Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Ok... tack.

Du Klippo har väll läst Kjell Espmarks Hotet?
Har du läst hela boksviten Glömskans tid?

En av huvudkaraktärerna i serien är den gamle arbetaren och partiräven Martin Vrede. Det framgår ganska klart att den karaktären mycket bygger på Sven Aspling. Den fjärde boken Lojaliteten handlar helt om Martin Vrede.

En annan bärande karaktär är Erik Kervell.... han är huvudperson redan i den första boken Glömskan.
Har du någon aning om vem som kan inspirerat till den karaktären? Kan inte riktigt se vem det kan vara... men lutar åt att Erik är Birger Elmer.

Den femte boken heter hatet och berättas genom en mördad statsministers vålnad. Statsministern heter Johan, men det är ingen tvekan om att det är en omskrivning av Olof Palme. Ibland även kallad "Kleve" (kanske inspirerad av en av Henrik den VIII fruar, en som man tror sig känna till men som visar sig vara någon annan)

Den sjunde boken är den med en karaktär byggd på Hinsehäxan, Lillemor Östlin. Den boken heter "Glädjen"

Vi har en kuppövning under mordnatten!

Olof Palme ger sig ut på stan. Kanske som del i en övning eller kanske inte...

Om sedan Dahlgrens berättelse stämmer är så är Hans Holmer djupt inblandad.
Wilhelm Kramm planteras som syndabock redan under fredagen av Hans Holmer.

Så sker mordet... antingen planerat, infiltrerat eller på improvisation av fribrytare?

Sedan verkar det inte bättre än att Hans Holmer blir fett blåst av någon när den tilltänkta syndabocken har alibi.... där står han med ett statsminister mord och händerna djupt ned i syltburken och ingen att skylla på... inte undra på att han skaffar sig livvakter. Om skytten är svensk och lovad skydd, lär skytten vara rätt sur när Holmer blir blåst.

Men vem har blåst honom? CIA? Säpo? Sapo? Militären? Palme?

Svar Ja.
Intelligenta, men Crazy med lite extrema åsikter.
Har bara träffat S. Mycket märklig. Vapenfixerad med m16 och Magnum.

Tror inte på en svensk skytt vid dekorima.
Svenskar är säkert med i stödet kring.

Ford har i andra sammanhang (sannolikt helt utan grund) identifierat Falkirk med Robert Andrew Fulton. Den sistnämnde var uppenbarligen agent för MI6 och tycks ha varit placerad i Oslo vid tiden för MOP. Jag misstänker att Fords något märkliga Oslo-koppling skall förstås mot bakgrund av den kontexten.

Om nu Falkirk var en riktig MI6-agent (och han tycks ha övertygat både Olle A och Ingemar E om den saken) så är det mer troligt att han rapporterade till Stockholmskontoret för MI6. 1987 (kanske också 1986?) tycks dess chef ha varit Margaret Bradfield.

I Granskningskommissionens rapport skymtar Falkirk förbi. Så här står det:


PU sägs ha förhört honom 1992. Notera att Falkirk var dansk medborgare.

Lars och Sverker är inte bröder. Sverker har dock en bror som är yrkesofficer

Falkirk säger till GK att han hittat på storyn. Hela historien är suddig och kan vara desinformation , både Trowbridge Ford och Olle Alsen är mästare på att skriva mellan raderna , vilket ibland förvillar mer än det klargör.

För att bringa lite klarhet vore det intressant att till en börja med veta vem journalisten var som träffade Falkirk på planet.

En koppling till MI6 i MOP vore mumma för KGB.

ny bok med slutgiltiga sanningen om Palmemordet! Bombmannens testamente av Ebervall&Samuelson.
http://ebervallsamuelson.se/

Jag har läst "Hatet", men du har fått mig att nu läsa alla delar. Ja, Espmark verkar vara initierad. Han har säkerligen intressanta kontakter inom etablissemanget.

Jo man tackar. Kärnan i berättelserna om detta icke existerande, och heller aldrig upprättade, ”testamente” är att Pelle Svensson ända från början ”vetat” att det var CP som låg bakom MOP. Trots det lämnade han i april 1986 uppgifter till PU om att det var Scientologikyrkan som låg bakom MOP. Det finns skäl att påminna sig om hur den i många andra fall ganska överslätande GrKom bedömer Pelle Svenssons uppgifter om bombmannen:

”När det gäller Per S:s uppgifters betydelse för mordutredningen är det till att börja med lätt att se att såväl Per S:s trovärdighet som tillförlitligheten i de uppgifter han lämnat kan ifrågasättas. Per S:s agerande under vintern 1996-97 är inte ägnat att ställa hans
trovärdighet utom tvivel.
/…/
De redogörelser Per S givit i sina förhör är vidare av ett något plastiskt slag; de synes kunna omformas efter omständigheterna och de frågor som ställs. I fri framställning ger Per S:s skildringar ofta intryck av att innehålla betydligt mer substans än de visar sig göra då han ombeds konkretisera de uppgifter han grundar sig på. Ett tydligt exempel på det är när han uppgav sig veta hur mordet planlagts, att det beordrats av Lars T etc. Detta visade sig konkret inte bestå av mer än ett påstående om att Lars T och Christer P, vid en oklar tidpunkt flera år före mordet, talat om att under vissa angivna förutsättningar mörda statsministern. Flera av Per S:s utsagor innehåller en motsvarande spännvidd (t ex vad han förtäljt om mordvapnet, liksom om platsen där det skulle ha kastats).
Mot den angivna bakgrunden måste trovärdigheten i Per S:s uppgifter sättas i fråga. Även karaktären av en del uppgifter gör att de måste ifrågasättas. Per S uppgav sig hela tiden ha vetat vem som låg bakom mordet. Denna uppgift har han vidhållit. I det sista förhöret fick han av Jan Danielsson frågan:

Men vad du säger nu, det innebär, såvitt jag förstår, att när Christer P slutligen greps för mordet, då blev du inte förvånad, utan det hade du vetat hela tiden, att det var han som låg bakom?
Per S : Mm
Jan Danielsson : Är det rätt uppfattat?
Per S : Det är rätt uppfattat.

