Citat:
Ursprungligen postat av
Winston Smith
Litet konstigt är det dock är människor som varit så engagerade i politiken för sitt land att de vågat sina liv som oppositionella, sedan stannar kvar i det land de flytt till när det har blivit möjligt att återvända hem. Jag tycker att de borde brinna av lust att vara med och bygga det samhälle de drömde om.
När Josef och Maria flydde med Jesusbarnet undan Herodes till Egypten, återvände de hem direkt när de fick höra att Herodes var död. Det är väl det normala för flyktingar. De har ju hela sin uppväxtmiljö med släkt och vänner samt yrkeserfarenheter på hemmaplan.
Tyst. Sådant här får man inte prata om högt. Pinochet dog för 8 år sedan, men myten lever vidare.. Chile var mer intressant som diktatur än (som idag) demokrati. Det var en massa jävla sånger om Viktor Jara, som i vissa vis-tolkningar dog med krossade fingrar när han försökte plinga på gitarren och med brusten röst sjunga något om "folket". Våra proggidoler var snabba med att tjäna pengar på sådana snyfthistorier. Björn Afzelius är död, och man pratar inte illa om de döda. Men svinet Mikael Wiehe lever ännu. Han är en sniken person, som bara bryr sig om pengar. På 70-talet var det progg som gällde, så Mikael valde proggen. Pengarna lockade. Det är inte många personer jag avskyr, och bara ett fåtal jag hatar, men Wiehe hör till den sista kategorien. Hoppas att han dör i någon obotlig sjukdom med ett långt utdraget förlopp,