Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

........................................men sluta lyssna då? Tjugo sidor till hur mycket Alex ljuger resterande till hur tråkig podden är.

Satan vad märkligt att Alex menar att det hade varit en magisk historia om hans gamla klocka hållt tiden i några år,.

Och att faktumet att klockan istället stannat på exakt samma tid som han hittade den, det var bara något som förstörde historian.
Det är ju fan tvärt om! En klocka som håller tiden är bara en bra klocka, inget magiskt med det, finns massa ur som bara förlorar nån sekund per år och det är inget att skriva hem om.
Däremot är det ju nästan skrämmande magiskt att man skulle hitta ett ur på samma klockslag som det hade stannat. dET är imponerande. (Men hopljuget tror kag)

Satan vad märkligt att Alex menar att det hade varit en magisk historia om hans gamla klocka hållt tiden i några år,.

Och att faktumet att klockan istället stannat på exakt samma tid som han hittade den, det var bara något som förstörde historian.
Det är ju fan tvärt om! En klocka som håller tiden är bara en bra klocka, inget magiskt med det, finns massa ur som bara förlorar nån sekund per år och det är inget att skriva hem om.
Däremot är det ju nästan skrämmande magiskt att man skulle hitta ett ur på samma klockslag som det hade stannat. dET är imponerande. (Men hopljuget tror kag)

Det känns som Sigge kan stå på egna ben, antingen återberättar han något ur sitt liv, kombinerat med sina egna tankar om det hela - tex med dottern sist - eller så drar han en längre flumteori om vad vad som helt. Teorierna kan vara av blandad kvalitet men jag finner de oftast underhållande.

Alex å andra sidan måste sitta och dra rövarhistorier för att ha något att komma med. Jag är övertygad att det mesta han sade sist är skitsnack, tex att hans gamla klocka stod på 10.45 eller att han nickade åt benny andersson.

Anekdoten om Kiss i senaste avsnittet är ju uppenbart modifierad på något sätt då Kiss inte spelade med originaluppsättningen från runt 1980 till 1996 då de gjorde sin reunion-turné. Egentligen stör jag mig inte så mycket på att vissa anekdoter görs bättre genom att tänja på vissa gränser, det har vi nog alla gjort. Problemet är när det gäller anekdoter som ska väcka någon sorts varm känsla inom en, som att Alex får Ace Frehleys plektrum efter att ha smugit sig in som 14-åring på konserten. Att göra en historia roligare, som Sigges tidiga om den rika snubben i Brasilien, eller den om "Nynny!", kan jag ta då poängen är att dra ner ett garv, vilket ställer lägre krav på sanningshalt än historier som ska väcka sympati och värme.

Vore kul om de kunde kommentera detta någon gång och vara lite mer transparenta och kritiska mot det den andre säger, som F&F.

Satan vad märkligt att Alex menar att det hade varit en magisk historia om hans gamla klocka hållt tiden i några år,.

Och att faktumet att klockan istället stannat på exakt samma tid som han hittade den, det var bara något som förstörde historian.
Det är ju fan tvärt om! En klocka som håller tiden är bara en bra klocka, inget magiskt med det, finns massa ur som bara förlorar nån sekund per år och det är inget att skriva hem om.
Däremot är det ju nästan skrämmande magiskt att man skulle hitta ett ur på samma klockslag som det hade stannat. dET är imponerande. (Men hopljuget tror kag)