Jag tror inte jag har sett något annat fall på forumet där man fortsätter att förfölja
folk även efter att gärningsmän är bundna vid sina dåd på ett övertygande sätt och domar fallit.
Nu görs givetvis invändningen att just bevisningen i det här ärendet är av det verkligt
otillräckliga slaget, synnerlig tunn och berättigad att bli föremål för kraftiga
ifrågasättanden.
Där håller ju inte vissa av oss med som bekant. Vi anser att man har kunnat visa på
skulden hos KJ på ett sätt som inte lämnar utrymme för några rimliga tvivel.
Vi som inte böjda åt att köpa någon blodplanteringsteori - vi har väl bristfällig fantasi kanske... -
eftersom ingenting konkret ger anledning att misstänka förekomsten av en sån, vi som väger
samman det som finns av försvårande omständigheter och landar i slutsatsen att
någon annan gärningsman är närmast hundraprocentigt utesluten.
Det som fortfarande finns en viss osäkerhet kring är väl då om någon varit vår förövare
behjälplig i något skede efteråt. Med att bära exempelvis. Eller att hålla tyst om vad man vet.
Att KJ emellertid är ensam om utförandet av dådet och efterföljande isärtagning av
den unga kvinnokroppen, är åtminstone jag närmast helt övertygad om.
Inget MBoudinskt "event" med sadistiska lustmördare komna från alla möjliga håll,
ingen kompis som velat vara med att döda flickan på detta utdragna och fruktansvärda
sätt. Inte heller ur skåpbil utramlandes professionella styckmördare, två till antalet,
med specialitet att hantera just thailändska tjejer på ett ytterst bestialiskt vis.
I min värld nämligen utför lejda mördare snabbt det som man fått i uppdrag att verkställa
och drar verkligen inte ut på förloppen i onödan och ägnar sig inte åt att tillfredsställa
några sadistiska lustar mitt uppe i yrkesutövandet...det får ske vid sidan om i så fall...
En ensam gärningsman. Som nästan alltid är fallet när det begås mord eller dråp.
Som tidigare påpekats: dådet vittnar om att personen bakom är mycket störd och
att det är att betrakta som olyckligt att denne människa inte hamnar inom
rättspsykiatrisk slutenvård istället för fängelse.
Han kommer att gå ut en dag därifrån och kunna vara lika farlig igen.
Helt medicinskt och terapeutiskt obehandlad i värsta fall, bara förvarad, omhändertagen
bland andra missdådare och busar på anstalt ett fåtal år.
Jag är rädd för att det blev mer än en grov, olycksalig missbedömning i det här målet:
Brottsrubriceringen. Påföljden. Och beslutet att anse honom som frisk nog att avtjäna
sitt straff på kåken.
Om Kristoffers oskuld är flera visst övertygade. Vad kan dessa då åstadkomma här
genom att slåss för hans sak och peka finger istället åt, företrädesvis, "karatehållet"?
Jo, de ska jobba fram en kommande resning visst, så säkra tycks man i vissa fall
vara på att allvarliga missgrepp och brister präglar utredningen from the very beginning,
och då har man skäl alltså att umgås med tankar på att något sådant verkligen kan
realiseras framöver.
Jag säger då: Lycka till med det!
Hoppet lär ju vara bland det sista som överger en människa och vad vissa här hoppas på
behöver man ju inte direkt missta sig på.