Citat:
Ursprungligen postat av mrphonk
Vi talar om vår syn på staten, mer lokalt inflytande och varför libertarianismen inte är svaret.
Hur menar du när du skriver så? Det är intressant att lyssna på olika infallsvinklar ifrån svenskvänliga debattörer, speciellt gällande idémässiga olikheter, så just den diskussionen hade varit rolig att lyssna på, men som helt oberoende nationalist kan jag inte direkt säga att ni motiverade eller utvecklade just varför den vänsterinriktade keynesianistiska ekonomiska statsmodellen triumferar mot den nerbantade högerinriktade minimala libertarianska staten baserad på österrikisk ekonomisk teori - och varför den förstnämnda genererar ett större generellt välstånd för folket. 29 minuter in i avsnittet var Söderman inne på ett intressant resonemang kring varför den övernationella strukturen NATO (ett gäng nationer som går samman för att skydda varandra om någon skulle bli angripen) räknas som någonting bra och fint, medan ett liknande samarbete mellan olika gäng inom en nation skulle klassificeras som kriminell verksamhet. Då sa svarade du: "
När man hamnar i dessa diskussioner hamnar man ofta i libertarianska spår, i ett diskvalificerande av nationalstaten som sig eftersom den inte har ett frivilligt medlemskap." En nationalstat behöver per sé inte vara socialistisk med en gigantisk välfärdsmodell, och som jag ser det verkar merparten libertarianer vara minarkister, som förespråkar en nattväktarstat - alltså en passiv stat som endast försvarar folkets negativa rättigheter, d.v.s rätten att avstå tvång och det finns ingenting som säger att den minimala staten utan socialism måste vara för fri invandring och emot etnisk homogentitet (vilket man brukar definiera nationalstaten utifrån). Keynes teorier som alla socialistiska eller semisocialistiska länder i Västvärlden har anammat bygger på att staten beskattar människorna i landet hårt, för att sedan satsa deras pengar på diverse projekt som riksdagsmännen & politikerna för stunden tycker är bra (idag är exempelvis det projektet invandring och mångkultur). Motsatsen till detta är alltså den österrikiska modellen som går ut på att staten inte satsar människornas (i det här fallet svenskarnas) pengar åt dem, utan det är upp till folket själva att välja vad dem vill investera sina pengar i. Gillar man inte Olof Palmes Internationella Center ska man kunna sluta finansiera dess verksamhet, ungefär som den gamla tv-avgiften eller kyrkan. Och det var just det som ni inte utvecklade relaterat till ämnet, just varför centralplanering är det bästa verktyget för att skapa välstånd och främja folkviljan. Jag förstod det teoretiska kring "mer makt i kommunen" o.s.v. men det påverkar ändå inte hur folket t.ex. måste bekosta massor utav myndigheter som politikerna initierar. Hade inte statsmakten kunnat konfiskera svenskarnas tillgångar och "satsa" dem på saker som minstrarna, politikerna & tjänstemännen tyckte var det bästa för stunden hade som exempel aldrig invandringssituationen som vi har den idag uppstått. Går du hem till 1000 svenska hem och lämnar fram ett kontrakt där du vill ha en påskrift för 25.000 kr om året ifrån hushållet för att kunna bekosta och skeppa in ytterligare hundratusentals somalier till landet hade ingen skrivit på frivilligt, för ingen normal svensk vill finansiera den verksamheten och det är det som det hela bottnar i, vem tar bäst beslut en liten central kärna eller folket själva. Det kändes mer som om ni diskuterade en halmgubbe istället för att motivera och ställa de ekonomiska doktrinerna mot varandra ur ett filosofiskt- och framtida perspektiv.