Det värsta du varit med om inom missbruksvården?

Lämnade prover 2-3 ggr i veckan i över 1 år (1 år för "dokumentationen" och sen ytterligare 2 månader för att "verifiera" opiatberoende...) 5-6 akutinläggningar pga överdoser (metadon + heroin) under året. Den sista, togs i väntan på att få träffa läkaren för slutgiltigt besked, och slutade med akut lvm, nekad subprogrammet, ingen avgiftning, "du kan få lergigan, theralen, propavan eller attarax".

Skandal. "missbruksvården" är pinsam, likaså vården, psykiatrin öht. Speciellt om man är "missbrukare". Jävla Sverige.

När jag behövde medicin för nått år sen så fick jag lämna 1 miljon blodprov, sen så skrev dom på mig nå jävla skit ändå fast det var dom som tragglade på, minns inte ens vad skiten heter, funkade inte iaf, och sen lider jag av en del psykiska störningar, eller lider gör jag väl inte, är rätt knepig bara, men dom ville att jag skulle äta nått för det. ändå i slut ändan var theralen det ända jag fick, ska jag sova 24/7 eller? Dom skulle väl kolla om jag missbrukade fortfarande, jag har varit ren en längre period. proven var till en början bara 6 månader och oanonserade, men det slutade med att jag gick lite mer än ett år. Och jag har inte ens missbrukat flödder eller för den delen tabletter öht. Var renoldad amfetamist. men jag är inte bitter, men skiten dom sysslar med i vården och hos hjärnskryklarna. dom kan dra en kall han i arslet, kommer aldig infinna mig i närheten av dom!

Blandberoende?

Det är väl smågrejer som när vårdare kallar en för smuts och otacksamma pundare för att sen låsa in en på ISO för att man blev arg och våldsam!! Eller när dom kastar in en på Intaget för minsta lilla skitgrej.

Eller när Läkarna på akuten ger en Naloxon vid en Od,dom förstör ju det fina hahaha

Inget jag varit med om själv, men en person i min närhet:
Nertrappning på skit-Maria i Stockholm, subutex-plåster. Eftersom dom "bara" är på 2mg eller vad fan det nu är så fick X trappa ner själv till denna dos innan behandling påbörjades, eftersom alternativet var att läggas in på behandlingshem i ett antal veckor (eller månader!) något som X ansåg vara onödigt då hen inte var långt ifrån den doseringen ändå. När X väl påbörjar nedtrappning så är det en jävla massa krångel: får inte sin medicin uthämtad för att X saknar pengar (går hos soc, får inga pengar extra pengar av dom för att trappa ner) och tvingas sälja droger för att ha råd. X får dessutom inte inte ta ut extra plåster då X ska resa bort, utan tvingas då fortsätta nertrappningen med illegal-subutex för 200 kr pillret när hen är borta.

Under de veckor/månader X trappar ner så tas det dessutom aldrig några urinprov. Ja ni hörde rätt: ALDRIG. Inte ens efter nertrappning blev det några prover, och ingen uppföljning var det heller. X såg naturligtvis detta som ett tillfälle att bruka benso, amfetamin och lyrica när tillfälle gavs (droger som X iof inte haft problem med: opiater/opioider är det stora problemet.

Efter detta så fick X givetvis återfall, och har fortfarande svårt att hålla sig borta från amfetamin, benso och lyrica. Det sistnämnda har istället börjat användas som substitut för opioiderna pga det snarlika ruset.

Svensk missbruksvård är helt åt helvete.

Ung man på beroendecentrum i Malmö som var där så gott som dagligen och bad om hjälp, fruktade för sitt liv samtidigt som han hatade det. Han var där för att bli ren, han hade en längre ren period då han fortsatte gå dit för kontroller etc och ständigt påtalade hur dåligt han mådde psykiskt och hur grav ångest han hade och att han var rädd för ett återfall, han hänvisades till psykakuten emellanåt där de hänvisade tillbaka till beroende (ett bollande mellan instanser även jag fått erfara) och ingen lyssnade på honom. Varje gång de skickade hem honom med en liten påse imovane skickade de typ hem honom för att dö. Mycket riktigt, han gick från att vara ren men förtvivlad till att hittas död i en överdos i sin lägenhet med sin stackars hund inom loppet av en vecka. Otroligt slöseri med ett stort hjärta och enorm musikalisk talang.

