Citat:
Ursprungligen postat av
Groink
Alla normala polisförhör går till på ungefär det sättet som Assange förhör gick till 30 augusti, nämligen att man anmäler ankomst, väntar på att förhörsledaren kallar in en, och sitter sedan vid ett skrivbord och för en dialog frånsett då förhörsledaren konfererar i ärendet med någon utomstående i/utanför rummet eller trasslar med nerskrift/utskrift av förhöret som är tänkt att skrivas under.
Att den som förhörs sitter och SMS:ar implicerar att det inte är en normal förhörssituation vid dessa tidpunkter. Det är någon annan aktivitet som pågått.
Jag antar att SW kan ha bett att få gå på toaletten och SMSat därifrån. Eller sagt att hon måste meddela någon att hon blir sen. Det är så störande att det förhöret inte spelades in, tänk vilken information det skulle ha gett. Att som åklagaren insistera att den misstänkte bara kan förhöras i Sverige, när det slarvades så med de inledande intervjuerna, är minst sagt anmärkningsvärt. Helt klart en negativ särbehandling av den misstänkte.
Sofia kanske trodde att hennes uppdrag var över efter det sista SMSet från polisstaionen, eller kanske ånger-SMSet morgonen därpå. Varför skulle hon vilja överpröva? Hon kanske förlitade sig på det mediokra bemötande de flesta (påstådda) våldtäktsoffer får.
Men så kom Irmeli Krantz in i bilden, en hyperfeminist som gav henne ett ytterst vänligt bemötande och villigt lyssnade till allt, till och med beskrivningar om kanadagäss och kor på ängen. En förhörsledare snar till att demonisera män. Inte ens hon ville kännas vid brottsklassifikationen våldtäkt, men blev högljudd och upprörd när Finné lade ner Sofias fall.
Ändå är det tack vare Irmelis konceptförhör, framför allt den pimpade versionen, som saken drivs vidare.
Kan Irmeli ha varit lite för stöttande under förhöret? Det finns ju inte inspelat, så i efterhand är det omöjligt att bilda sig en uppfattning.
Tänk om planen var att det skulle läggas ner inom kort, så att kvinnorna kunde gorma om hur svårt det är att få upprättelse efter (påstådda) övergrepp? Det skulle väl ha varit ett alldeles utmärkt sätt att fortsätta svärta ner den utpekade mannen. Ett fall utan slut, för hade det lagts ner hade det beskrivits som orättvist.
I stället kom "änglarna" Irmeli och Borgström, och så småningom Ny och till sist EMF som gör precis raka motsatsen. Fallet tas på ohyggligt allvar, motsägelser och falska bevis ignoreras, och tack vare att fallet blir så himla uppblåst så slår det över i sin motsats. Det antar så absurda proportioner att efter ett tag kan ingen tro att han är skyldig längre. Han är idag faktiskt ett långt större offer än målsägarna någonsin kan ha varit!
Åklagarens absurda oförmåga att driva fallet vidare genom uppenbara åtgärder; målsägandebiträdenas extrema svartmålande av den misstänkte i media; målsägarna själva "som bara ville ha honom testad" men som nu rabiat kräver att han ger upp sin livsviktiga asyl för en oviss inlåsning på obestämd tid i Sverige; dagspress som hånar den misstänkte i sin ledare - det tar liksom aldrig slut. Och ju mer det blåses upp desto absurdare blir det. En fantastisk bubbla som kommer att spricka när fler och fler inser att det numera är den misstänkte som utgör offret.
Överdrifterna slår tillbaka på sig själv. De blir som en bumerang. Yin och Yang. För mycket skämmer allt.
Så går det när folk blir alltför rörande överens och uppdrar åt en jävig polis att förhöra. Det rullar på och tar aldrig slut. Det blir till ett stående skämt. Svenskarna och deras rättssystem, ha ha, vi vet ju hur det fungerar! Wink, wink.
Jag tror vi behöver en bättre tillsynsmyndighet.