Mina erfarenheter av Gang Stalking i Sverige

Ja då får vi väl titta igen vad du skrev: Men min uppfattning är att vi tror att det är vanligare än vad de flesta vill tro, alltså vanligare än att det hänt en gång mot en ful terrorist och en gång mot en gammal peddogubbe. Fortfarande ganska ovanligt med andra ord (men vanligare än vad många tror). Så där kanske vi är överens, fast du trodde vi trodde det var vanligt?
Hur ska jag veta hur "vanligt" detta är? men jag får väl lära mig läsa mellan raderna lite bättre...
Jag definierade det å andra sidan rätt väl tycker jag: har det hänt en enda gång i hela världen såsom beskrivet i TS så skulle jag bli extremt förvånad

Jodå jag förstod dig nog och jag har inte påstått att du motsäger dig själv. Men om man jämför dia teorier med TS och de andra som skrivit i tråden så motsäger ni varandra rätt friskt, en del hävdar att GangStalking är för att knäcka folk som man vill ha bort, och du påstår att det kan vara för att man vill ge dem en chans att börja om "bryta ned för att bygga upp".

Det sista här köper jag fullständigt, men ihop med resten av ditt resonemang blir det ju direkt kontraproduktivt! Du säger alltså att man gangstalkar folk för att de t.ex. ska sluta röka– så att det ska "smitta" av sig på andra. Men sen säger du ju att folk slutar röka när andra rökare blir sjuka. Hur får du ihop det? Ditt ena resonemang bygger ju på att offra en för "massan", men sen försöker du påstå att de gangstalkar en för att rädda denne - men då fortsätter ju "massan" fortfarande med rökning...
Jag får inte ihop ditt resonemang här alls...



Tack! Exakt min åsikt.

Bara för att man är paranoid betyder inte det man inte är förföljd??

Jag ska vara snäll!

Hej, det exemplet med din granne som du nämner behöver ju inte alls ha att göra med någon organiserad GS - det håller jag med dig om. Mycket som är störande, som höga ljud, aggressiva beteenden, konstiga blickar och sånt, det tillhör ju livet. Det blir svårt att leva här i världen om man inte får låta ibland, och säkert har man själv stört grannar många, många gånger utan att kanske tänka på det. Så jag tror att det finns både ock; dels noise campaigns som är medvetna och tillhör GS, och dels noise campaigns som bara sker ändå.

Jo, den händelsen med ambulansen var väldigt påtaglig och helt uppenbart inte naturlig. Det är nog ganska vanligt att de använder sig av den här typen av GS, jag har hört att många andra har vittnat om det också. Det känns nästan lite absurt, när det sker.

Jag är ledsen att du också är utsatt för detta, men tack för att du delar med dig här.

Just det här med att på sikt bli hjälpt till en nystart i livet efter att man har nått botten, det ligger det nog mycket sanning i. Men om man redan sedan barnsben har varit utsatt för trakasserier och verbal misshandel m.m. ... då finns det ju inget att bryta ner, för man är bara ett litet barn när det hela började.

Det finns säkert också andra anledningar till att medvetet försöka bryta ner någon annan, och det kan t ex handla om att man vill göra någon annan så pass svag att han/hon inte orkar ge röst åt sina åsikter och insikter, speciellt om man är en person som är samhällskritisk och som anser att den här världen är uppbyggd på många korrupta och omänskliga system, och att det egentligen är de systemen som man borde bryta ner istället för människor med godhjärtade intentioner.

Jag har själv skrivit lite samhällskritiskt i bl a poesi och andra texter på nätet, inte så mycket, men lite. Och jag märkte att efter jag började göra det så blev jag mera utsatt för dessa trakasserier och förföljelser. Tidigare, när jag var en perfekt liten löneslav och anpassade mig mera till systemet, då var det lugnare. Dessutom så studerar jag och tar del av mycket alternativa teorier och det ser ju dom som håller koll på mig att jag gör, vilket förmodligen stärker deras motiv när det gäller att attackera mig på alla möjliga sätt.

Den fetade meningen fick mig att tänka på en intressant episod i min egna gang stalking upplevelse. Och iom att du inte berättar om hur du plötsligt hittade papper på att du blivit adopterad eller nåt sånt och verkar sammankoppla det med gang stalkingen så får du mig att tro att du blivit utsatt för samma billiga knep som jag.

