Vittnesuppgifter tyder på att gärningsmannen ej haft mustasch. Christer P
har uppgivit att han haft mustasch sedan slutet av 1970-talet, en omständighet
som blivit föremål för utredning, eftersom han under förundersökningen
hävdat att hade mustaschen innan den 28 februari 1986. I
förundersökningsmaterialet (protokoll II) finnes ett foto av Christer P, taget
under spaning vid Tegnérgatan 16 i Stockholm i april 1986. Vittnesutsagor
talar för att Christer P anlagt mustaschen efter den 28 februari 1986
Vittnet E hörde av sig i maj 1997. Han hade mordkvällen mellan
klockan 23 och 24 kört Malmskillnadsgatan med bil söderut. Ungefär
vid brandstationen (dvs. strax före den plats där Tunnelgatans trappor
når upp till Malmskillnadsgatan) kom en man springande ut i gatan från
höger sida. E fick bromsa och mannen halkade framför bilen. De
iakttog varandra 5-10 sekunder på kort avstånd. Mannen hade en skarp
genomträngande blick och en revolver i handen. Han sprang vidare in
på en gata till vänster. E insåg dagen därpå att han sett statsministerns
mördare. Han uppgavs vara säker på att det var Christer P han såg.
Inga Å uppgav i förhör den 25 januari 1989 att hon varit på samma
bioföreställning som makarna Palme. I kön in till salongen hade hon
sett en man som betedde sig underligt. Han hade stått långt fram i kön,
men plötsligt avvikit. Den 16 februari 1989 deltog hon i en konfrontation,
med samma konfrontationsgrupp som förevisades Mårten Palme
m.fl. Hon kände då inte igen Christer P som den man hon hade sett på
Grand.
Knappt ett halvår senare, i slutet av juli 1989, när Christer P
hade fällts till ansvar i tingsrätten och hans bild hade publicerats i
media, inkom Inga Å med ett brev till PU. Hon bifogade två bilder av
Christer P ur Dagens Nyheter. Den ena bilden var ett spaningsfoto, som
enligt vad Inga Å uppfattade var från tiden kring mordet. Christer P var
på denna bild som hon uppfattade det smalare än han var på den andra
bilden och på konfrontationsvideon. Hon var nu helt säker på att den
man hon sett på Grand var identisk med mannen på spaningsfotot, dvs.
Christer P. I anledning av brevet hölls ett förhör med Inga Å i augusti
1989. Hon uppgav där att hon numera var helt säker på att det var
Christer P som hon hade iakttagit i kön in till biosalongen, strax före kl
21 den 28 februari 1986.
Inga Å:s uppgifter inkom före rättegången i hovrätten, men hon
åberopades inte som vittne.
Brevet och det följande förhöret är intaget i resningsmaterialet. I
resningsmaterialet finns därutöver en tjänsteanteckning från PU. Enligt
anteckningen hade en person i mars 1996 ringt chefsåklagaren Jan
Danielsson och påmint om Inga Å:s uppgifter samt att hon var säker på
att hon hade sett Christer P på Grand. Inga Å var enligt mannen som
ringde mycket vederhäftig. Mannen hade uppgivit att Inga Å varit i
kontakt med polisen om sina iakttagelser, men att polisen inte varit
intresserad.
Inga Å åberopades inte i resningsansökan.
En av Lars T:s söner bekräftade i
förhör att Christer P ofta besökte Lars T i bostaden på Ingarö och att
han fungerade som något slags livvakt. Uppgiften att Christer P gömt
något i trädgården återfinns även i annan utredning.33 Att Christer P och
Lars T tillsammans besökte Sigvard C vid den tidpunkt som kan ha
varit aktuell vinner stöd i spaningsanteckningar hos polisen
Polisen dokumenterade ingripandet mot Lars T på Ingarö. Det framgår att
Christer P smet ut och gömde något. Christer P uppgav som förklaring att han
hade gömt sitt pass för att polisen inte skulle kunna identifiera honom – han
hade försuttit att enligt kallelse infinna sig på ett fängelse för avtjänande av ett
utdömt straff och sade sig därför vilja undgå upptäckt. Av dokumentationen
framgår dock att Christer P aldrig försökte dölja sin identitet för poliserna,
varav de inblandade polismännen synes ha dragit slutsatsen att Christer P hade
haft något annat ärende i skogen än att gömma ett pass.
