Det värsta du varit med om inom missbruksvården?

Tja!

Vad är det värsta du har varit med om inom missbruksvården? Kan vara allt från för snabb nedtrappning eller att du blivit väldigt illa behandlad på andra sätt.

Min polare hade käkat en jävla massa xanor i flera månader. Han gick till beroendekliniken för att få hjälp med att trappa ner. Dom kunde inte göra ett skit sa läkaren utan föreslog att han skulle köpa mer xanor och trappa ner på egen hand. Det hade han inga möjligheter att göra och det berättade han för läkaren. Han gick från typ 10mg till noll på en vecka och mådde naturligtvis skit.
När han mådde så jävla dåligt så att han satt och skakade våldsamt ringde han till läkaren och frågade om han iaf inte kunde få något antiepileptisk eftersom han var orolig att få ett krampanfall.
Nej då, det skulle inte vara någon fara , bara att härda ut sa horan. Några timmar senare fick han ett kraftigt krampanfall och blev hämtat med ambulans.
Tjänstefel för i helvete! Glad att han lever...
Horan till läkare heter *erstin *äll och jobbar på beroendeenheten i Linköping. Säkert andra som har haft med denna inkompetente och sadistiska ursäkt till läkare att göra. Hon har vunnit ett livslång placering på min shit list, fitta!

*=K

Det där med att läkaren tycker att man skall köpa drogen illegalt och att trappa ner själv hemma har jag hört flera andra sagt också. Hur fan tänker man då som läkare egentligen? Helt sjukt. Kerstin verkar vara totalt blåst i skallen och inte en riktig läkare.

Satt i mitt första och sista mötet med missbruksenheten i en liten stad. Flera värdelösa kärringar satt och var smådryga och en kärring var väldigt dryg och hånade och nedvärderade mig för mina "omoraliska" handlingar att ta droger. Ungefär så var det väl för några hundra år sedan om man sket i kristendomen eller så.

Sökte lite på Kerstin Käll och fick upp en del resultat: Här ifrågasätter hon WHO:s rapport om fria sprutors smittskyddseffekt hos missbrukare: http://drugnews.nu/2006/01/12/3089/

Så här blir det när hon skall forska: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...nd_1234785.svd

Det är väl varje gång man har kommit ut från avgiftningen utan någon plan från det sociala av fortsatt drogfrihet. Rakt ut i gatan med några imovane i en påse. Sedan gå och vänta i månader på att få komma till ett behandlingshem.

Hon är en riktig idiot, är tväremot subprogrammet de har, känner sig tvingad till det har hon sagt...

edit: tilläggas kan att hon var konsultläkare på Sensus i linköping, de hade någon "behandlingsenhet" där. Som läkare på beroendeenheten skickade skickade hon massvis med missbrukare dit $$$

Hon är det värsta jag stött på i missbruksvården.

Hade det på känn att hon är en sådan som är emot det. Läste även detta: http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5676781

En stor del av den svenska missbrukarvården är under all kritik och inte bara enskilda läkare. 529 personer dog år 2013 till följd av droger, direkt eller indirekt. Sedan vågar politiker stå och skrika om att vi har något av den bästa drogpolitiken i världen.

Helt makalöst.

Själv har jag inte haft något särskilt utmärkande tillfälle som är värt att nämna förutom när jag låg inne för avgiftning och behandlades väldigt dåligt av den stafettläkaren som skulle bedöma hur jag mådde. Han gav mig tio minuter att förklara mig varför jag använde droger, vilka droger jag använt och i vilken omfattning det handlade om samtidigt som jag var mitt uppe i avgiftningen. Detta skulle användas som underlag för körkortsåterkallelse, vilket jag då var omedveten om.

Senare fick jag läsa anteckningarna om mig som var fel både på det ena och det andra. Bland annat hade han skrivit om substanser jag inte använt och även i vilken omfattning det gällde. Dock har jag inte orkat bry mig om det så här i efterhand. Jag är ren i vilket fall och det är huvudsaken.

När min rygg pajjade totalt så fick jag utskrivet 98 st 5mg Oxynorm som jag som total färsking på sådana mediciner slängde i mig på 3 dagar. Kunde inte själv förstå hur de gått åt så fort, men när abstinensen började krypa på mig, fy fan alltså, har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv! På dag tre utan sömn, konstant diarré och ångest som var helt enorm så åkte vi in till S:t Göran som sa att jag skulle få bättre svar och hjälp på beroendemottagningen, så jag gick dit. Fick efter cirka 20 minuter komma innanför ytterdörren och prata med en skötare som sa att jag borde åka hem och vila och härda ut. Skulle inte få träffa läkare förrän efter dagen efter, tidigast, och den läkaren skulle inte skriva ut något hur som helst.

Tog totalt 13 dagar innan jag över huvudtaget kunde börja tänka positivt och faktiskt få en någorlunda god natts sömn! Fy fan för att bli bemött så när man mår så fruktansvärt dåligt!

rent spontant så var det väl när jag försökte komma in på subprogrammet, och gick och pissade opiater hela sommaren först för att "bevisa" mitt missbruk, ja, så gjorde jag och jag pissade opiater varje gång där. sen efter det när sommaren var slut nån gång i september så fick jag komma in på soc och göra en audit. då visade det sig att jag inte skulle få nåt subutex eftersom jag hade använt dolcontin och oxycontin och inte "gatuheroin" och blev därmed lämnad till mitt öde. väste att jag skulle aldrig mer söka hjälp hos kommunen och stormade ut. fan vad arg jag var. kändes så jävla förnedrande att bli dissad av dom jävla kissamlarna.

Fyfan va surt! Hemskt det där när man genom åren gått o ljugit för allt och alla, så är man ärlig för att proffsen ska kunna hjälpa en. Så biter det en i röven...

Precis. Riktigt äckligt är det och nu kommer det att kosta mig (och alla andra som fått erfara samma öde) många, många tusen kronor för att överhuvudtaget få tillbaka det.

Jag ångrar att jag inte visste bättre när jag lades in och var ärlig. Hade jag ljugit hade jag kommit lindrigare undan än om jag faktiskt bett om hjälp på riktigt. Det får inte hända alltså.