Citat:
Ursprungligen postat av
SFS
WLP gör som vanligt många viktiga poänger. Det är inte "vad som är den riktiga tolkningen" som är intressant. Vad som är rätt och fel tolkning har skiftat under århundradena.
När vi diskuterar religion på ur ett politiskt perspektiv så ska vi se det utifrån dess sociala effekter. Kristendomen kan få många positiva effekter på samhället och därför bör det införas igen.
Det här med att Gud ser till den som ser till sig själv är så pricksäkert. Det speglar den mentalitet som rådde förut på ett talande sätt.
Nej, kristendomen skall absolut inte införas igen som någon nationell statsreligion. Religion skall vara en privat angelägenhet som de som så önskar skall söka sig till av egen kraft, inte pådyvlas utav samhället. Det finns en anledning till att den förlorat sin kraft, och det är för att den är helt väsensfrämmande för de nordiska folken. Det, och det enbart, är anledningen till att de nordiska folken inte harmoniserar med kristendomen som i grunden är en semitisk religion.
Kristendomen, judendomen och Islam är en mänsklig plågor, och det går att härleda till att själva den teologiska kärnan i dessa abrahamitiska religioner är anti-mänsklig och dödsbejakande. De är inga religioner som står för liv, utan de står för den totala utplåningen av allt liv, eftersom religionernas kärna består i att det enbart finns en rättmätig gud, enbart en, alla andra är falska gudar som måste bekämpas. Det är denna totalitära tanke som plågat mänskligheten de senaste 3000-4000 åren. Som en cancercell har denna monoteism förökat och spritt sig över jorden, och åstadkomt förstörelse och lidande överallt. Denna monoteistiska tanke har transformerats till destruktiva politiska ideologier såsom liberalism och marxism. Tanken om den enda sanningen, vilket leder till ett krig mot olikheter. Därav ser vi hur kristendomen och islam har försökt skapa världsherravälde, och hur dess moderna avknoppning i form av den "judeo-kristna" liberala västvärlden idag söker världsherravälde med globalismprojektet. Kriget mot olikheterna kommer ifrån kristendomens dogma om att alla människor är skapta som guds avbild. Om alla är gudsavbild borde väl alla vara likadana, eller hur? För det finns bara en gud. Själva existensen av mänskliga olikheter är därmed ett tecken på att tanken om en gud inte stämmer, vilket medför att olikheter måste bekämpas! På alla nivåer. För inte kan vi väl förkasta idén om en gud - en sanning - istället?
En gud och alla människor sägs vara skapade efter guds avbild. Detta leder mot ett krig mot olikheter, vilket idag tar bland annat tar sig i uttryck i form av tanken att hela mänskligheten skall sammanblandas för att alla ska bli likadana. Det är kristendomen som är källan till den egalitära doktrinen som plågar oss så i dessa dagar i form av liberalism och marxism.
Jag kan rekommendera artikeln "The Hatred Born on Sinai" som handlar om boken Moses the Egyptian av egyptologen Jan Assman för förståelse för frågan:
http://www.counter-currents.com/2014/06/moses-the-egyptian/
Citat:
[...]
One of Assmann’s most interesting concepts is “counter-religion.” He argues that both Akhnaton’s monotheism and the Bible’s emerged as counter-religions to Egyptian polytheism. Indeed, all new religions, or reform movements within religions, define themselves in opposition to what came before them. However, in the case of Jewish monotheism, counter-religion took on the form of what Assmann calls “normative inversion,” meaning that the Jews arrived at their concept of the sacred simply by inverting and profaning what the Egyptians regarded as sacred. For instance, since the Egyptians held the bull and the ram to be sacred animals, Jewish law prescribes that they be sacrificed.
Although Assmann does not draw this conclusion, his argument supports the idea that the “slave revolt in morals” that Nietzsche saw at the root of Christian morality goes all the way back to the creation of Judaism at Mount Sinai. Judaism, in short, is no more a religion than Anton LaVey’s Satanism is. Both are just counter-religions, i.e., hateful inversions — “Satanic” parodies — of other religions or counter-religions.
[...]
Kristendomens inre dogmer står i motsats till de nordiska folkens fortsatta existens. Vårt folk är vår religion, våra förfäder är våra gudar, vår livsuppgift är att säkra vårt folks fortlevnad. Nationalismen är allt vi behöver för tillfredsställa våra spirituella behov.
