Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Naturligtvis ska lagen följas som den skrivits

Det kan mycket väl handla om växelbruk, men "psykoterapeutjargongen" lär väl ha sitt ursprung från någon/några som finns att finna inom vårdsvängen, inte hos polisen.

Nu vill jag inte fisa i kyrkan eller så, men apropå "psykoperateutjargongen" - hur man än vänder och vrider på saken så handlar det ju om psykologi. Även hos poliser, detektiver: man kan inte komma runt psykologin. Så jag undrar om någon här vet hur mördare brukar erkänna - om ni har några tips på studier kring det. Jag tror inte att det råder så många tvivel om att dem var idioter även om Quick/Bergwall var ovanligt påläst och utförlig i sina beskrivningar. Så det kan vi väl lämna därhän. Men jag funderar ändå lite kring det Svartenbrandt sa: det kan ju ha varit så att terapin funkade bra för en del och dåligt för andra. Om det nu inte handlade om inplanterade minnen och den enda som tror det är väl Anna Dåderman. Kan det vara så att seriemördare har svårt att närma sig sina minnen, till exempel om dem varit psykotiska vid tillfället. Det är en öppen fråga, jag har tittat på videon med seriemördaren som erkänner och det låter ju ganska vagt och flummigt det han säger också. Det är ju tänkbart att det inte var så lätt för dem, och att man inte visste det man vet idag om hur det går till när man erkänner grova våldsbrott.

mina fetningar:

1: googla crime och amnesia e.dyl så hittar du säkert.

2: de största idioterna finns bland de massuggererade josefsson- och råstamfansen

3: det är inte ovanligt att mördare har olika typer av minnesproblem och metoder att undvika händelsen, vilket även har nämnts av utredare Penttinen och minnesforskare Christianson.

Ja, vi vill väl alla undvika att tänka på obehagliga minnen, men därifrån är steget långt till att glömma bort alla mord (minst 39...) vi gjort oss skyldiga till. - Hur många gånger i historien har en seriemördare (som ofta går mycket systematiskt och utstuderat tillväga för att undvika upptäckt) haft så många medhjälpare som TQ sagt sig ha haft..? Här är ytterligare en av TQ:s många (6) "medhjälpare":
https://thomasquick.wordpress.com/category/johnny-farenbink/

Terapeuter och fhl/åklagare har under åtskilliga års tid samarbetat för att TQ:s mordhistorier ska hänga ihop och bära sanningens prägel; man har t.o.m. skalat bort alla de medhjälpare som TQ själv inte dessförinnan låtit avlida. - Vad anser du om en sådan utredningsmetodik?

TQ:s berättelse om JA-mordet är rena skämtet. Redan här borde utredarna ha förstått att man hade att göra med en psykiskt sjuk människa. En nykter utredare hade också förstått att terapeuterna på Säter var i behov av någon slags vård och kastat deras tokterapi på dynghögen. Utredarna hade t.o.m. kunnat hjälpa terapeuterna att komma till insikt om hur lite deras terapitankegångar stämde överens med verkligheten. Man hade kunnat råda dr GF och dr KP att i stället försöka behandla SB:s morbida fabulerande och verklighetsflykt - och att ett absolut måste då var att helt och hållet avgifta honom. SB hade egentligen mått bäst av att hamna i fängelse och där påbörja lämplig utbildning samtidigt som han fått terapitid för att penetrera sina sexuella fantasier och sin kriminalitet. Stölden från sin arbetsgivare liksom det grova bankrånet 1990 företer alla tecken på att ha utförts enbart av snöd ekonomisk vinning. I likhet med S-brandt ljög han ihop en snyfthistoria för att få vård i stället för fängelse, och att doktorerna på Säter inte genomskådade detta säger mer om doktorerna där än det säger om TQ och S-brandt.

Du säger mycket i det här inlägget, jag har fetat några saker som jag inte tycker hänger i hop eller är märkliga på annat vis.
Du menar alltså att ha borde ha gått i terapi så du är inte avvisande till terapi som sådan. Men du menar att Svartenbrandt och Quick utnyttjade den för att få stanna på säter, om jag fattat dig rätt. När du säger att han borde hamnat i fängelse i stället (där hade han väl fått stryk) så är det för att du menar bankrånet var gjort i kallt blod, han var inte otillräknelig. Men så skriver du ändå att han var psykiskt sjuk. Jag får det inte att hänga ihop.

Det där fick du ju ihop riktigt bra.

Edit: 2a på den

Har ingenting emot bra psykoterapi, även om det mesta i den branschen tenderar att stryka patienterna medhårs och samtala fram en svårartad barndom, i stället för att fokusera på patientens egna göranden och låtanden fram till uppkomna situationer och problem.

