Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan, maj 2013

Förhöret är återgivet från TR. Advokaten i TR var inte den skarpaste kniven i lådan, han kan mycket väl ha missat att PM:et var skrivet tre månader i efterhand.

Åklagaren har knappast missat det. I förhöret säger hon att KJ påstod i samtalet att "halva Boden" hade varit inne i ödehuset, och KJ höll med. Det står inget om det i PM eller i FUP öht. Därför måste åklagaren ha pratat med Barsk, och det var troligen efter det samtalet som Barsk skrev PM:et. Ändå håller åklagaren benhårt på innehållet i PM:et, och undergräver KJ:s trovärdighet. Men till det var hon nödd och tvungen för att vinna målet.

Jag trodde vi hade lagt ner det larviga dumförklarandet av postare med annan åsikt.

Diskussionen i tråden måste inte ha som syfte att leda till ett underlag för en resningsansökan för att äga sitt berättigande anser jag. Jag tycker att det är intressant att diskutera fallet ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Vad bloggaren hittar i form av felaktigheter, tveksamheter, falska påståenden eller vad man nu vill kalla det är ganska intressant tycker jag. Det här fallet är troligtvis inte det sista av den här sorten, just därför är det befogat att diskutera hur underlaget för domen faktiskt ser ut, det är min uppfattning.

Somliga anser att domen är klockren, andra tycker raka motsatsen och det finns de som sorterar in sig någonstans där emellan. Bara detta faktum är ju intressant, hur kan vi ha så olika uppfattning om vad som är rättssäkert och rättvist. Kanske är det just därför som diskussionen fortsätter.

Egentligen förstår jag inte varför de som är nöjda med förundersökningen och domen fortsätter att diskutera i den här tråden, fallet borde ha statusen "case closed" för deras del, men med en dåres envishet känner man av okänd anledning ett behov av att förlöjliga de som fortsatt har ett intresse av att resonera kring hur domen kom till och om det skedde på ett rättssäkert sätt.

I övrigt så kan jag konstatera att tonen i tråden har blivit ödmjukare.

Slänger in en brasklapp angående den påstådda styckningen av hunden..

Att 240V starkström kan ta livet av såväl en människa som en hund tror jag ingen här opponerar sig mot.

Knäckfrågan torde då handla om det är möjligt att en hund biter sig i tungan och om det då kan blöda?

Lite snabb googling på "hund blod blöder i tungan" ger svaret:
http://rhodes-2-safety.co.uk/?p=1174
"Although small cuts or abrasions on other body parts may not be deemed all that much of a concern, tongue injuries can lead to significant problems. When a dog’s tongue is cut, it bleeds excessively and this bleeding can be difficult to stop."

http://www.petmd.com/dog/general-health/evr_dg_anatomy_of_a_dogs_tongue
"A major source of heat loss for the exercising dog, the tongue's rich supply of blood vessels all dilate, causing the tongue to swell and extend. Even a tiny puncture at this time will reward the insult with a flow of crimson. And a deep cut can produce some truly scary amounts of blood."

http://vovve.net/Rastplatsen/display_message.asp?tid=6931970
"När hon kommer tillbaka med pinnen så droppar det blod ur munnen på henne och jag får världens skräck scenario såklart!
Försökte titta i munnen men hela munnen var ju blodfylld!"

http://vovve.net/Rastplatsen/display_message.asp?tid=5672827

etc etc etc etc...

Korrekt slutsats: Ja, en hund kan bita sig i tungan och då blöder det mycket.

Denna lilla detalj glömde man fråga veterinär Therese Ottinger på SVA(FUP s1511)

Hoppas nu tråden kan begrava RYKTET om en styckad hund en gång för alla, och i konsensus gå vidare och behandla saker som faktiskt bevisligen har hänt...

Ja jag förstår att du vill begrava diskussionen om hunden. Vad som hände den där natten lär vi nog aldrig få veta. Du vill önsketänka dig till att det faktum att hundar kan blöda ur munnen skulle utgöra någon slags bevis för att Kristoffer talade sanning om hundens öde (förutom att han ljög om googlingen då). Men frågan kvarstår obesvarad. En kille som redan haft massa problem med sin hund och nyligen fått hyresvärden på sig för det också kommer hem mitt i natten. Hunden dör under oklara omständigheter. Killen googlar "hund annatomi" (varför då - hunden dog ju direkt av stöten?) mitt i natten, men påstår sen i tingsrätten att det var en annan gång och för att hjälpa en kompis som hade en valp som inte kunde gå i trappor. Han ljuger om saken - varför det? Istället för att invänta hjälp och stöd från familjen går han ut i den mörka vintern med hundkroppen i en sopsäck och kör ner den till älven och tippar i. Sen börjar han messa och ringa om att hunden är död. Grannar observerar flera blodspår (hur mycket har hunden blött ur munnen egentligen om det kan läcka så ur en sopsäck?) och brodern som kommer på förmiddagen observerar en mängd blodiga kompresser (lägga kompresser i munnen på en redan död hund???)

Problemet Zero är att du som är en intelligent person skulle ha sagt att detta var en rövarhistoria i vilket annat sammanhang som helst. Av det enkla skälet att det ÄR en rövarhistoria. Det kan för all del hända att det som låter som en rövarhistoria nån gång är sanningen (mordet på Tommie Karims sambo i Gävle), men för det allra allra mesta så är det precis vad det låter som: Lögner och osanningar.

