_fig20_13.jpg

Om man skulle komma i närheten av ett svart hål, är det sant att man skulle dras ut och bli runt 50-60 meter lång innan man löses upp i molekyler??? Fick lära mig det i 9ans fysik.

Säg att du närmar dig ett svart hål med fötterna först. Ju närmare du kommer desto större kommer skillnaden i gravitation vara mellan dina fötter och ditt huvud. Du kommer sannolikt gå av på mitten och inte dras ut så mycket. Du är ju inget gummiband.

Kolla den här:
https://m.youtube.com/watch?v=h1iJXOUMJpg

Okej tack. Fan vad intressant han var, den där Neil DeGrasse Tyson, har sett massor klipp med han nu.

Är det verkligen teoretiskt möjligt att passera händelsehorisonten kring ett svart hål?
Ju närmare man kommer destu kraftigare blir tidsdilationen villket innebär att hålet krymper pga havkingsstrålningen och tillslut så är den borta.

eller...?

Alltid fascinerande att se hur vetenskapen med kilometerprecision kan avgöra sammansättningen av något jävligt varmt som man inte kan se med blotta ögat

https://www.youtube.com/watch?v=ZpHh_TU2kcI

Hur kommer det sig att de största planeterna i solsystemet varken befinner sig närmast eller längst bort från solen?

Tank dig en skiva av material.
En planet som ror sig i en cirkel i denna skiva har en storre omkrets, gar en langre vag genom mer material, om dess bana har en storre radie. Ju langre ut en planet bildas, desto mer material finns i dess bana att bilda planeten av, enligt denna enkla tanke. Okej. Men tank dig nu att skivan ar tjockare narmare stjarnan och tunnas ut langre bort. Det ger motsatt effekt.

Jatteplaneterna bestar mest av vate och helium och det blases utat av solvinden. De inre planeterna hade ingen chans att samla pa sig sa mycket av det. Vid Jupiter och bortom sa var solvinden inte tillrackligt stark for att blasa bort de gaserna. Gaserna stannade tvartom upp dar, skivan blev extra tjock pa det avstandet och dar bildades de storsta planeterna. Dessutom ar solstralningen inom asteroidbaltet sa stark att vatten inte kan finnas lange i frusen form. Vatten forangas och blaser utat av solvinden tills det kommer sa langt fran Solen att det kan frysa till isbitar. Konstigt nog verkar dock Jupiter inte innehalla nagra matbara mangder vatten trots att den ar omgiven av isiga manar, men man far val titta efter battre.

Man har ovantat nog hittat en hel del s.k. hot Jupiters, jattegasplaneter mycket nara sina stjarnor i andra planetsystem, innanfor det som ar var Merkurius bana. Jag tror att den basta gissningen idag ar att det beror pa att de planeterna har bildats langre ut, som vid var Jupiter, men sedan pa nagot satt fallit inat stjarnan. Men det hela ar nog annu ganska oklart. Relativt enkla forklaringar till hur vart solsystem har formats haller kanske inte nar vi jamfor med statistik over tusentals andra planetsystem. Tyvarr har man annu bara hittat enstaka exoplaneter per stjarna och inte sa mycket av hela exoplanetsystem.