Agneta A hade umgåtts med Christer P på åttiotalet. Agneta A tillfrågades
om en uppgift att Christer P skulle ha skjutit skarpt mot
hennes lägenhetsdörr 1985. Hon avvisade uppgiften som grundlös.
Agneta A mindes mordnatten väl. Hon satt uppe och väntade på sin
pojkvän; han skulle komma sent. Hon hörde under tiden om mordet på
radio och sade sig då ha tänkt, att ”det måste vara Christer P som har
skjutit Olof Palme, det kan inte vara någon annan”. Skälet till att hon
tänkte så var att ”han är ju så tokig så han är kapabel att göra detta”.
När hennes pojkvän kom vid femtiden på morgonen sade hon till
honom att hon misstänkte att det var Christer P som begått mordet.
Hon hade även sagt till pojkvännen, att är det inte Christer P så är
det någon inom polisen. På fråga varför hon trodde det, skall hon ha
svarat att hon inte visste det men att allting var så konstigt.
På fråga varför hon misstänkte Christer P berättade hon om Christer
P:s vänskap med Lars T, som han kallade ”Bombis” och såg upp till.
”Bombis” sysslade med omstörtande verksamhet och detta imponerade
på Christer P. Christer P beundrade även Baader-Meinhof-ligan. Lars T
hade visat Christer P förtroende. Christer P hade för henne berättat att
det i Lars T:s villa fanns en ”bunker”, dit Christer P hade tillträde, och
där det fanns ett vapen. Hon visste dock inte vad det var för ett vapen.
Det framgick att hennes bekantskap med Christer P hade inkluderat
narkotika och bruk av våld, bl.a. skulle Christer P en gång ha blivit
knivskuren hemma hos henne. På fråga om hon sett Christer P inneha
skjutvapen uppgav hon att hon aldrig hade gjort det. Däremot hade hon
sett honom inneha yxor, knivar, en bajonett och en machete. Vapnen
gömde Christer P på de mest konstiga ställen i hennes lägenhet. Hon
berättade vidare om hans ”stirrande psykopatblick”; hade man en gång
sett den glömde man den inte.
Agneta A åberopades i resningsansökan (”N”) till styrkande av att
Christer P stod under inflytande av Lars T och att han hade tillgång till
vapen.
Ingegärd P, som var pensionerad sedan 1990, inkom i april 1994 med
följande uppgifter om Christer P. Hon arbetade 1986 vid ett sjukhem
för lätt mentalsjuka i Sollentuna. Det hände att sjukhemmet fick besök
av personer som inte hade lov att vistas i lokalerna; man misstänkte
dem för att vilja stjäla. Christer P var en av dessa personer. Hon hade
flera gånger fått avvisa honom från sjukhemmet. I sådana sammanhang
uttryckte han sig hotfullt och uttalade sig aggressivt om Olof Palme.
Ingegärd P:s iakttagelser hänförde sig till tiden före mordet. Hon hade
även iakttagit honom på andra platser, såsom på Stockholms Central
och i Stockholms centrum i övrigt samt på pendeltåget mot Sollentuna.
Även vid dessa tillfällen hade det förekommit att han uttryckt
aggression mot Olof Palme och socialdemokratin, bl.a. skulle han vid
ett tillfälle ha sagt att ”den här jävla Palme skall vi skjuta”.
Juan P synes först ha hört av sig till en kvällstidning, varefter han kom
att höras av PU i oktober 1997. Juan P hade 1993 suttit häktad. På
häktet satt även Christer P, som Juan P kände igen. Vid ett tillfälle, när
Juan P och Christer P var ensamma på rastgården, hade Juan P frågat
hur det kändes att vara misstänkt för statsministermordet.
Christer P
hade svarat ”jag kan säga rakt till dig, att jag dödade Palme och inte
bara till dig, utan till hela jävla världen för i alla fall dom jävla
åklagarna kan inte ta upp fallet mot mig”. Juan P hade blivit litet ställd
av detta svar och inte ställt några följdfrågor. Han hade också blivit litet
rädd för Christer P, som sagt detta med stor inlevelse och som Juan P
hade uppfattat det, sanningsenligt. De kom inte att tala mer om mordet.
En kontroll bekräftade att Juan P och Christer P suttit samtidigt på
det aktuella häktet.
Juan P åberopades i resningsansökan (”V”), till styrkande av att
Christer P uppgivit att han begått mordet.
http://www.government.se/content/1/c4/12/44/9bb90f1c.pdf