tråden om löpning

Dags för dig att sluta bry dig om saker du inte kan göra något åt? Låg självkänsla är oattraktivt om något. En självsäker medelmåtta är hetare än en osäker snygging.

Har tränat löpning nu i ca 1 månad inför Lidingöloppet. Har ganska god kondition men kör inte så långt och hårt nu i början utan försöker vänja alla leder och liknande. Har även vart på Löplabbet och köpt ett par ordentliga skor.

Om man har god kondition sen innan, när räcker det börja springa längre distanser? Just nu springer jag max 8 km för att inte dra på mig några skador i början.
Hur ofta styrketränar ni som löper? Styrketränar 2 pass i veckan (1 överkropp och 1 underkropp) och känns som det räcker för att stärka kroppen.

Är det lugnt springa flera dagar efter varandra? Kör just nu varannan dag (med gym imellan) för att kroppen ska få återhämta sig men om man inte lyckas hålla det schemat pga olika saker tänkte jag.

Jag siktar mest på att ta mig runt nu när det är första klassikern

Jag har dålig självkänsla, men spelar ändå som jag har riktigt bra självkänsla, genom hållning, hur jag talar, leende osvosv. Vilket är första steget till att faktiskt få bra självkänsla. Dock är det nu så att jag ska springa med en kille jag tycker om rätt mycket, och vad han tycker om mig betyder också väldigt mycket. Därför blir jag så otroligt nervös över nästan vad som helst när det gäller honom.

Och att bli otroligt röd, är något jag kommer skämmas enormt för och kanske förstöra hela den här självsäkerhetsgrejen Usch, vill bara stanna hemma haha

Haha, skulle vilja se din reaktion sen efter löpningen när han tittar på dig. Man kan nog ta på spänningen då. Har du inget annat att noja dig över? Är du perfekt i övrigt? En sak som skulle underlätta är att du berättar innan ni springer att du blir jätteröd när du springer, då taf du bort lite av den eventuella reaktionen.

Anders Gärderud har sagt angående träning inför Lidingöloppet så är det timmar i benen som behövs. Det är timmar som är väsentligt och inte intensitet så desto fler timmar och kilometer du har i benen - desto större möjlighter har du att klara loppet.

Lycka till med träningen!

Ett starkt generaliserande svar skulle jag vilja säga. Tror du ryckt någonting från sitt sammanhang.

Men visst, har man mest som mål att överleva och lufsa runt under maxtiden så kan jag absolut hålla med, speciellt om man ligger efter i träningen.

Mängdträning och km i benen är dock alltid extremt bra när det gäller långdistanslöpning, den viktigaste grunden, absolut.

Men har man ambitioner att göra en bra tid, kanske komma bland de ca 1000 bästa så räcker det dock inte bara att lufsa runt och samla km i snigelfart, då behöver man också vänja kroppen med högre tempo samt även regelbundet lägga in back och/eller kuperad terrängträning. LL går i kuperad terräng, åtminstone är de sista ca 13-14 km riktigt tuffa.

Aldrig riktigt förstått mig på nöjet att ställa upp i lopp bara med målet att ta sig runt och överleva. ;-) Man kanske grejar det utan någon specifik extra träning alls, då blir det ju också en ännu större utmaning?

Har löpt till och från några år men får alltid en blåsa på inre sidan av fotbenet (ball of the foot). Jag har testat olika strumpor och två olika sorters skor. Någon som har samma problem eller sitter på en lösning?

Absolut är det så, håller med dig fullständigt men med tanke på att personen i fråga springer 8 km som max med knappt två månader kvar till LL så lär det bara handla om att ta sig runt.

Förresten, a.n.g Gärderud's svar så fann jag det via denna länk:
http://youtu.be/QTcxr8ILHVI?t=2m5s

Hej!

För ca 1,5 år sedan började jag löpträna någorlunda regelbundet. Innan dess spelade jag fotboll, och lite annan kompletterande träning utöver det, så träningsbakgrund har jag. Jag tränade runt 8-9h/veckan innan jag började löpträna.

Jag slutade med fotboll, senaste ~18 månaderna har jag endast löptränat, endast lite kompletterande cykelträning utöver det. De första 7-8 månaderna av löpning gick galant, progressionen var påtaglig även fast jag aldrig tränade intervallträning, endast naturliga intervaller i skog. I princip alla mina pass var "mellanmjölkspass", inte speciellt lugna men heller inte speciellt hårda.

Sedan ett halvår tillbaka lade jag om träningen, jag började köra väldigt lugna långpass och lite hårdare intervallpass. Jag har sedan dess förbättrats som löpare en del, men problemen har också ökat dramatiskt, och inte i form utav skador eller så. Utan jag har börjat drabbas av förkylningar. Löjligt många förkylningar. År 2014 har jag varit förkyld i ca 17 veckor (!). Är även i skrivande stund vilandes, oförmögen till träning p.g.a. förkylning.

Vad är detta? Jag tränar inte stenhårt, inte i mitt tycke i alla fall. Under en normal vecka då jag får vara frisk kanske jag kör 2-3 intervallpass, 1-2 långpass (sammanlagt 6-9h/vecka uppskattningsvis). Men om man drar ett snitt över senaste halvåret så har jag tränat relativt lite på grund av alla förkylningar.

Jag har flertalet vänner och bekanta som tränar hårdare men som inte alls blir lika sjukdomsdrabbade. Är min kropp ovan den fysiska ansträngningen som denna upptrappning av träning har inneburit? Eller är det bara sammanträffanden och otur som resulterat i alla träningsavbrott?

Detta är så oerhört frusterande. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur jag känner just nu men jag antar att ni som också gillar träning kan känna igen er. Inte nog med att jag får träningsavbrott stup i kvarten, utan dessa förkylningar påverkar även resten av mitt liv och sänker livsglädjen. Dessutom har jag fått lite dåliga blodvärden på kuppen.

Känner någon igen sig?
Tacksam för alla svar!

Hur ser din återhämtning i form av mat och vila ut? Äter du bra mat i tillräcklig mängd, och får du tillräckligt med sömn? Brist på vitaminer av något slag, kanske?

Har du varit hos läkare? Tänkte på att du sa att du har dåliga blodvärden, har det kollats av läkare? Vad sa dom i övrigt i så fall, angående dina förkylningar?

Kosten tycker jag att jag sköter bra. Jag äter nog tillräckligt för någon drastisk viktminskning har jag då inte märkt av. Sömnen varierar, men alltsomoftast sover jag 8h. Vitaminbrist är möjligt, det har jag ingen koll på.

Ja, jag har besökt läkare. Det var dock längesedan, februari 2014, då jag hade en väldigt enträgen förkylning. Då upptäcktes det något låga blodvärdet. Och det enda jag hört från vården är att blodvärdena ska kollas upp, och det har gjorts. De är på uppåtgående, men än är de inte riktigt normala (dock väldigt nära). Jag kanske borde uppsöka vård igen, men samtidigt känns det som att det är ett ganska "svårlöst" fall då det endast handlar om "ofarliga" förkylningar.

Vad äter du oftast en vanlig dag?