Citat:
Den svenska filmen "Hypnotisören" med bland annat Mikael Persbrandt (!) är på många plan löjligt dålig.
Inte sett allt för många "kassa" filmer, men den här brister i allt från skådespeleri till ljussättningen, som stundtals är helt katastrofalt dålig.
Lägg därtill att filmen i sig ofta är väldigt skum, och även om slutet binder ihop filmen någorlunda, så ser jag inte denna film som annat än två bortkastade timmar.
Jämför man den dock med 60-talsrullar som Manos HOF och annat lågbudget-skit så är den ju helt okej, men att en film med en någorlunda hygglig budget och stora namn som Micke Persbrandt kan braka ihop så brutalt är en större katastrof enligt mig.
Inte sett allt för många "kassa" filmer, men den här brister i allt från skådespeleri till ljussättningen, som stundtals är helt katastrofalt dålig.
Lägg därtill att filmen i sig ofta är väldigt skum, och även om slutet binder ihop filmen någorlunda, så ser jag inte denna film som annat än två bortkastade timmar.
Jämför man den dock med 60-talsrullar som Manos HOF och annat lågbudget-skit så är den ju helt okej, men att en film med en någorlunda hygglig budget och stora namn som Micke Persbrandt kan braka ihop så brutalt är en större katastrof enligt mig.
Och den skickades som Sveriges Oscarsbidrag när det begav sig
Såg senast Hundtricket. Ett enda stort wtf. Linus Wahlgren som huvudroll har en min igenom hela filmen och pratar överjävligt tydligt och artikulerande - som han gör när han röstskådespelar barnserier.
Alexander Skarsgård är så dålig att det är ett mysterium att han några år senare tog sig över till Hollywood.
Bornebusch är som vanligt Bornebusch.
Hela handlingen är fruktansvärd och slutscenen är så obegripligt dålig att man får ångest. Jag blev förbannad!
