Citat:
Det är i princip bara när det kommer till narkotikan som det ylas om att det är politikens fel när människor fördärvar sig själva och sina egna liv.
Det finns en hel massa sätt att göra skit för sig själv. Man kan äta sig smällfet, man kan röka cigaretter tills lungorna slutar fungera, man kan överkonsumera alkohol och en oherrans massa andra destruktiva saker.
Just det där med narkotika verkar dock vara ett specialfall, när man har fördärvat sig med knark så är det helt nämligen samhällets och politikens fel. Att använda narkotika är en aktiv och frivillig handling som varje individ är ansvarig för.
Människor som har råkat illa ut ska naturligtvis få rimlig hjälp, även om de själva har orsakat sina problem. Därmed inte sagt att det är politikens fel att de har skaffat sig problemen.
.
Det finns en hel massa sätt att göra skit för sig själv. Man kan äta sig smällfet, man kan röka cigaretter tills lungorna slutar fungera, man kan överkonsumera alkohol och en oherrans massa andra destruktiva saker.
Just det där med narkotika verkar dock vara ett specialfall, när man har fördärvat sig med knark så är det helt nämligen samhällets och politikens fel. Att använda narkotika är en aktiv och frivillig handling som varje individ är ansvarig för.
Människor som har råkat illa ut ska naturligtvis få rimlig hjälp, även om de själva har orsakat sina problem. Därmed inte sagt att det är politikens fel att de har skaffat sig problemen.
.
Det har väl ingen påstått? Jag tycker att man bör väl rimligtvis kunna diskutera hur vi som samhälle skall hantera missbruksfrågor utan att det blir en massa moralism i det hela. Visst, det är knarkarnas fel att det knarkas men vad vinner man på ett sådant konstaterande?
Sveriges nollvision om narkotika har inte fungerat särskilt bra de senaste 50 åren och prognosen för nästa 50 år verkar inte särskilt lovande heller. Sittande regering vill med oppositionens välsignelse låsa in fler och längre tid till enorma kostnader och jag har svårt att se hur situationen skulle bli väldigt mycket bättre av det.
Polisen "pinnjagar" brukare och missbrukare på ett sätt som gör att de juridiska/samhälleliga konsekvenserna blir värre än drogernas konsekvenser nånsin skulle bli.
Ungdomar röker "lagliga" kemikalier med "cannabisliknande" effekt som det inte finns nån forskning alls på i stället för cannabis som det finns ca 150 års västerländsk forskning, både långsiktig och kortsiktig, på skadeverkningar och risker.
Andra illegala droger som säljs är utspädda med precis vad som helst för att marknaden är helt okontrollerad vad gäller produkten, och den kontroll som finns av marknaden i övrigt utövas av våldsamma gangsters som skjuter på varandra i bostadsområden. Också knarkarnas fel, men vilka lider?
Ringer man ambulans vid överdos skickas ofta polis med för att lagföra alla inblandade vilket resulterar i att missbrukare drar sig för att tillkalla hjälp i livshotande situationer. Opiatmissbrukare kan får inte heller ha på sig Naloxon ("motgift" mot opiatöverdoser) så de kunde rädda varandras liv på plats.
Man motsätter sig sprutbytesprogram trots att sådana skulle drastiskt minska spridningen av HIV och hepatit C bland intravenösa missbrukare. (Att dessa sprider det vidare till icke-missbrukare verkar man inte tänkt på.) Bara de kunde (som i övriga världen) köpa nya nålar och pumpar på apotek utan för mycket frågor kunde också minska smittspridningen, men nej, inte i Sverige.
Narkotikadödligheten i Sverige är tre gånger det europeiska snittet, det måste bero på nåt annat än att vi skulle ha tre gånger dummare knarkare. Möjligen kan den förda narkotikapolitiken ha ett finger med i spelet.
Slutsatsen av alla dessa punkter (som bara är de jag kom på på rak arm), är att i Sverige är missbrukares död något önskvärt. Detta tar jag ingen större ställning till, men man verkar ju glömma bort att även missbrukare har föräldrar, syskon och barn och deras lidande måste väl vara värt något?