Kan vi bevisa vad som hänt? NEJ. Det mest sannolika utifrån det vi känner till är dock att något hände mot hunden som involverar ett mer aktivt beteende från Kristoffer själv. Något som efteråt gjorde honom så skamsen och rädd att han mitt i vintermörkret kör ner kroppen efter sin älskade hund till älven så att ingen ska kunna se den. Har det någon bäring på dådet mot Vatchareeya några månader senare? Ja, av flera skäl som vi redan behandlat åtskilliga gånger i tråden.

230 v.

Inte ens en knäckfråga. Ström kan leda till kramper vilka i sin tur gör att människa eller hund kan bita sig i den blodkärlsrika tungan.

Ditt problem är att du av någon anledning vägrar se det uppenbara: Undergrävandet av trovärdigheten stod Kristoffer till den absolut största delen för själv.

- Med sin märkliga kombination av knivskarpt minne för vissa händelser och saker och total amnesi för andra - oerhört märkligt samvarierande med vad som kunde kontrolleras med yttre källor och inte dessutom
- Med sina märkliga bortförklaringar till saker och ting som inte såg bra ut - inte sällan långrandigt svammel
- Med sitt inkonsekventa beteende som att söka efter den försvunna med stor energi och samtidigt med lika stor energi ge fan i att försöka ringa henne och t.o.m. gå till såna ytterligheter som att han låtsades ringa inför sina kompisar.
- Med sina skepparhistorier om dildoar och smörpaket mm

Du och några andra gick tidigt så djupt in i er övertygelse om att KJ var eller åtminstone med stor sannolikhet kunde vara oskyldig att ni inte kunnat ta till er detta. Varje gång vi försökt ta upp dessa saker till diskussion så har ni bara duckat eller så kommer bortförklaringar som vanligt till de olika detaljerna. En enda person - Remark - har erkänt så långt att KJ:s historier om mordkvällen MÅSTE innehålla flera osanningar, låt vara att hen skyller det på att KJ förstod att han skulle bli misstänkt och därför satt och funderade ut lämpliga strategier för att få alibi och rentvå sig själv.

Allvarligt: Hur trovärdig tycker du att KJ framstod som i förhör och vid rättegången? Tycker du att det är något fel på perceptionsförmågan hos de många i tråden och hos båda rätternas samtliga ledamöter som uppenbarligen blev övertygade om att här står en lögnare och fabulerar.

Det var i första hand Kristoffer själv som satte krokben för sig själv när det kommer till trovärdigheten, inte några åklagare som inte presenterade de för Kristoffer mest gynnsamma tolkningarna i varje enskilt läge.

Det där med att han skulle ha tappat humöret och dödat hunden är ju bara spekulationer, inget annat. KJ kan ha haft ihjäl den, visst men å andra sidan kan jag inte se något motsägelsefullt i hans berättelse.

Kompresserna visar väl ändå på att han i en stressad situation hade för avsikt att rädda hunden?

Att köra ner till älven är en impulsiv handling och förmodligen såg han då ingen anledning till att stanna upp och invänta släktingar.

Räkna inte med att hunden blev varsamt inlagd i påsen eller att den ens blev försluten.

Se fetat: sant, ja..

Dolk, mindre modell? Finns en uppsjö av dessa och vem som helst kan vara ägare av en sådan, förmodar jag.

Reflektion: dolken eller daggern som genomborrar hjärtat är också en tatueringssymbol. Love Hurts för tankarna till Boden-satanistens blogg och en av bilderna som lades ut där.

Om du hade besvärat dig med att läsa FUP innan du skrev detta hade du sett att KJ:s sista utgående SMS innan hunden dog var 2013-02-17 05:35 (sid 681). Därefter går inget ut förrän efter ett inkommande SMS 2013-02-19 kl 10:42 som säger att mobilen är laddad (sid 658). 2013-02-19 11:27 börjar han att skicka SMS om den döda hunden (sid 595). Mobilen var sannolikt tom på kontanter den ödesdigra natten.

Man kan också se ett inkommande SMS från teleoperatören 2013-02-19 02:34 som säger att folk har sökt honom. Det talar för att mobilen slogs på, operatören märkte det och skickade SMS:et. Sannolikt hade hunden just dött, och han slog på mobilen för att ringa brorsan. Han svarade på EMF:s fråga om varför han inte ringde brorsan, pappa eller någon kompis, och han svarade att han ringde brorsan, men fick inget svar. Han minns troligen fel i chocken över den döda hunden. Han kunde inte ringa.

Sju minuter senare googlade han på "hund annatomi", troligen i ett förgäves försök att rädda hunden (sid 783).

Dessutom gör det inget om du dämpar tonen lite.

Undergrävandet av förtroendet stod KJ för därför att han gick i fälla efter fälla gillrade av åklagarna, som lät honom babbla på som en papegoja med mundiarré. Han svarade på allt, oavsett om han visste svaret eller inte.

Ja, där ser man...

Jag förklarade just att det var fullt möjligt att en hund dör av att tugga på en 240V kabel.
Jag förklarade också att det var fullt möjligt att en hund kan tugga sig på tungan.
Jag visade också att tuggar en hund på tungan blöder den kraftigt.
Dessutom STÖDS nu utsagan också av teknisk bevisning som SMS.

Förstår att det svider i oempatiska åklagarkramare, när bevisningen detroniseras ett, efter ett, efter ett...

Såja. RYKTET om en styckning av hans älskade hund är inget annat än ett RYKTE.

End of story

Fantasierna kring valpens öde har varit pinsamma från första början. Låg nivå på diskussionen helt enkelt då fakta talar för sig själva.

Hoppas liksom du att vi kan lämna den delen och gå vidare.