Citat:
Ursprungligen postat av
Skojgruppen
Intressant slutsats. Det är märkligt att hon överhuvutaget dök upp vid gullbergshallen - som redan då var en ica butik - när det fanns närmare alternativ att gå till om hon sökte en speciell vara som bara ica sålde. Både ica lunden och rydshallen hade samma utbud som gullbergshallen. Om hon inte var intresserad av en specifik vara eller dylikt så fanns det ännu mer alternativ att välja mellan 1980. Alla inom närmare avstånd från aspö än platsen hon dök upp på.
Den slutsatsen styrks ju mera man läser i dessa artiklar samt när man tar del av info från anonym UL. Exakt! Varför besökte hon inte istället Lunden eller Rydshallen som låg närmare till och som hade samma utbud som Gullbergshallen? Detta var troligtvis hennes första och tyvärr enda besök i den här butiken.
I artikeln torsdagen den
10 juli längst ner till höger på sista sidan står bl a följande då personalen på Aspö sjukhem blev intervjuade:
"- Några patienter såg när hon gick iväg efter klockan tio i lördags, fortsätter personalen. Vi reagerade inte då eftersom hon brukar gå små promenader vid kända ställen. Hon är rädd för terrängen och viker inte av från vägarna. Hon orkar dessutom inte gå så långt eftersom hon snabbt blir trött.
Kvinnan har vistats på vårdhemmet sedan tio år tillbaka. Hon har aldrig varit försvunnen några långa perioder. De gånger hon begivit sig från hemmet har hon alltid kommit tillbaka efter några timmar. Med jämna mellanrum har hon gått till kiosken eller varuhuset OBS för att handla småsaker.
I lördags morse frågade hon en av skötarna om hon kunde se Gullbergshallen från OBS, men uppgav inte att hon hade för avsikt att bege sig dit.
- Hon var på gott humör när jag serverade kaffet på morgonen, minns en sjuksköterska. Jag märkte inget speciellt med henne.
Den 58-åriga kvinnan har, enligt personalen, trivts."
Förutom att den försvunna inte var psykiskt frisk, så led hon även av somatiska sjukdomar. Hon intog dagligen medicin som bestod av fyra tabletter mot krampanfall. Dessutom lugnande medicin. Hon var även diabetiker.
Jag tror säkert att fröken Börjesson trivdes alldeles utmärkt på sjukhemmet där personalen skötte om henne och gav henne ett värdigt och så bra liv som möjligt.
Eftersom den försvunna var som hon var, så är jag övertygad om att någon mansperson ansåg henne som ett synnerligt "passande och lämpligt" offer. Hon måste ha varit mycket naiv. Kanske stod hon på ett barns psykiska nivå?
Varför någon skulle ha ansett henne som ett "passande och lämpligt" offer kan bara ha varit av en enda anledning. Ett
sexuellt betingat motiv. När man ser på de foton som publicerades av henne i samband med artiklarna, så ingav hon i o f s inga tankar på burleska sängkammarlekar, men å andra sidan så finns det många män med bisarra sexuella fantasier och uppfattningar.