Citat:
Ursprungligen postat av
Klockan3
På vilket sätt är flickor/kvinnor rebelliska oavsett definition? De sitter lugnt och tyst i skolan, sen tar de ett jobb och säger inte ifrån tills de går i pension. De blir hellre avbrutna mitt i meningar än gör sig ovän med folk, de vågar inte säga ifrån för de är rädda för att tappa vad de har osv. Enligt mig kan man inte vara rebellisk om man inte tycker att det är värt att offra något för det. Många män offrar karriär, vänner och ibland till och med livet för att de inte vill lyda och följa. Hur mycket offrar kvinnorna för feminismen? Inte så värst mycket.
Att de inte är så värst rebelliska är kvinnors största styrka.
Att kvinnor skiljer sig (70% av skilsmässor står kvinnor för), byter jobb, utbildar sig, jobbar politiskt, skriver arga feministiska kåserier, bloggar, twittrar och allt det där som retar ex. antal jeppar här inne som fan är just tecken på att kvinnor vägrar stå ut i dåliga sitsar..ergo är rebelliska. Vi är det bara på ett lite mer sansat vis än rebelliska män. Kvinnor är verbala och sociala, vår grej. Därför fecebook, bilda opinion, jobba ideellt politiskt är som handen i handsken för kvinnor.
Protestera i skolan? mot vad?
Rebell i alla ära, men gäller ju att välja rätt sätt att vara det på om man verkligen är intresserad av att uppnå ett mål mer än att bara var....rebellisk...get my point?
För jag kan ju som kvinna då kontra med att jag anser att många män som vantrivs i samhället inte verkar ha IQ tillräckligt för att fatta detta, utan blir små rövare i skolan vilket gör dem till arbetslösa loosers i samhälllet och sen flippar de ut i nått våldsamt agerande som leder till att de hamnar i finkan. Tämligen värdelöst agerande med andra ord. Värdelöst för dem och värdelöst för samhället.