Citat:
zy45N
Enligt Anna Dåderman, den sakkunnig som försvaret anlitade, morderkännanden kom till i terapin,
efter flera års omfattande övermedicinering på Säter (trots att SB morderkännanden kom efter ca ett år på Säter!) . Uppenbart att även försvarets sakkunnig, rent av ljuger då hennes påståenden inte överensstämmer med vad SB själv medgav till RMV, enligt utlåtandet inklusive medföljande utredningar, i december 2013.
Från Svd.se (publicerad 14 augusti 2012 kl 06:47, uppdaterad: 25 mars 2014 kl 00:47):
(Min fetning)
Citat:
Mardrömsvrål, ryckningar, självmordsförsök och växlande av identiteter var bara några av de symptom som Sture Bergwall, då känd som Thomas Quick, visade upp på den psykiatriska avdelningen på Säter.
Han har själv sagt att det var för att få bekräftelse från sina psykologer som han började bekänna mord han inte begått.
Anna Dåderman, medicine doktor i rättspsykiatri och docent i psykologi, har granskat Thomas Quicks journaler och kontakter med vården sedan 1973.
Hennes granskning har använts i de resningsansökningar som skickats in till hovrätten. Hon fick uppdraget av Sture Bergwalls advokat Thomas Olsson när hon arbetade som lektor i beteendevetenskap på Polishögskolan.
En person som Thomas Quick påverkas kraftigt av bensodiazepiner, lugnande medel, och Anna Dåderman har i sin genomgång tolkat att han i stort sett fick obegränsad tillgång till det på Säters sjukhus.
Flera år av kraftig medicinering har enligt henne varit avgörande för att erkännandena om mord tillslut kom.
– Först fick han mardrömsliknande fantasier som sedan förstärktes. I terapin kan man då fylla på vissa luckor som fanns. Det går också att plantera in falska minnen som blir verkliga när man är så väldigt påverkad av mediciner. Till slut hamnar patienten i ett mardrömsliknande tillstånd där man har tappat verklighetsförankringen, säger hon.
En sak som förvånade Anna Dåderman var att det som på Säter tolkades som framsteg i terapin i själva verket mest troligt var biverkningar av medicinen. Det kunde handla om att Thomas Quick fick kraftiga ångestanfall eller började uppträda som olika personligheter. I terapin beskrevs det som att han kom närmare förträngda minnen och att det var positiva signaler.
– Det var inte konstigt att hans psykiska tillstånd försämrades. Vissa av de preparat han fick ger just den här typen av biverkningar. Kombinerat med andra preparat blir det kaos i hjärnan. Det är väldigt oprofessionellt att han fått så mycket läkemedel, säger hon.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/be...ut_7420274.svd
Först citat: "efter flera års omfattande övermedicinering på Säter (trots att SB morderkännanden kom efter ca ett år på Säter!) . Uppenbart att även försvarets sakkunnig, rent av ljuger"
Något är ju väldigt konstigt med henne.

Varför ljuger hon om det? Beror det på att resultatet på hennes undersökning i sakkunnigutlåtandet närmast är löjeväckande, så att hon kände att hon måste kompensera på något annat sätt för att ge den sinnessjuka barnknullaren och hans advokat valuta för pengarna?
Det framgår ju i rmv:s utlåtande också hur pedofilen medicinerades:
1991 när han togs in fick han Sobril 10mg x 3 samt Somadril (smärtstillande, muskelavslappnande medel, avregistrerat sedan 2008).
I december 1991 avvek han, han missbrukade då amfetamin när han var ute. När han kom tillbaka så hade han självmordstankar och ångest, då fick han extra Stesolid klysma för den förhöjda ångesten.
1992 fick han utöver Sobril 10mg x 3 och Somadril även Buspar 10mg x 2, han fick fortsatt extra Stesolid klysma vid ångestattacker.
1993 hade han fortfarande den grunddosen, men efter att han polisanmälts av sjukhuset så ökade hans ångest och då fick han Xanor 1 mg vid behov, Halcion 0,5 mg, 1 tablett till natten vid behov samt Rohypnol 1mg, 2 vid natten vid behov.
1994 så ökades dosen Stesolid på grund av ångestattacker med självskadebeteende. Sedan flyttade ju han till Växjö och där tillät dom inga bensodiazepiner, och därför begärde han att flyttas tillbaka till Säter.
Citat två: "Hennes granskning har använts i de resningsansökningar som skickats in till hovrätten."
Varför skryter hon med det? Åklagaren i Stegehuis-fallet slängde ju hennes undersökning i papperskorgen med orden:
"Med hänsyn till den inställning SB har idag till skuld och delaktighet i Appojauremorden får det hållas för visst att han inte skulle komma att lämna för honom några ofördelaktiga uppgifter i saken."
"Förhållandena är därför sådana att bedömningen om målets fortsatta handläggning enbart måste grundas på föreliggande utredningsmaterial och vad som där framkommer."