Citat:
Ursprungligen postat av
Neromecha
För övrigt, JA är (eller var under brottstillfällena) psykiskt sjuk.
Sverige är ett av få länder i världen där du kan *dömas* till psykvård. I de flesta länder kan inte brottslingar som är psykiskt sjuka dömas, utan hamnar helt enkelt på tvångsvård via psyket utan mellanlandning i domstol (domstolen frikänner, men brottslingen blir intagen i alla fall).
Även under *medeltiden* (ni vet tiden då folk spetsades på pålar, blev delade i fyra delar eller fick ansiktet bortbränt för att de kommit med kätterska teorier) så fanns det i de flesta städer med offentliga domarmyndigheter regler om att psykiskt sjuka eller personer som var retarderade inte skulle kunna dömas, utan måste få vård och isoleras från samhället.
Fast ni kanske föredrar att man använder lösningen som eskimåerna hade? Alla som är "psykopater" (eller sticker ut på ett för kollektivet negativt sätt) tas ut på fisketur, får borra hål i isen, får en ishacka i ryggen och sen knuffas de ner i hålet.
Ja, det är intressant det du skriver. Alla kulturer har sina straffpåföljder vid psykisk ohälsa. I brottmål i USA handlar det mycket om den åtalade hade insikt i om att det han/hon gjorde var fel ur samhällets perspektiv, och om denne kunde anpassa sitt handlande i relation till brottet/brotten för att undslippa att bli tagen. Bedömningen blir då "Guilty" eller "Not guilty by reason of insanity". Ett inte så representativt exempel är fallet om Dahmer. Han bedömdes som frisk och fick fängelse. Men idag anser många forskare att han hade Aspergers syndrom. Så med största sannolikhet hade han dömts till rättspsykiatrisk vård om det hade skett i Sverige. Det verkar således vara svårt att dra en gräns mellan vad som är allvarligt psykiskt sjukt och inte allvarligt psykiskt sjukt, och det skiljer sig från land till land och från fall till fall. Vad som är friskt och sjukt verkar vara en fråga om psykologi, politik och geografi.
Jag tycker att det är intressant med den nya lagen som ska träda i kraft, förmodligen 2016: Att ta bort rättspsykiatrisk vård som påföljdsförslag. Vid brott så bedöms då gärningsmannen som antingen tillräknelig eller icke tillräknelig.
För att bedömas som icke tillräknelig så krävs det att den åtalade är så pass psykiskt sjuk att denne i princip totalt saknar insikt (intellektuellt såväl som emotionellt) i om att brottet var fel och hur samhället reagerar på brottet. Då blir det lite som i USA, "Not guilty by reason of insanity". I sådana fall så undslipper den åtalade straffpåföljd och skickas till ett sjukhus som inte är en rättspsykiatrisk enhet.
Det innebär följaktligen att de som begår allvarliga brott och har Aspergers syndrom, schizofreni eller annan psykisk störning bedöms som tillräkneliga och döms till fängelse, förutsatt att de har insikt i om att brottet/brotten var fel ur samhällets synpunkt och att de kunde anpassa sitt handlande därefter. Och skulle de med hänsyn till sin psykiska problematik inte klara trycket i fängelset så skickas de till en rättspsykiatrisk enhet där de får avtjäna resten av sitt fängelsestraff. Men skulle läkare bedöma att det finns risk för återfall eller ett vårdbehov efter avtjänat straff så kan de i teorin förlänga tiden hur länge som helst. Så folk i fängelser kommer troligen inse att det finns ett högt pris att krackelera i fängelset och skickas till rättspsykiatrin.
Jag har hört att tanken är att de som är dömda till rättspsykiatrisk vård a la den gamla lagen ska slussas ut till öppenvårdsenheter mellan 2016 och 2019, och de rättspsykiatriska enheterna kommer endast att befolkas av fängelseinterner.
Min teori är att de bedömde "dagispedofilen" i Kalmar som psykiskt sjuk men inte allvarligt psykiskt sjuk, för att de ska kunna döma honom till fängelse och anpassa sig till den nya lagen som med stor sannolikhet ska träda i kraft. Så hade An*er begått sina brott idag så hade de troligen dömt honom till fängelse istället, trots hans psykiska ohälsa.
