Intressant att ni börjat gräva i det här. Jag är själv uppvuxen under den här tiden i Södra Ryd. Det var många år under 80-talet som Rakels försvinnande diskuterades. Jag har under alla dessa år känt att något verkligen inte stämmer i fallet. Har svårt att tro att hon har gått hela sträckan från Aspö till Gullbergshallen, men däremot ser jag det inte som helt omöjligt. Om hon har gått till Obs för egen maskin så är det inte en jättelång sträcka att ta sig till Gullbergshallen om hon gått vid gång/cykelvägen bredvid Vadsboleden. Annars kan hon ha tagit bussen in till Skövde centrum eller gått av vid Badhuset (idag Arena Skövde). Det är inte en lång sträcka att gå därifrån. Min pappa körde buss i Skövde under den här tiden och han har berättat att hon ibland åkte buss. Busschaufförerna tyckte bra om henne och hon flirtade vilt med dem. De brukade flirta tillbaka på skoj. Hon sa till dem att hon var karltokig. Allt var på ett väldigt skämtsamt sätt från hennes sida. Hon var alltid osäker på hur mycket resan kostade och chaufförerna skämtade om att hon kunde betala med pussar istället.
Jag kommer själv ihåg sommaren 1980 väldigt väl. Det var väldigt varmt och det regnade och åskade mycket. Själv var jag rädd för åskan som barn och kommer ihåg att det var ett rejält otäckt åskväder i början av juli. Kommer ihåg att det var helg eftersom jag var med mina föräldrar och handlade och de handlade alltid på lördagarna. På vägen hem så slog åskan ner väldigt nära bilen, bara ett tiotal meter ifrån. En sådan händelse glömmer man inte i första taget. Om Rakel var ute i det vädret kan det nog tänka sig att hon gjort nästan vad som helst för att komma undan det trots hennes rädsla för att ta kontakt med främmande personer. Jag är dock osäker så här långt efter om det var just den helgen som hon försvann som ovädret var. Fyller dock år i början av juli och vet att det handlades inför mitt födelsekalas den här helgen. Har allt det här nerplitat i en gammal dagbok från tiden.
En annan händelse från den sommaren jag minns är att jag och några vänner ofta cyklade till Linoljedammen och satt där och pratade. Just den här kvällen var vi bara tre eller fyra stycken som möttes där. På väg därifrån mötte vi en kvinna som var i 50/60-årsåldern som var på väg mot dammen. Vi tyckte det var lite spännande och tänkte från början skrämma henne så vi gömde våra cyklar och smög på henne i buskarna. Hon fyllde sina fickor med stenar och helt plötsligt vände hon sig om och stirrade rakt mot där vi stod. Jag glömmer aldrig det ansiktet. Vi la benen på ryggen och sprang snabbt till våra cyklar och cyklade så snabbt vi kunde hemåt. En av mina vänners äldre bror sa att hon säkert fyllde fickorna med stenar för att sedan dränka sig. Jag tror inte det var Rakel nu såhär i efterhand, men då visste jag inte så mycket om fallet som jag gör nu. Både Linoljedammen och Karstorp var platser där folk valde att avsluta sina liv.
Nästa händelse som satt sina spår hos mig är att jag och några kompisar i slutet av juli alternativt i början av augusti var och badade i Karstorpssjön. Jag hade nyligen lärt mig simma och vågade inte ta mig ut längre än där bryggan tog slut. Jag menar bryggan vid badplatsen som ligger om man tagit sig till Karstorp från Ryd Centrum eller KSS. Jag simmade runt längst ut vid bryggan när jag mitt i ett simtag fastnar i något som verkar sitta fast under bryggan. Jag drar åt mig handen och ser då att den är full med hår och något kladdigt. Jag får panik och lyckas få bort allt hår och simmar in till stranden. Det kladdiga är jag rätt säker på var delar av upplöst hud/delar av ett huvud. Mina kompisar undrar vad som händer men jag har total panik och cyklar hem till Ryd. Först ungefär en halvtimme senare berättar jag vad som har hänt. Då cyklar några av dem tillbaka för att kolla om de ser något. De hittar inget. Vet dock inte om de vågade kolla under bryggan. Tror inte de hade någon vidare möjlighet att ta sig under där heller. Jag är helt säker på att det fanns något under bryggan men dumma som vi var så sa vi aldrig till några vuxna. Jag fick rejält skräck för att bada i sjöar/hav efter detta och har först på senare år vågat ge mig ut och simma igen. Jag menar inte att något av detta handlar om just Rakel och att någon av dem skulle vara henne, men det var mycket självmord under just den här tiden. Likt andra så kallade vi Karstorpssjön för Rakelsjön lång tid efter den här sommaren.