Det går till ungefär såhär:
Först börjar folk titta mot en/peka på en på stan och säga typ "nämen där är ju han" "det är han som..." osv. Även folk i ens närhet börjar i konversationer omnämna en som "han som..." eller "den med..." typ "den med mössan", "han med hatten", "han som inte pratar på lunchrasten" osv osv.
Detta med syfte att man oftare ska ställa sig frågan om "han" eller "den" i konversationer syftar på en själv. En typ av trigger helt enkelt. Finns beskrivet av mååånga TI:s.
Det förstärker man med en typ av riggade konversationer inom höravstånd, på t.ex bussen eller offentliga platser, var de talar om han/den som gör/är saker som man själv gör/är. Typ han med trasiga skor om man har trasiga skor osv. Såklart håller man det så "generellt" så man framstår som ett psyko om man konfronterar dom och undrar om de talar om en, men samtidigt tillräckligt mycket synkronicitet, tillräckligt många sammanträffanden för att man ska inse att det nog inte är en slump. Genom dessa riggade konversationer kan man också få råd/uppmuntran om hur man kan förbättra sitt liv (t.ex kalla en "han som skulle jobba med människor" om de vet att man varit intresserad av sociala yrken, "han som skulle bli musiker", "han som skulle sluta röka" osv) vilket gör att man börjar lyssna efter "budskap" och försöka tolka dem i egna och andra konversationer.

Håller man inte huvet kallt i detta skede är det såklart nära tillhands att bli totalt galen och börja "se budskap" och tolka diverse saker i allt möjligt som inte har med en att göra. Men är man någorlunda lugn inser man att man inte har en chans att veta om en konversation av denna typ är riggad eller ej, att det KAN vara en slump men pga alla sammanträffanden antagligen inte alltid är det.

När man väl fastnat på kroken och ens "trigger" blivit aktiverat så man "insett" att man ibland är den som åsyftas när folk runtom en talar om han/den så kan det roliga börja.

Helt plötsligt började man höra folk tala om han som snart skulle träffa sin pappa sista gången, han som inte längre hade nån mor, han som inte visste vilka sina riktiga föräldrar var m.m. Och då plötsligt "insåg" jag varför folk alltid sagt att jag liknar på min mor och min bror på min far - självklart var personen jag trott var min far inte det egentligen, och stalkingen med budskap och triggers hade pågått sedan barnsben i nånslags sjukt experiment.

Vid ett skede började jag fråga mig om det kanske faktiskt var så att min far hade fått cancer och inte velat berätta det, att mitt ex var med barn utan att berättat det osv men att "änglarna" i min omgivning förstod att jag ville veta.


Men när pusselbitarna med riggade konversationer tillsammans med skuggningen osv började falla på plats så insåg jag nog att så inte var fallet. Som tur var hade jag slutat ta mina "insikter" på allt för stort allvar då jag insett att det var nåt mycket lurt med det hela.

Såklart insåg jag redan här att jag för det mesta projicerade budskap från min egen verklighet med mina egna rädslor/drömmar på generella konversationer/texter som inte hade med mig att göra. Men jag kan fortfarande ge mig fan på att jag blev "triggad" till en stor del av det.

Första taken var såklart att jag undrade vad det var för störda sadister jag hade efter mig som gnuggade händer och väntade på att jag med tårar i halsen skulle säga till mina föräldrar att jag vet allt om sjukdomen, varpå de inte förstår vad jag menar, jag berättar om förföljelsen, änglarna och budskapen vilket såklart får mig att inse vilken idiot jag är samtidigt som jag bekräftat min semester till psyk. (Eller är det här de skulle förklara att jag är en lurad idiot, att dom äger mig och att de skulle mörda mig om jag nånsin berättade? )

Men efter ett tag när ytterligare pusselbitar fallit på plats tyckte jag mig kunna härleda att syftet med detta inte var någon sadism eller att de ville se mig lida och bli inlåst på psyk. Utan att jag genom lättnaden när jag insett att mina föräldrar inte var sjuka/döda skulle börja inse hur jävla bra jag har det som faktiskt har 2 föräldrar vid liv med hälsan i behåll. Att mina "mardrömmar"/vanföreställningar är många människors verklighet. Att jag slösat min tid som otacksam skitunge och inte insett hur jävla bra jag egentligen har det, att jag inte insett vilken fantastisk gåva mitt liv fullt av möjligheter är.

Visst kan det finnas personer som inbillar sig att de deltar i trakasserier för att hjälpa någon, men idén är samma andas barn som att det är mobboffren det är "fel på" och inte mobbarna. Visst deltar människor i mobbing av olika orsaker som: aggression, feghet, oförstånd o.s.v. Och visst är det så att mobboffren ofta "sticker ut" (vilket kan vara "förbjudet" enligt oskrivna regler). Men man får aldrig rättfärdiga ett lömskt inkräktande i andra människors liv. Vem har givit vem denna rätt?

