Den protestantiska deformationen.

Ja, det var en enkel fråga. Kan du svara på den eller inte?

Varför är jag en förrädare för att jag ifrågasätter katolicismen som en rakt igenom underbar och god kraft? Hur var det nu med att se gruset i ögat hos din broder men inte bjälken i ditt egna?

Ok, jag tog väl i lite.

Men alltså, jag tycker verkligen att svenskar borde uppskatta sina förfäders religion mer än vad som görs idag.

Jag förstår vad katolikerna säger.
Hade inte hakat upp mig på Ordet annars.
Kan verkligen inte förstå protestanternas budskap. Helt blankt.

Har du nån speciell anledning till det eller är det bara vanligt nationalromantiskt trams baserat på din egen subjektiva sagotro?

Jag är visserligen inte svensk, men visst tycker jag att svenskarna förtjänar en bättre historieskrivning än protestanternas lakejers.

Det var ju omtänksamt. Jag kan hålla med om att Vasa m fl ofta framställs som stora landsfäder när de i själva verket var sketna gangsters, men att på något sätt framhålla Sveriges katolska historia som något som skulle vara "bättre" gör varken till eller från.

Visst kan det vara så att jag, som katolik, vill framställa Sveriges katolska historia som mer pluralistisk och godartad än dagens.

Sanningen ligger väl någonstans däremellan. Låt oss dock göra oss av med föreställningen att protestantismens införande i Sverige skedde som resultat av folklig vilja, när det i själva verket handlade om en mans beslut - Vasas.

Där sitter man på jobbet och läser en intressant tråd på några få sidor. När jag kommer hem ser jag att tråden har gått fullständigt "bananas" där återigen en (förmodad, ber om ursäkt annars) ateist ljudligt ska förklara för en troende varför dennes religion är fel, föråldrad eller på andra sätt motsäga densamma.

Om vi ska försöka enas om något är att nästintill all religion har orsakat otroligt mycket lidande och nöd. Men den har samtidigt hjälpt individer och massor väldigt mycket. Om vi ska försöka väga det hemska med det goda kan vi sitta framför skärmarna i 50 år till, utan att komma fram till något. Något tror jag vi kan komma fram till:
Kristendom har blod på sitt samvete.
Judendom har blod på sitt samvete.
Islam har blod på sitt samvete.
Buddhism har blod på sitt samvete.
Ateism har blod på sitt samvete.

För er som vill räkna offer och mäta dessa mot varandra; please, be my guest. JAG anser det dock vara onödigt då vi människor inte kan förstå det ofantliga lidande som har åsamkats mot 5 personer. Att då försöka tänka allt detta lidande i miljontal är helt omöjligt.

Det glädjer mig dock att tråden börjar gå tillbaka till att handla om det TS ville diskutera, reformationens effekt på kultur och liknande. Där håller jag med TS om att reformationen förstörde mycket. Förstörelsen av kyrkor, konst och övrig kulturskatt vill jag inte ens tänka på. Till detta kan vi sidan betänka den enorma snedfördelning av mark som skedde, allt för att kronan skulle få in några slantar så att Gustav Vasa kunde bekosta sina legosoldater.

Om vi ska se de olika religiösa grenarna från "officiellt" håll kan vi se att det begicks övertramp i båda fallen. Den katolska kyrkan har begått grymheter som har sanktionerats från högsta ort. På samma sätt begick tex Karl IX grymheter när han offentligt avrättade människor som hade blivit "påkommna" med att vara katoliker.

Dessa sista fallen har vissa förmildrande orsaker, men det tar jag gärna i ett senare inlägg eller på förfrågan.

Man får väl säga Amen till detta inlägg..

Då jag själv finner både teologi och kultur väldigt intressanta ämnen får du gärna fortsätta ditt resonemang!

Har du något mer exempel på "kulturellt förfall" som vi kan tillskriva reformationen? Gärna i Sverige/Europa, men du är välkommen fram med rubbet!

När du nu frågar just mig så väljer jag att inte fokusera på kulturellt förfall i lika hög grad som jag vill fokusera på kulturell upprättelse.

Ja, i de flesta uråldriga svenska kyrkor, som kalkades vita i och med reformationen, så genomförs nu omfattande renoveringar för att åter lyfta fram förfädernas katolska konst, tillsammans med bortglömda Maria-statyer som återigen ställs fram efter hundratals år på vinden.

Utöver detta, måste svenska protestanter fråga sig varför de ännu firar Sankta Lucia, utan sitt katolska förflutna.

Eller?

Angående om St. Lucia och helgonen är ju hela saken med protestanter mot katoliker intressant. Jag tror säkert att många protestanter kan finna helgonen beundransvärda och som föredömen. (Det gör i alla fall jag). Men när det sedan kommer till den katolska traditionen att be till helgonen blir det problem för mig personligen. Det har jag inte riktigt fattat "grejen" med (ännu). Att St. Lucia fortfarande firas är dock intressant, hur ett helgon har fått stanna kvar i svensk tradition medans de andra har fått stryka på foten och kastats ut.

Att komma ihåg en del helgons gärningar tror jag är viktigt. Om vi sedan väljer att göra det genom "avdyrkan" eller bara käka en bulle spelar för mig personligen ingen roll. Men om det krävs dagar likt Lucia för att komma ihåg helgonens gärningar så gärna för mig!

(Märker nu i efterhand hur trött jag är. Ber om ursäkt om mitt svamlande blir svårförståeligt.)