Citat:
Ursprungligen postat av
retepm.
Folk verkar inte ens reflektera över det. Men jag har börjat fundera på hur elaka alla kvinnor verkar vara mannen är alltid den som får skit för allt kvinnor framställer sig jämnt som offer. Vi ser exakt samma sak med dessa muslimer de älskar att ta på sig offerrollen trots att de ofta är onda.
Feminismen känns för mig som en bekräftelse på kvinnans självgodhet hon har redan alla fördelar man kan önska sig. Ändå vill hon ha mer ja tom. utrota mannen som gett henne frihet. Verkar ju vara det klassiskt psykopatiska draget förakt för svaghet.
Är kvinnor mobbare av naturen?
Om inte varför resonerar de som mobbare?
Har kvinnor klassiska psykopatiska drag?
Finns ingen verklighet i vad du säger om att "han gett henne frihet", ditt upplägg vilar på rent skitsnack utan något riktigt sagt.
De sociopatiska dragen är det ju män som konstruerat, i de mer dogmatiska och fyrkantiga lärorna som dominerat världen, står män som skyldiga att ha överromantiserat sin egen roll och utan tvekan också agerat som både domare bödel och försök att spela gud.
All sådan sociopatisk mer tvångsmässig inbillning om att behöva hela tiden dominera hela tiden trampa upp vägar i tron att andra inte kan, är förstås förbehållet enbart en del men rätt stor del ändå av andelen män - men redan en mindre andel män med sådana komplex.. ställer till det så vi alla istället får typ katastrofala kollapser lite här och var, oroshärdar av patetiska mått vilka aldrig stillas p.g.a den bitterhet vissa män, (ska jag skriva inte alla? eller klarr du att tyda så här svår text?) drabbas av, alltså de blir så förbittrade av insikten i att bli påkomna som dåliga-förlorare, att det utgör en fara.. eftersom de kan behöva negligera allt eller enbart känpa på med istället ännu mer intensifierad stridstuppsmentalitet, tills de kör fullständigt allt i botten.. sedan vaknar upp med att inse vilken åt helvete fel väg de begav sig in på, men då är det ofta för sent, då är alla kataastrofer redan begågna.. och de kan behöva olika lång tid.. att normaliseras från kvinnohatare... till.. normala män, med förmåga att inte ta allt personligt, i tron att det handlar om det egna fudomliga kontot av förtroendeingivande part att få alla män med sig i hat.projekt... ... då det finns tillräckligt många män, som oavsett inte hatar kvinnor till grader där man är så övertygad om sin överdominerade position, att det måse-vara-så-naturen-är funtad... i rätten att förnedra kvinnor, utifrån att ha fötts till man och för det behöva dana grabbar för att få grabbarna att förstå varför det inte duger att vara bara man, men att det behövs överjävlighet för att komma-någonvart, nej det är manlig komplex, att inte känna sig tillräckligt manlig - sådana män förhåller sig till primalstadie... där man ser mäniskor som fungerande som i djurriket.. där evig kamp är vad allt skulle gå ut på, dock passerade sammantagna mänskligheten de primalstadierna för väldigt längesedan.. men vissa, ibland fler män... gillar att hålla sig på den nivån, troligtvis för att de inte kan mer.
men de är ovanligt många, eftersom de också buffrar sig med alla medel, att försöka optimera sig i ron att män är från mars och kvinnor från venus

/ nå.. kanske de är enbart lite mindre manliga.. gentemot de män som har mer av hela spektrat människa i sig, vars manlighet inte går under, av att koppla av i insikten om att de är människor bland människor, män vilka inte behöver betona sig vara män, sådana mään resonerar inte i termer av att kvinnor t.ex är mobbare ellr hönshjärnor, de männen agerar istället och lyckas ofta istället åstadkomma både förändringar och reformer.