I naturen förekommer aggressioner, vilka verkar bortstötande på individer i en flock, men det sker öppet som ett uttryck för viljor. Det förekommer också att en avkomma stöts bort av någon anledning. Allt detta finns i våra gener, för vi får inte glömma bort att vi genetiskt är mycket lika många däggdjur. Det handlar om instinkter som finns därför att de i varje fall inte har haft ett förödande inflytande på den population som påverkas av dessa gener.

Men att i yttersta lönndom manipulera människor i syfte att påverka dem till det ena eller det andra är extremt rättsvidrigt. Offren anklagas inte, de får inte försvara sig och de får ingen dom grundad på synliggjorda lagar eller regler. De döms inte alls, utom möjligen i hemlighet som ett led i att öka trakasserierna och den psykiska tortyren. Här gäller det inte att förklara offren, antyda att de skulle vara omoraliska eller i behov av hjälp. Här gäller det att förklara en avart av mänsklig verksamhet och mänskligt beteende. Vare sig den är vanligt förekommande eller inte. Och det tror jag du håller med om.

Samhället är ett reglersystem som många försöker påverka. De vanmäktiga vill ha makt och de mäktiga vill behålla sin makt. I diktaturer hävdas öppet att "samhällets fiender" ska sökas och anges medan samma strävanden av de som har makt i en demokrati måste döljas och förnekas. Om organiserade angiverier eller trakasserier kommer fram så förlorar alla som kan associeras med verksamheten mycket makt. Vilket sker då och då men mycket sällsynt. Förföljelser som inte kan ske öppet trängs undan i en osynlig amoralisk kloak. I en diktatur skulle kanske offren gripits och kastats i fängelse eller dödats utan rättegång.

Vilka mäktiga personer har då behov av att förfölja dig eller mig? Förmodligen inga alls! Men företeelsen i sig lever sitt eget liv och tränger ned eller in i samhället på alla nivåer. Det kan röra sig om nyinflyttade som är annorlunda och svårbedömda, som kanske misstänks påverka fastigheters prisutveckling, som inte styrs av samma drivkrafter som andra etc. Eller så handlar det om politik, att vissa personer visar tendenser på att utvecklas i en viss riktning och neutraliseras för säkerhets skull eftersom det är så lätt att få verkställt med hjälp av tjänstvilliga stalkers som hoppas på privilegier och som i vilket fall som helst behöver tränas upp.

Ni andra, som tror att vi lever i den bästa av alla världar, eller i varje fall i en värld där organiserad gang stalking är extremt ovanlig, prova att stick ut hakan något litet och fortsätt i samma stil en längre tid. Tex anonymt här på Flashback! Hur farligt kan det vara?

Ja, fast det är lite mer komplicerat med min granne. Vi har en annan granne vägg i vägg med oss och som försöker påkalla vår uppmärksamhet med knackningar i väggen och diverse andra ljud praktiskt taget dygnet runt. Under oss bor grannen jag skrev om tidigare och som jag uppfattar som extremt nyckfull: flera gånger har han kommit upp och väckt oss mitt i natten och skrikit om att vi klampar omkring med träskor. Men nu är han frånvarande på sommaren och då är det istället grannen vägg i vägg som håller oss vakna om nätterna, just genom att klampa omkring med träskor nätterna igenom. Förutom att uppföra slagverksmusik, genom att gå och klappa och banka på olika ställen på väggen. Så det slår mig nu att denne granne kan vara förklaringen till den undre grannens nyckfulla attacker. Faktiskt så flyttade denne in ungefär samtidigt som den undre grannen började klaga på "våra" träskor.

Intet ont som inte för något gott med sig, säger ordspråket. Men skulle du själv kunna tänka dig att delta liknande stalking operationer för att "hjälpa" andra? Är det inte lite i vanskligaste laget? Tänk om TI istället hoppar framför ett tåg innan denne fått veta hur lyckligt lottad hen är?

Förstår inte vad du menar detta har med ämnet att göra.


För övrigt föreslår jag att du upplyser grannen under er om källan till ljuden.

Grannen under kan man inte tala med. Han har härjat i huset i många år, långt innan vi flyttade hit, och är i stort sett bara hemma när han har delirium. Han slänger upp dörren ibland när man går förbi och har synpunkter men man förstår inte vad han säger för han verkar bara kunna okvädningsord. Det är svårt att tro att han trakasserar just oss utan han trakasserar ganska många.

Kvinnan med träskorna däremot verkar faktiskt ha något okänt otalt med oss. Hon försöker verkligen hålla oss vakna och det verkar som hon har listat ut att hon kan få grannen att agera mot oss. Jag skriver om detta som exempel på att enskilda verkligen kan ha konstigt beteende utan att vara samordnade.