Det är fullt möjligt att vara psykiskt sjuk och samtidigt tillräknelig i den meningen att man kan skilja på orsak och verkan; allt hänger på vilken typ av psykiska besvär det är fråga om. - I TQ:s fall är hans drogberoende A och O. Vid tiden för det grova bankrånet gick han på höga doser Oxazepam (Sobril), alkohol och amfetamin; klart att han blev hjärnuppmjukad på flera sätt; allt påverkade menligt hans psyke. Till detta kan läggas att han upplevde sin avvikande sexualitet som problematisk. – Och vem skulle inte få ångest av att smälla i sig så mycket narkotika? Dock: Innan stöld och bankrån försökte han få socialbidrag i dec 1989, hans sjukbidrag drogs in i jan 1990 – och i febr stal han pengar från sin arbetsgivare. Drogdimma och fortsatta ekonomiska problem fick honom sedan i dec 1990 att göra sig skyldig till grovt rån varpå han åkte fast redan samma dag. Motivet var att tillskansa sig pengar för att kunna komma i åtnjutande av ännu mer droger.

En manipulerande missbrukare med morbida fantasier och en sexuell problematik; arbetsskygg f.d. hemmason med hundintresse och författarambitioner, tvångsintas på Säter i slutet av maj 1991 efter grov stöld febr -91 (145.178 kr) och grovt bankrån dec -91 (236.248 kr). Han får förmånen att börja i psykoterapi och förstår genast hur han ska leva upp till terapeutens och klinikens förväntningar; hur han genom ångestattacker och fejkade självmordsförsök ska kunna tillskansa sig ännu mer narkotika. Han är en hård nöt att knäcka eftersom han (i likhet med S-brandt) inte bara är en förrädisk natur med skådespelartalanger; i takt med att biverkningarna av det han tillförs i drogväg börjar manifestera sig (i riktiga - ej spelade - ångestattacker, kramper, svettningar, hallucinationer, vanföreställningar mm) får han också allt svårare att själv skilja på fantasi och verklighet. De rymningar som sker och hans fortsatta jakt på amfetamin ger honom bränsle till blixtsnabba associationer och ett helt hämningslöst ljugande. Det som från början varit ett medel för honom att få stanna kvar på kliniken (och få fortsätta droga i lugn och ro – bara det tecken på psykisk sjukdom) blev snart till ett inferno av polisutredningar och terapi – och det fanns ingen annan återvändo med mindre än att han lagt korten på bordet och sagt som det var (så länge han fortfarande hade klart för sig hur allt hängde ihop; den exakta tidpunkten för när ljugerierna övertogs av terapeuten och omvandlades till sanningar, i vissa omtöcknade stunder t.o.m. för honom själv, är svårt att få grepp om; det bör ha skett successivt och i takt med biverkningarna av den ökande drogtillförseln).

Till slut kom TQ att pendla mellan ett nyktert och medvetet synsätt (allt mer sällsynt) till det neddrogade tillstånd han befann sig i under många av de vallningar man kunnat ta del av – och under rättegångarna som kommer att bli hans ”examensprov”, efter att han i nattens sena timmar suttit och pluggat förundersökningar; hög som ett hus på diverse kannibalbefrämjande uppåttjack.

Finns inga höga doser när det kommer till sobril, jag kan ta 500mg utan att bli påverkad. Jag tar även betydligt större doser citadon och treocomp än Sture någonsin har gjort, och jag hittar inte på saker för det. Jag bara tänjer på sanningen hos farbror Doktorn, men erkänna mord man inte begått är nåt jag skulle dra mig för. Varför sökte han socialbidrag när han hade arbete?

Ja, det behövdes ju lite tokterapi för det också - och betydligt mer i drogväg än vad du refererar till. - 1991 rymmer SB tillsammans med en medintagen efter att ha införskaffat amfetamin på sjukhusområdet. Han återkommer efter tre dagar. Han har vid denna tid också obevakad frigång flera timmar i veckan.
Inkomsterna från deltidsjobbet som bingovärd räckte inte för att finansiera amfetaminmissbruket. Han fick nobben på sin ansökan om soc.bidrag. I jan 1990 drog Förs.kassan in hans dittillsvarande sjukbidrag.

Inte nödvändigtvis. Paret Asplunds enda chans att kunna driva deras mission vidare mot den person som de anser är skyldig var att hoppa på Quick tåget. För dom var det både bra och dåliga nyheter att den kriminella pedofilen erkände mordet på JA.

I journalerna står det:

1989 december: "avslag på begäran om ekonomisk hjälp till hyra och elräkning (har stora skulder "sen tidigare")"

Att det skulle handla om: "Inkomsterna från deltidsjobbet som bingovärd räckte inte för att finansiera amfetaminmissbruket.", är letsdoit:s tolkning.