OK att tända på våldtäktsscener?

Både ja och nej. Du skrev:

"Lisbet Salander är så uppstudsig och omedgörlig, så reptilhjärnan inom mig säger till mig att hon bör smiskas upp, råknullas och sättas på plats."

Du är väl ändå inte så pass naiv att du tror att sådana känslor inte återspeglas även i det verkliga livet? Tror du på fullaste allvar att de är begränsade enbart till fiktiva karaktärer i en film? Att när du ser en elak filmskurk och tänker "jag hoppas den jäveln dör!", så skulle du aldrig tänka så om någon i verkligheten? Seriöst.

Du skrev dessutom att det är reptilhjärnan inom dig som tänker så. Reptilhjärnan gör ingen skillnad på film och verkliga personer.

För 99,99 % av alla människor är detta inget problem eftersom vi har en annan del av hjärnan, det så kallade förnuftet.

Vi kan bli kåta av våldtäktscener på film, men skulle aldrig våldta IRL. Precis som vi kan se en actionrulle utan att sen dra ut på stan och skjuta vilt.

Har du problem med att skilja mellan verklighet och fantasi? I så fall bör du söka hjälp.

Fast nu var det aldrig någonsin den fysiska handlingen vi diskuterade, utan din syn på kvinnor. Jag har hela tiden frågat dig varför du tycker att kvinnor som är kaxiga, stöddiga eller uppkäftiga ska knullas, våldtas och förnedras som straff.

Och jag har flera gånger svarat att jag inte tycker att någon bör våldta någon IRL. Men att jag kan bli kåt på när det händer på film. För att jag tänder på maktrelationer.

Föreställ dig att du och jag nu är skådespelare i en film. Och att jag smiskade upp dig och råknullade dig. För din rollfigut är så trög och mopsig och att min rollfigur tycker att du skulle må bra av att tuktas lite grann. Var ser du felet?

Du frågar om min syn på kvinnor. Jag älskar kvinnor. Men hör denna sak verkligen hemma i denna tråd? PMa mig om du har någon privat fråga.

Jag försöker få dig att inse att jag aldrig någonsin skulle tänka så om en person i en film, om jag inte redan hade sådana känslor/åsikter i verkligheten. Filmer är en fiktiv återspegling av verkligheten, inte tvärtom. Tittar man på en film, tänker "skjut den jäveln, döda honom, mörda honom" istället för "hoppas att polisen griper honom och att han får en rättvis rättegång" så är det inte helt osannolikt att man skulle tänka detsamma om verkliga personer.

Ett exempel: Har du sett filmen Ondskan? Minns du scenen när Erik äntligen slår tillbaka sina mobbare? Minns du känslan som du fick? Hur tillfredsställande det var att se Erik knäcka näsbenet och bryta armen av killarna. Varför? Därför att man under hela filmen identifierar sig med Eriks karaktär och bygger upp samma hämndbegär som den fiktiva karaktären gör. Det är ytterst få personer som har sett filmen Ondskan och tänkt "men guuuud vad gör han!" när Erik äntligen slår tillbaka. Och det är ytterst få personer som har sett Män som hatar kvinnor och tänkt "hahaha, rätt åt den lilla horan" när Lisbeth Salander blir våldtagen. Att du identifierar dig med advokaten i filmen framför Lisbeth säger en hel del om dig som person.

I själva verket är det ytterst osannolikt.

Är det OK att tända på våldtäkter man läser om i tidningen?

Jag skulle påstå att vissa filmer försöker sig på en fiktiv återspegling av verkligheten. I själva verket är det en romantiserad bild av det vårt medvetande uppfattar som en dröm eller fantasi.

Ondskan är ett bra exempel på en film där vi tittar och njuter av handlingen. Om Ondskan varit verklighet och vi sitter på våra rumpor utanför Lunsberg eller Sigtuna samtidigt som vi observerar verkligheten och dess ( i filmen fiktiva) grymhet skulle varken du eller jag njuta av det som händer. På vida duken är det en annan sak eftersom våra hjärnor är utvecklade till att skilja på fiktion och verklighet.

Samma sak gäller ts syn på filmvåldtäkt. Han kan njuta av det, och drömma om det, eftersom det är just fiktion och inte verklighet. Jag är helt övertygad om att TS inte ställer sig i en gränd för att idka överraskningssex med en späd kvinna beroende av sin förvaltare. På samma sätt kan kvinnor fantisera om att möte en man som vill ge dem en dos överraskningssex. Skulle dem däremot hamnat i den situationen på riktigt skulle det sannolikt leda till ett djupt trauma.

Fiktion möter verklighet. Verkligheten segrar.

Självklart är det okej och fullt naturligt. Förövrigt är inte brudar människor.

Haha tack du. Ska se den

Rape-play eller rapeplay kallas det väl när man talar om den typen av fetisch.
Handlar som så många redan sagt om ett maktspel och så länge man inte gör en regelrätt våldtäkt, dvs påtvingar någon sexuellt samröre eller samlag mot dennes vilja så är det ju bara som vilken annan sexuell preferens eller "böjelse" om man så vill.

Finns en uppsjö med information om rape-play på internets.
Blir du medlem på sidan www.darkside.se så finns det även där ett eget såkallat "nätverk" där frågan och intresset diskuteras.

Saker att tänka på kan vara:
- våld (efter överenskommelse, exempelvis slita sönder kläder, lavetter, stryptag),
- platser där leken/scenariot ska utspela sig (till exempel hemma, i något övergivet hus, i skogen, ja överallt [tänk bara på att inte riskera bli direkt påkomna då folk kan tro att det är en riktig våldtäkt och försöka rädda "offret" genom att bruka våld mot den då misstänkte förövaren])
- stoppord är alltid bra att använda sig av när det kommer till sexuella lekar av dessa slag. Alltså att offret ska kunna skrika "nej nej sluta" utan att han eller hon faktiskt menar det, vill "offret" verkligen att leken/sexet ska avbrytas så har ni i förväg kommit överens om ett visst ord som ska betyda "stopp på riktigt" (i vanliga fall är det "röd" eller "rött" som betyder sluta nu, medan "gult" kan betyda "sakta ner" eller "ta det lite lugnt".


Har du, TS, en partner så tala med denne och säg att det är något du skulle vilja prova, kommunicera därefter och kom överens om hur/när/om ni ska prova detta.
Kommunikation är nyckeln!
Lycka till!

Tack! Jo, jag känner till denna subkultur. Men begriper inte detta med kvinnor som vill bli våldtagna. Då är det väl samtyckande sex?