Citat:
Jag såg en gång en BBC-dokumentär (tror jag det var) där olika vetenskapsmän ombads spekulera i hur tex flygande tefat skulle kunna flyga, eller förklara olika saker som har med aliens att göra.Nej, det gar inte. Dels finns direkta begransningar bara av att ljuset fran jordytan blir diffust i atmosfaren. Palmemordet agde rum en mulen februarinatt, knappt att Lisbeth Palme pa plats sag vad som hande. Under de manga ljusaren darefter minskar antalet fotoner i en given riktning valdigt snabbt. Det man tror ar mojligt att observera pa sa langa avstand ar atmosfarens huvudsakliga innehall, andelen som tacks av kontinenter, hav och moln over tid, samt ett par konstgjorda saker som stadsljus om natterna och kraftiga radar som anvands inom flyg och militar.
Med dagens och nasta decenniums rymdteleskop kan vi bara urskilja en planet som en enda svag prick om det ar en het sjalvglodande planet eller en super-Jupiter och helst bara runt de allra ljussvagaste stjarnorna och pa stort avstand fran dem. De allra flesta planeter som t.ex. Kepler hittat har man aldrig sett. Man har bara sett stjarnans ljus, och det bara som en enda prick, och harlett planetens existens utifran variationer i den stjarnas ljus, oftast i niva med 1/10000, nar planeten har skymt eller graviationellt dragit i stjarnan.
Det gar inte att upplosa olika foremal pa en exoplanets yta, de syns (och aven det bara i en handful lextrema fall) bara som en enda prick. En pixel for hela valrden ar maxupplosningen. Man maste forsta att avstanden ar sa gigantiska. Aliens kan inte heller gora mycket mer eftersom det inte finns sa manga fotoner att arbeta med. Nastan alla fotoner fran jorden kommer fran vatten, kvave, syre, kisel, kol. Alla manniskor far plats staende pa Gotland, det ar extremt osannolikt att nagon enda foton fran Gotland nar en aliens kikare. Manskligheten har paverkat Jorden sa extremt lite att det inte gar att observera mansklighetens existens fran langa avstand, om man inte lyssnar efter flygvapenradar.
Med dagens och nasta decenniums rymdteleskop kan vi bara urskilja en planet som en enda svag prick om det ar en het sjalvglodande planet eller en super-Jupiter och helst bara runt de allra ljussvagaste stjarnorna och pa stort avstand fran dem. De allra flesta planeter som t.ex. Kepler hittat har man aldrig sett. Man har bara sett stjarnans ljus, och det bara som en enda prick, och harlett planetens existens utifran variationer i den stjarnas ljus, oftast i niva med 1/10000, nar planeten har skymt eller graviationellt dragit i stjarnan.
Det gar inte att upplosa olika foremal pa en exoplanets yta, de syns (och aven det bara i en handful lextrema fall) bara som en enda prick. En pixel for hela valrden ar maxupplosningen. Man maste forsta att avstanden ar sa gigantiska. Aliens kan inte heller gora mycket mer eftersom det inte finns sa manga fotoner att arbeta med. Nastan alla fotoner fran jorden kommer fran vatten, kvave, syre, kisel, kol. Alla manniskor far plats staende pa Gotland, det ar extremt osannolikt att nagon enda foton fran Gotland nar en aliens kikare. Manskligheten har paverkat Jorden sa extremt lite att det inte gar att observera mansklighetens existens fran langa avstand, om man inte lyssnar efter flygvapenradar.
Vissa av dessa vetenskapsmän förklarade på samma sätt som du. Dvs de menade att flygande tefat omöjligt kan finnas eftersom vi inte kan bygga farkoster som kan klara samma saker som flygande tefat beskrivs kunna.
Du begår samma misstag där i din förklaring. Dvs du berättar vad mänskligheten kan - just nu. Det har inte så mycket att göra med vad eventuella överlägsna kulturer kan tänkas kunna, eller hur?
De begränsningar vi har, de har vi ständigt hittat sätt att klara av. Sådant som sågs som omöjligt innan är avklarat. etc.
Så det enda du gjorde var att förklara varför vi människor inte kan låna ut ett teleskop till några aliens så att de ska kunna spana på oss.
Topiv var annars intressant. Det hade varit intressant om du faktiskt hade spekulerat om det istället.
Dvs om det nu hade gått att spana på jorden i detalj från andra stjärnor. Hade de då sett "oss" i framtiden, eller i dåtiden?
Det exemplet någon beskrev, att kunna titta på hur tex Palme blev skjuten - skulle det kunna gå till på det sättet?
Dvs är stjärnkikare tidsmaskiner på det sättet?
Skulle vi kunna skicka upp ett teleskop med tillräcklig kapacitet ut i rymden till passande plats så att den hade kunnat spela in saker som hände på jorden för länge sedan?
Och hur var det med framtiden? Kan man å så sått även se något i framtiden? Skulle det kunna gå att spela in Sverige år 50 000? tex?
Hade vi kunnat se jorden om ett dygn?
Dvs om det hade gått, så hade man ju kunnat "se vad som händer" om man hade skickat en atombomb på Ryssland tex - och i teleskopet se hur Ryssland då hade reagerat, och kanske provat olika alternativ etc etc?