Som någon skrev här i tråden så hände det mycket under sommaren 1980. Skräckligan eller vad de nu kallades för härjade och med mordet på mannen ute i Rydskogen i färskt minne. Uppfattade det likt flera andra aldrig det som stökigt utanför matbutiken i Lunden. Däremot var det en hel del skummisar som hängde i Ryd Centrum. Vem från Ryd minns inte lokala profiler som Wolster eller Viggen? Även Boman (ökänd våldsverkare) och Kicki Larm, som blev mördad 1989, umgicks i de kretsarna. Mordet på Larm har också förblivit olöst av polisen genom alla dessa år. Nu kanske det här inlägget inte kommer med något nytt, men det vore verkligen på tiden att det här klaras upp. En äldre kvinna kan inte bara gå upp i rök. En stor eloge till er som tagit upp det här efter så många år.
Jag kommer själv ihåg sommaren 1980 väldigt väl. Det var väldigt varmt och det regnade och åskade mycket. Själv var jag rädd för åskan som barn och kommer ihåg att det var ett rejält otäckt åskväder i början av juli. Kommer ihåg att det var helg eftersom jag var med mina föräldrar och handlade och de handlade alltid på lördagarna. På vägen hem så slog åskan ner väldigt nära bilen, bara ett tiotal meter ifrån. En sådan händelse glömmer man inte i första taget. Om Rakel var ute i det vädret kan det nog tänka sig att hon gjort nästan vad som helst för att komma undan det trots hennes rädsla för att ta kontakt med främmande personer. Jag är dock osäker så här långt efter om det var just den helgen som hon försvann som ovädret var. Fyller dock år i början av juli och vet att det handlades inför mitt födelsekalas den här helgen. Har allt det här nerplitat i en gammal dagbok från tiden.
En annan händelse från den sommaren jag minns är att jag och några vänner ofta cyklade till Linoljedammen och satt där och pratade. Just den här kvällen var vi bara tre eller fyra stycken som möttes där. På väg därifrån mötte vi en kvinna som var i 50/60-årsåldern som var på väg mot dammen. Vi tyckte det var lite spännande och tänkte från början skrämma henne så vi gömde våra cyklar och smög på henne i buskarna. Hon fyllde sina fickor med stenar och helt plötsligt vände hon sig om och stirrade rakt mot där vi stod. Jag glömmer aldrig det ansiktet. Vi la benen på ryggen och sprang snabbt till våra cyklar och cyklade så snabbt vi kunde hemåt. En av mina vänners äldre bror sa att hon säkert fyllde fickorna med stenar för att sedan dränka sig. Jag tror inte det var Rakel nu såhär i efterhand, men då visste jag inte så mycket om fallet som jag gör nu. Både Linoljedammen och Karstorp var platser där folk valde att avsluta sina liv.
Nästa händelse som satt sina spår hos mig är att jag och några kompisar i slutet av juli alternativt i början av augusti var och badade i Karstorpssjön. Jag hade nyligen lärt mig simma och vågade inte ta mig ut längre än där bryggan tog slut. Jag menar bryggan vid badplatsen som ligger om man tagit sig till Karstorp från Ryd Centrum eller KSS. Jag simmade runt längst ut vid bryggan när jag mitt i ett simtag fastnar i något som verkar sitta fast under bryggan. Jag drar åt mig handen och ser då att den är full med hår och något kladdigt. Jag får panik och lyckas få bort allt hår och simmar in till stranden. Det kladdiga är jag rätt säker på var delar av upplöst hud/delar av ett huvud. Mina kompisar undrar vad som händer men jag har total panik och cyklar hem till Ryd. Först ungefär en halvtimme senare berättar jag vad som har hänt. Då cyklar några av dem tillbaka för att kolla om de ser något. De hittar inget. Vet dock inte om de vågade kolla under bryggan. Tror inte de hade någon vidare möjlighet att ta sig under där heller. Jag är helt säker på att det fanns något under bryggan men dumma som vi var så sa vi aldrig till några vuxna. Jag fick rejält skräck för att bada i sjöar/hav efter detta och har först på senare år vågat ge mig ut och simma igen. Jag menar inte att något av detta handlar om just Rakel och att någon av dem skulle vara henne, men det var mycket självmord under just den här tiden. Likt andra så kallade vi Karstorpssjön för Rakelsjön lång tid efter den här sommaren.
Som någon skrev här i tråden så hände det mycket under sommaren 1980. Skräckligan eller vad de nu kallades för härjade och med mordet på mannen ute i Rydskogen i färskt minne. Uppfattade det likt flera andra aldrig det som stökigt utanför matbutiken i Lunden. Däremot var det en hel del skummisar som hängde i Ryd Centrum. Vem från Ryd minns inte lokala profiler som Wolster eller Viggen? Även Boman (ökänd våldsverkare) och Kicki Larm, som blev mördad 1989, umgicks i de kretsarna. Mordet på Larm har också förblivit olöst av polisen genom alla dessa år. Nu kanske det här inlägget inte kommer med något nytt, men det vore verkligen på tiden att det här klaras upp. En äldre kvinna kan inte bara gå upp i rök. En stor eloge till er som tagit upp det här efter så många år.
