SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Samtidigt är jag övertygad om att det faktum att den morfologiskt uttryckta genitiven blir allt ovanligare leder till fler konstruktioner av typen armen på mannen, handtaget på kannan (där av som anglicism fortfarande är helt omöjlig).

Det är naturligtvis inte osannolikt, men det påverkar väl inte att engelskans inverkan förmår många att, i ökad utsträckning, använda "av", där "mot", "från" eller "till" är ett mer logiskt val?

Nej, det utesluter sannolikt inte det, men man kanske kan se det som två krafter som delvis motverkar varandra.

OK. Jag kände inte till att prepositionsgenitiv höll på att ta över från vanlig genitiv? Saker som handtaget på kannan måste man väl "alltid" kunnat säga?

I dina två exempel är "av", tack och lov, omöjligt just nu. Å andra finns väl gott om exempel där "av" numera förekommer trots att det hade ansetts omöjligt för några år sen. Exempelvis Författaren av boken.

Jag överdrev nog lite, inser jag nu; prepositionsgenitiven håller väl kanske inte på att ta över. Visst har man alltid kunnat säga handtaget på kannan, men jag är övertygad om att sådana uttryck håller på att bli vanligare.

Det finns även en tendens att använda prepositionsuttryck i stället för sammansättningar. Tendensen kan jämföras med morfologisk och syntaktisk komparation.

Jag gjorde en snabb jämförelse av slutet på/av året och årets slut i Språkbankens Korp. Slutet av året är ovanligare i Press 65 och slutet på året förekommer inte alls.

OK? Har du några exempel? Ämnet är intressant eftersom det känns ganska svårt att få grepp om vad det är som styr valet mellan genitiv, sammansättning och prepositionsuttryck i svenskan.


Dörrhandtaget // OK
Handtaget på dörren // OK
Dörrens handtag // Nja ...


Palme-mördaren // OK?
Mördaren av/till Palme // Nej
Palmes mördare // OK

På samma sätt som komparering med tillägg ökar och med ändelser minskar. Härtill kommer att "dubbel komparering" av superlativ utbreder sig som en löpeld, "mest starkast".

Känns som om jag är ute på tunn is nu, för så fort man börjar fundera verkar allt plötsligt så mycket mindre självklart än vad man först tror... Du har rätt i att bruket vacklar, men se tillägget i mitt föregående inlägg om årets slut och slutet på/av året.

Hittade förresten en gammal tråd jag skapat i ämnet: (FB) Svenskans "analytisering"

Där har Egon utrett dagens slut och slutet av dagen (något som tydligen verkar motsäga min tes lite, dessvärre). Där ges även exemplet hallonsmak/smak av hallon som exempel på prepositionsuttryck vs sammansättning.

Tillägg:

Dagens slut är ungefär lika vanligt i alla press- och GP-samlingar i Korp, men slutet av dagen får jag inga träffar på alls i Press 65 och 76.

Tillägg 2:
Jag provade att söka på storleken på (som i prepositionsuttryck som storleken på huset vs husets storlek) och den frasen ökar markant från att vara obefintlig i Press 65 till till att ha 4–5 belägg i relativa frekvenser i de moderna tidningssamlingarna.

Japp, och förutom årets slut och slutet på året kunde du ju även lagt till sammansättningen årsslutet. Överhuvudtaget känns valet mellan dessa tre alternativ som något av det klurigaste som finns i svenskan.

Just årsslut verkar vara förvånansvärt ovanligt i de korpusar jag använde för att jämföra de andra uttrycken. Jag uppfattar nog det alternativet som mindre likvärdigt än de andra konstruktionerna. Är det helt enkelt bara så att konvention spelar stor roll här, dvs. att vissa saker råkar uttryckas som sammansättningar och andra inte?

Jag ber om ursäkt för rörigheten nu, men observera även mina tillägg till inlägget ovan. Det vore verkligen intressant att undersöka detta närmare.

Visst menar du med ”tillägg” samma sak som det jag kallade syntaktiskt, dvs. komparering med mer och mest (och morfologiskt är med ändelser)?

Ja, det menar jag. Såg faktiskt inte att du hade tagit upp det i ditt inlägg och försökte vara lite vardagligt övertydlig. Verkar dock som jag misslyckades totalt.