Citat:
Man borde ha insett att det här var en oundviklig utveckling, att det skulle hända förr eller senare, särskilt när Ukraina drog på som värst med språket i mitten av 2000 talet och när folk slogs i riksdagen gång på gång. Landet är ett skämt. Till och med Belarus med sin Sovjetekonomi har lyckats renovera städerna sen 1992. Men i Ukraina beror det helt på om någon oligark har skjutit till en slant till sin favoritstad.
Folket fann sig i att vara "ukrainare" 1992 för man hade inte energi att protestera och folk insåg inte ens att de kunde göra det. Dessutom var Moskva inte populärt då, och en del trodde att Kiev skulle bli bättre. Det gjorde detsamma och språkfrågan var inte ens något som folk i Ukraina reflekterade över. De hade inte kunnat gissa hur det skulle utfalla, annars hade de utan protesterat 1992.
Nu har det hela spruckit. Frågan är om hela Novorossiya måste förstöras och alla måste fly, eller om den här regionen kan återvända dit den hör hemma, eller bli självständig medan det fortfarande är någolunda intakt.
Folket fann sig i att vara "ukrainare" 1992 för man hade inte energi att protestera och folk insåg inte ens att de kunde göra det. Dessutom var Moskva inte populärt då, och en del trodde att Kiev skulle bli bättre. Det gjorde detsamma och språkfrågan var inte ens något som folk i Ukraina reflekterade över. De hade inte kunnat gissa hur det skulle utfalla, annars hade de utan protesterat 1992.
Nu har det hela spruckit. Frågan är om hela Novorossiya måste förstöras och alla måste fly, eller om den här regionen kan återvända dit den hör hemma, eller bli självständig medan det fortfarande är någolunda intakt.
Befolkningen underskattade helt enkelt styrkan i den ukrainska varianten av fascism, Banderianismen - eller förstod inte att den skulle växa sig stark eller hade inte någon möjlighet att göra något åt det.
Jag skulle inte bry mig mycket om frågan i Ukraina handlade om en strid om markområden eller "separatism". Nu handlar frågan dock om USAs geopolitiska agenda och inte minst om den fascism som åter har dykt upp med regeringsmakt i Europa. Därför blir utvecklingen i Ukraina av betydelse för frågan om Europas framtid.
Striden handlar om att sätta stopp för USAs geopolitiska totalitära och fascistiska anspråk som i Ukraina gör gemensam sak med en djupt rotad nationell ukrainsk fascism. Ryssarna ses inte som människor, lika lite som judar eller polacker sågs som människor i det ukrainska fascistiska folkmordet under ww2. Det massmord som har begåtts i Odessa-branden eller i den odiskriminerade beskjutningen av civila i Donbass, underraporteras eller negligeras, eller vänds mot den etniska ryska befolkningen självt. Carl Bildt twittrade efter branden i Odessa att det var ryssarna som låg bakom den; dvs. de skulle ha eldat upp sig själva.
Propagandans logik kräver att fienden reduceras till det Andra, det som inte är som vi; något som man därför kan förtrampa och eliminera. Fascismen kräver att människan förvandlas till en fiende. Så legitimeras dödandet och terrorn i dagens Europa, vilket vi måste sätta stopp för.
Om Putin skulle gå in och göra detta så skulle det inte lösa problemet. Fascismen skulle bara få ännu större kraft. Militariseringen skulle öka, även av det civila samhället och det skulle kunna få stora negativa följder även på en global nivå. Därför måste folket i Ukraina själv kasta ut fascisterna. Tyvärr kommer det att kosta mänskligt liv, men det är enda möjligheten.
