SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

I motexemplet har vi både jämförelsen »lika« och plural-a även på »gamla« till semantisk ledning.

– Min och din son har klarat körkortsprovet idag. — Én sannolik son?

Visst. I normalfallet har man ju alltid vägledning av ändelser och/eller sammanhang, men det förändar ju ingenting. Ett kontextlöst Min och din bil är på reparation kan syfta både på en och två bilar. Mina och dina bilar är på reparation antyder däremot fler än två även om även detta (i teorin) kan syfta på två.
Visst. Utan kontext så blir ju förstahandstolknngen självklart att det handlar om en (gemensam) son. I rätt kontext kan det såklart även syfta på två olika söner.

Hej igen kära språkvänner, jag har en till fundering. Skriver man "de är sambo" utan s på slutet eller "de är sambos" med s-et på slutet?

Plural-s används inte i svenskan. "De är sambor" är det vanliga.

För den som uttalar sambo med dubbelt tryck blir sambor analogt med Sveg-bor.

Den som uttalar sambo med tryck på första stavelsen har också bara plural-r att välja på.

Oböjt plural kan försvaras med en ellips:

De är [varandras] sambo.

Okej, jag tackar, i s f kommer jag i fortsättningen fortsätta att säga "de är sambo".

Är det fult att använda samma preposition flera gånger i samma mening? Jag har bott utomlands i flera år nu och märker att min grammatik har blivit lite knasig, speciellt när det kommer till prepositioner. Märker ibland att jag skriver "på" fyra-fem gånger i rad utan att använda andra prepositioner och undrar om ni brukar undvika att göra det?

Det är naturligtvis fullständigt omöjligt att svara på utan ett konkret exempel.

"På" råkar vara svenskans vanligaste (?) preposition och det finns inget egenvärde i att försöka byta ut den mot andra prepositioner om det är "på" som passar bäst i det aktuella fallet.

På samma sätt sitter man ju inte och väljer substantiv utifrån att man vill undvika många "en" (eller "ett") i samma mening.

Är det inte "av" som är vanligast och blir desto vanligare, ju mer vi låter oss inspireras av det "oöverträffade" engelska språket? "Av" innehåller i sig själv emellanåt en tvetydighet som kan vara bra att försöka undvika:

- Misshandel av barn (juridiskt används mot eftersom "av" kan leda tanken till att det är "...av barnet utfört".

- X är stolt sponsor av Y (låter inte bra, "till" eller "för" känns mer logiskt)

Ett trick är att flytta något prepositionsuttryck (typiskt adverbial) till början av meningen så att upprepningarna kommer längre ifrån varandra.

– På måndag kommer jag att sitta på flyget till Funchal på Madeira. — ett exempel

Rätt preposition har prioritet, i förhållande till att undvika upprepning. De finns förstås mängder av sätt att skriva om en mening. Ibland kan man helt enkelt stryka preposition. Som sagt, vi behöver ett exempel för att diskutera alternativ.

Vet inte hur pålitlig eller aktuell nedanstående snabbframgooglade länk är men enligt den är på svenskans tionde vanligast ord. Av är först på plats 80.

http://ordbok.lagom.nl/stats/stats-sv-01.sv.html

I övrigt har du ju rätt i att "av-sjukan" gör att på snarast underanvänds nuförtiden. Till och med nyhetsuppläsare säger ju numera Våldtäkten av X hellre än Våldtäkten på X.

Ok, jag gick bara på känn så jag har inget att invända.

I ditt relaterade fall tycker jag fortfarande att "våldtäkt mot..." låter bättre, även om våldtäkt i sig inte låter bra. Det heter ju "våld mot...".