/…/
Till det sagda bör läggas att Per S i slutet av april 1986 lämnade uppgifter till mordutredningen som pekade i en såvitt man kan förstå helt annan riktning (se kapitel 5, Avsnitt HF – ” Scientologikyrkan”).
/…/
Från utredningens synpunkt är Per S:s berättelse i övrigt problematisk i följande hänseende. Inom PU har man sedan länge bedömt hypotesen om en ensam gärningsman, som handlat på ingivelse, som den mest sannolika och styrt sina resurser därefter. Misstanken mot Christer P bygger alltsedan åtalet 1989 på att han begått brottet spontant, sedan han av en slump fått se Olof Palme vid biografen Grand. Per S:s berättelse, i vart fall sådan den såg ut inledningsvis, innebar däremot att mordet skulle ha varit planlagt. Det går inte ihop med PU:s syn, som alltså är att det med all sannolikhet inte var planlagt.”

Sen noterar man ju också att de nu aktuella författaradvokaterna, sitt yrke till trots, inte ens bemödar sig om att upprätthålla den i detta sammanhang inte oviktiga distinktionen mellan dråp och mord, såvitt avser CP:s tidigare brottsbana.

Jag såg intervjun på Gomorron Sverige igår, de hävdade att de hade kunskap om om ett vapen som CP skulle fått tag i dec 1985.
Ett vapenspår som inte skulle vara utrett.

Sigge Cedergren hade de ingen tilltro till, de ansåg honom vara mytoman.
Om jag uppfattade författarna rätt så hävdade de att Tingström och CP bildat en stark vänskapsrelation på Kumla och att CP då skulle hjälpa Tingström med att hämnas på samhället, där ett mord på OP skulle ingå.

Jag lägger in en länk på intervjun i Gomorron Sverige som hölls med Ebervall och Samuelsson.
http://www.svtplay.se/klipp/2273641/losningen-pa-palmemordet

Då Natodokumenten nu åter diskuteras så skulle jag vilja lyfta fram Göran Beckérus artikel i DN, "Falskt spår gav Nato skulden" från den 28e april 1992. Beckérus hävdar där att Nato-dokumenten och Natos föregivna inblandning i morden är desinformation. Helt säker är han dock inte. Artikeln slutar så här:

"En rad uppgifter som finns i dokument som DN har tillgång till, och på några punkter är uppenbart felaktiga, är så sensationella att de i sin tur gör en styrd kampanj för att ifrågasätta äktheten motiverad".

Hursomhelst och helt oberoende av Beckérus värdering av informationen så rymmer artikeln en hel del intressanta uppgifter. Här är några citat:

”Det Natoorgan som påstås ha organiserat mordet kallas SOPS, förkortning för Special Operations Planning Staff. Det ingår som en del i ACC, Allied Clandestine Committee, ett slags rundabordsorganisation för Natoländernas underrättelsetjänster. ACC/SOPS är bl a samordningsorgan för de s k stay-behind-grupperna i Europa. En svensk sådan hemlig motståndsgrupp under tidigare ledning av försäkringsdirektören Alvar Lindencrona avslöjades av DN i december 1990.”

”DN har uppgifter om att svenskar då och då regelbundet deltar i ACC/SOPS:s möten. Företrädare för den tidigare socialdemokratiska regeringen har bekräftat dessa uppgifter. Även en källa inom den militära svenska underrättelsetjänsten har bekräftat ACC/SOPS:s verksamhet.” (Här bekräftas det mao att Sverige har deltagit i ACC/SOPS - min kommentar)

”Enligt de underrättelsekällor som DN varit i kontakt med, och som vi nu tror arbetar med skickligt förfalskade dokument, skulle Palme redan vid månadsskiftet september/oktober 1985 har utarbetat en preliminär agenda för de informella samtalen med Gorbatjov.”

”Samma historia har till sina huvuddrag också berättats av två andra personer med bakgrund i olika underrättelsetjänster. Veterligen har dessa personer ingen beröring med varandra eller med Razin. Deras berättelser överensstämmer, men har inte på någon vital punkt kunnat bekräftas. En av DN:s källor uppger till och med att han själv lyckats komma över och fotografera den agenda som, enligt Natospåret, skulle ha utlöst attentatet mot Palme.”

Ola Tunander refererar i en artikel till en intervju Alsén gör med Falkirk där den sistnämnde uppger att han har kopierat agendan. Det tyder på att Falkirk är den DN-källa som uppger sig ha kopierat agendan.

Notera dock att Beckérus uppger att det finns ytterligare en källa - förutom Falkirk och Razin / Lewinter - till historien. I Grk sägs det att en av källorna var en pensionerad amerikansk överste, verksam vid ITAC. Jag uppfattar det som så att denne inte är identisk med Lewinter.

Vad sägs? Tre källor uppger till synes oberoende av varandra i stora drag samma sak. Två av dem har dock en trovärdighet som kan ifrågasättas.