Labour i Nya Zealand har lagt fram ett förslag om att en person anklagad för våldtäkt själv måste bevisa sin oskuld.
http://www.nzherald.co.nz/nz/news/article.cfm?c_id=1&objectid=11289979
Jag har aldrig varit i Nya Zealand, och jag vet inte så mycket om landet mer än Kiwi och Once were warriors. Men jag googlade lite och vad jag kan förstå har de liksom Sverige en skyhög våldtäktsstatistik. Vissa menar att det beror på att precis som i Sverige är lagarna utformade så att fler handlingar klassas som våldtäkt än i andra länder.
Andra skyller på maorier medan vissa skyller på rugbyspelare och poliser.
Det har nyligen också förekommit en skandal, en grupp ungdomar som kallade sig Roast Busters söp ner minderåriga flickor, våldtog dem och lade upp på nätet. De verkar inte vara så populära i sitt hemland just nu.
Men det jag vill diskutera är huruvida omvänd bevisbörda är lösningen för att komma tillrätta med problematiken i våldtäktsmål där ord står mot ord. Labours talesperson säger att de är medvetna om att förslaget är kontroversiellt, och det skall igenom ett antal remissinstanser innan det kan läggas fram skarpt. De är också mycket tydliga med att omvänd bevisbörda enbart skall gälla i våldtäktsmål, inga andra brott.
Vad jag kan förstå så stöder inga andra partier dessa tankegångar varför det ändå troligen blir svårt för dem att få igenom det.
Jag är ändå smått oroad över att sådana här förslag kommer upp. Omvänd bevisbörda liknar rena häxprocessen för mig och leder tankarna till inkvisitionen. Dessutom litar jag inte alls på att det kommer att stanna vid våldtäkter utan när det normaliserats där, sprider det sig vidare även till annan brottslighet. I Sverige förekommer det faktiskt omvänd bevisbörda i många ekonomiska brottsfall, men jag är inte så pigg på att som medborgare behöva bevisa att jag inte begått ett brott.
Det kommer troligen att leda till att alla medborgare övervakar sig själva och andra i statens tjänst.
Å andra sidan är det ju naturligtvis oerhört enerverande med våldtäktsmän som sitter och blåljuger i en hel rättsprocess och klarar sig undan rättvisan. Så vad säger ni, är jag paranoid eller håller ni med om att principen oskyldig tills motsatsen bevisats är värd att bevara?
http://www.nzherald.co.nz/nz/news/article.cfm?c_id=1&objectid=11289979
Jag har aldrig varit i Nya Zealand, och jag vet inte så mycket om landet mer än Kiwi och Once were warriors. Men jag googlade lite och vad jag kan förstå har de liksom Sverige en skyhög våldtäktsstatistik. Vissa menar att det beror på att precis som i Sverige är lagarna utformade så att fler handlingar klassas som våldtäkt än i andra länder.
Andra skyller på maorier medan vissa skyller på rugbyspelare och poliser.
Det har nyligen också förekommit en skandal, en grupp ungdomar som kallade sig Roast Busters söp ner minderåriga flickor, våldtog dem och lade upp på nätet. De verkar inte vara så populära i sitt hemland just nu.
Men det jag vill diskutera är huruvida omvänd bevisbörda är lösningen för att komma tillrätta med problematiken i våldtäktsmål där ord står mot ord. Labours talesperson säger att de är medvetna om att förslaget är kontroversiellt, och det skall igenom ett antal remissinstanser innan det kan läggas fram skarpt. De är också mycket tydliga med att omvänd bevisbörda enbart skall gälla i våldtäktsmål, inga andra brott.
Vad jag kan förstå så stöder inga andra partier dessa tankegångar varför det ändå troligen blir svårt för dem att få igenom det.
Jag är ändå smått oroad över att sådana här förslag kommer upp. Omvänd bevisbörda liknar rena häxprocessen för mig och leder tankarna till inkvisitionen. Dessutom litar jag inte alls på att det kommer att stanna vid våldtäkter utan när det normaliserats där, sprider det sig vidare även till annan brottslighet. I Sverige förekommer det faktiskt omvänd bevisbörda i många ekonomiska brottsfall, men jag är inte så pigg på att som medborgare behöva bevisa att jag inte begått ett brott.
Det kommer troligen att leda till att alla medborgare övervakar sig själva och andra i statens tjänst.
Å andra sidan är det ju naturligtvis oerhört enerverande med våldtäktsmän som sitter och blåljuger i en hel rättsprocess och klarar sig undan rättvisan. Så vad säger ni, är jag paranoid eller håller ni med om att principen oskyldig tills motsatsen bevisats är värd att bevara?