Det jag tycker gör mest ont i allt detta är att även personalen lider många gånger. Det är inte sköterskornas val att skicka hem folk i plågor med lite theralen och en klapp på axeln, bestämmelserna är ju vad de är. Även om alla har rätt till vård och blablabla är inte resurserna lika oändliga som människornas lidande. Det finns X antal vårdplatser, X antal läkare i tjänst, X antal insatser att göra per dygn, månad och år och jag vet inte hur många gånger jag själv suttit ansikte mot ansikte med någon riktigt fin och förstående läkare eller sköterska på beroendecentrum eller psykakut och båda suckat och samstämmigt konstaterat att jag nog inte är riktigt så självmordsbenägen ändå, det kanske känns värre imorgon, och så går man hem. Jag har sällan hatat personen som skickat hem mig, de flesta är om inte varma och trevliga så åtminstone professionella. Nedsättande kommentarer har i mitt fall mest varit i stil med "men du som är så söt, du kan väl inte må så dåligt?" och det är ju mer korkat än elakt.

Bara bra.
Fått riktigt bra hjälp utifrån resurserna dem har, har det varit dåligt har det varit pga mig själv.
Fan många pundare är så jävla äckligt självömkande och gnälliga. Ta tag i lite själva fan.

När jag skulle in på behandling.

Hade gått mycket på buprenorfin, xanor, valium och sista nio dagarna heroin.
Dagen innan skulle åka hade jag världens avtändning men lyckades fixa lite sub mot kvällen.
Skulle träffa två tjejer som skulle säga hej då. Satt mig på toaletten och slog i mig sub, gick ut för att röka och snacka med syrran. Vaknade upp i en ambulans och hade tydligen fått epileptiskt anfall.

Aja. Dagen D! Spydde hela vägen mot socialtjänsten som skulle köra mig, de fick stanna till och från för att jag skulle spy. Väl framme vid avdelningen så fick de köra runt mig i rullstol, för jag inte kunde gå. Fick 180 mg oxy på morgon, som man bara kände frisk på. Umgicks med en del äldre alkoholister och stötte på en vän där som försvunnit helt mystiskt och en annan kvinna som lyckades smussla någon klonazepam till en (tackar).

Femte dagen fick jag 10 mg oxy och personalen från behandlingshemmet hämtade mig. Svettades som en gris, satt helt tyst i bilen, rädd och mådde skit!

Kom till behandlingen och svettades, hade spasmer, kunde knappt gå 50 meter, sov 60-40 min/dygn, hade hallucinationer där väggarna kröp in och såg flygande tefat när jag stirrade ut genom fönstret.
Då när jag vaknade från min korta sömn var det jag kände enorm ilska, första tanken som kom upp var att nu ska jag ut och knivhugga någon eller elda ner behandlingshemmet sen kom sådan depressiv känsla "Jag vill inte leva". Grät över goda vänner som dött i överdoser och självömkande till Thin Lizzys album "Fighting".

Sedan det vanliga skiten som panikattacker, skita ner sig, spy ner sig, kallsvettas,kramper, ont i kroppen och var enormt rastlös/manisk men samtidigt helt orkeslös. När jag gick stirrade jag bara ner i backen, kunde inte möta någons blick.

Det enda man hade ork till att göra var att röka cigg och masturbera.
Var så sjukt behövde typ bara röra vid kuken så ejakulerade man.

Ungefär sådär höll det på i kanske två veckor men blev bättre fysiskt, dock var jag deprimerad under en lång tid och fick panikattacker ibland. Fattar inte hur jag hade ork att vara delaktig i morgonmötena, de två första veckorna.

Aja, fem dagars avgiftning är ingenting. Kunde lika gärna gett mig en fix och kört mig till behandlingshemmet direkt. Jag fick smaka på en redig cold turkey eftersom nedtrappning var så kort.

Det där låter ju riktigt illa alltså - har din kompis gjort en anmälan? Det borde han i alla fall.

Avgiftningar/behandligshem verkar inte förstå att benso är totalt livsfarligt att bara klippa rakt av. Många återfaller just pga. benso ATn den är otroligt långdragen och dryg. Ge folk lite Stesolid/Sobril kan gå åt helvete. Varför finns ens benso om läkare vägrar låta folk trappa ur en, den finns för ett syfte men läkare verkar vara för efterblivna för att fatta det!

När jag var på behandlingshem med egen kock, extremt välsorterad frukost- och lunchbuffé med ett enormt utbud av matvaror som vi kunde laga själva till middag + baka kakor etc så vaknade jag oftast runt 6, var tvungen att vänta en timme innan jag kunde gå och äta.

När jag fått diverse mediciner och nedtrappningshjälp som subutex, oxascand, heminevrin, baklofen så har jag ibland varit tvungen att lämna in apotekskvittot först och vänta på att få tillbaka pengarna av soc ifall jag inte uppnått högkostnadsskydd och fått piller gratis på en gång.