Sämsta bok?

Ha, ha! Får mig att tänka på Schopenhauers klassiska yttrande: Om en bok och ett huvud stöter samman med ett ihåligt ljud är det inte så säkert att det beror på boken

Hahaha det tog ungefär 3 sekunder för en Mockingbird-fanatiker att dyka upp!

Allt av Camilla Läckberg av samma anledning som tidigare nämnts, uselt språk. Är det bara jag som anar att böckerna är skrivna efter "deckarmall" ur någon bok e dyl?

"s/y Glädjen" av Inger Alfvén - begrep inget av den historien. Antingen är jag totalt efter eller fick den oförtjänt gott rykte.

Fredrikssons "Älskade barn", den boken fick mig att må illa. Huvudpersonen var direkt motbjudande och tydligen ska boken handla om kvinnogemenskap; något jag klarar mig utan om den ska vara på bokens vis...

Det är åtminstone en väldigt bra film, gemytlig sådan.

Bunny Munros Död av Nick Cave.

Jag har säkert läst sämre böcker, men ingen har gjort mig lika besviken. Jag vet att Nick Cave kan skriva om sex, våld och äckel med glimten i ögat på ett sätt jag gillar men denna kändes alldeles för självmedvetet häftig, typ som en kass Tarantino-rulle. Dessutom sög prosan röv på sina ställen, men Caves språk kanske kommer till sin fulla rätt i originalspråk. Ordet "ultrarapid" nämndes säkert 5-6 gånger inom loppet av 50 sidor. Om det berodde på författaren eller översättaren vet jag inte, men någon hade gjort ett slappt jobb. Blev jävligt irriterad över det.

Hursomhelst, inget jag kan rekommendera ens till fans av hans lyrik.
Har däremot hört att And the Ass Saw the Angel ska vara bra, den läser jag garanterat om jag lyckas komma över den.

Moment 22, har endast läst ungefär en tredjedel av den men den var otroligt intetsägande på något sätt, vet inte hur resten av boken är.

Haha, är beredd att hålla med. Förstår inte varför dessa böcker nått så stor uppmärksamhet.

Da Vinci koden.
Så enormt överreklamerad!
Andra exempel är "seriösa" svenska författare som skrivit deckare. Det finns många exempel, men resultatet är oftast katastrofalt.

Kvantjaget av Dana Zohar. Snömos på hög nivå. Numera försöker jag lägga ner efter ca 20 sidor om jag inte gilar en bok.

Intressant. Satansverserna är i klass med Mein Kampf (som igen läst)
Men jag hade ett positivt minne av Rushdies första bok och började läsa om den. Men nej, inte tillräckligt bra den här gången. I soptunnan.

Skulle vilja svara "jag är Zlatan" men kom aldrig förbi kapitel fyra. Mins dock att jag blev väldigt besviken på "the great gatsby" - inte för att den var dålig - men relationen mellan hur jag uppfattade den och hur uppburen den är klingade mycket dåligt. Framstod för mig helt substanslös i jämförelse med t.ex. "bröderna Karamazov"

Har kämpat mig fram till de sista sidorna Kalentoft&Luttemans bok Zack. Har väl kommit fram till någon slags upplösning i boken, men det känns som totalt ointressant hur det slutar. Nu kan man emellertid lätt räkna ut att skurkarna kommer att få vad de förtjänar.
Annars handlar boken mest om en ICKE trovärdig knarkande polisman i ett ICKE trovärdig specialenhet i en ICKE trovärdig Stockholmsmiljö.
Istället för att skriva med lite finess gör författarna samma misstag som så många andra svenska "författare", nämligen att exilera i ICKE trovärdigt våld. Mer än lovlig PK-mässighet tillsammans med schablonmässiga karaktärer gör boken rätt förutsägbar och därmed ytterst trist att läsa. Inga överraskningar där inte

Författarna har hotat med att denna bok skall vara den första i en serie med samma huvudperson(er?). Kommer INTE läsa de eventuellt efterkommande!

Nomineras härmed som en stark kandidat till 2014 års sämsta bok.