Där vi bodde förut däremot, var vi omringade av tre grannar som alla bankade högljutt då och då. Sedan ringde någon till värden och beskyllde oss för allt bankande. Personerna i de andra lägenheterna tillhörde samma bekantskapskrets, så i det fallet misstänker jag något som liknar gang stalking.

Tyvärr finns det mycket psykisk ohälsa i vårt samhälle.

Känns som det blir mycket monologer från mig, ska engagera mig mera i era inlägg men fint att andra också delar med sig av sina erfarenheter, jag tror dock man måste vara kritisk och samla bevis. Blir man systematiskt utsatt för Brighting, att man verkligen blir bländad av bilar så det känns och blir utsatt för Ghosting och Slander Campaigns, märker någon form av rykteskampanj osv samtidigt så har man ett mönster som tyder på Gang-Stalking. Om man dessutom märker Street Theatre och Noise Campaigns som verkligen är riktat mot en själv, att någon kastar sten på taket/fönstret osv flertalet gånger med mera så har man rätten att hävda att man är Gang-stalkad.
Som vanligt vad gäller symptom behövs det ett antal som stämmer för att bekräfta något som är fel. Man behöver nog se 6-7 olika typiska GS faktorer som stämmer med sin verklighet innan man bör tro att man är utsatt. Det finns något ljuvt att leva i förnekelsen, att tro att det inte sker eller inträffar ändå märker man att något inte stämmer. Förr eller senare kommer det klarna om man lider av GS eller inte.

Om man däremot bara ser lite lösa symptom som helt vanliga människor kan vara med om utan, som lite hostningar eller stökiga grannar så är det vanliga fenomen. Folk gör saker helt random ibland, märker att jag själv kan vända mig och gå till ett annat håll när jag glömt att hämta en sak, kan göra alla möjliga typer av saker omedvetet, så gäller även andra. Har memorerat hur ofta jag kommer på mig själv med att göra underliga saker med och att hosta osv runt människor. Det gäller att lära sig se vad som är GS och vad som är troligen normala beteenden.

Sedan bör man inte dra det hela för långt i tiden, jag har varit där med, eftersom jag vet att detta är en verklighet började jag försöka dra det bakåt i tiden och tanken att det pågått sen jag var liten fanns. Men för 7 år sedan hade jag ett beteende som kan ha attraherat det här nätverket och kan dra till minnes saker som faktiskt kan bekräfta att åtminstone 6 år har jag varit övervakad. Mer än så kan jag inte bevisa.

Jag var med om en annorlunda upplevelse när jag reste med buss långt bort för att testa om GS fortsatte och tog sedan ett tåg bort till en mindre ort. När jag kom in i tåget var det fyllt av en otrevlig doft, folk reagerade negativt på den, så de kände den med. Jag gick längs bak i tåget och där var det ingen lukt alls. Sedan kommer konduktören och noterar att förarhytten är öppen där bak och att det hade kunnat hända något hemskt om någon gick in dit eller lekande kids fick för sig att trycka på massa knappar. Då hade vi alla flugit i luften om tåget tvärstannat. Vilken katastrof! Sedan på vägen hem så sitter jag i mitten av tåget och lekande kids springer fram och tillbaka i tåget kanske 7-8 gånger. Här kan man konspiratoriskt tro att det var organiserat för att ge mig obehag att resa tåg eftersom det är smidigt att bara stiga av på platser medan det blir svårare för bilar att följa, eller att första momentet var en slump som sedan användes mot mig. Eller är allt bara ett lustigt sammanträffande.

Själv ser jag det som det sistnämnda.
Jag är som fascinerad av detta fenomen, jag är inte rädd.
Jag har lärt mig med (något dålig men ändå rogivande) humor bekämpa vad de gör.

Om någon gör något underligt med fingrarna när jag går förbi så tänker jag att
den människan förmodligen tränar på hur man säger jag är dum i huvet på teckenspråk.

Om en man ler underligt mot mig så tänker jag att frugan förmodligen var lite hård med en strap-on häromdagen och han återkallade minnet av det och kände sig befriad av det.

Någon som har en underlig färg på kläderna och agerar för att jag ska se det försöker bara att matcha sina nya hemoroider den fått.

Brighting tekniken har jag lyckats parera med att memorera alla gånger jag sett heta brudar gå ut ur röda vita och svart bilar och tänker att det sitter en sån som flörtar med mig. Så jag kallar det flirting, varje gång det händer tänker jag att det sitter en snygg tjej som vill ha min uppmärksamhet. Jag kan dra det längre och dra en Austin Powers och tänka att en het tjej som sitter där med enorma bröst och drar ner Bh'n och det kommer ett ljus från brösten som bländar mig i all sin himmelska härlighet. Det är sjukt absurdt kul och jag skrattar av det.

Det är lite som i Harry Potter, man får lära sig vända det jobbiga till något lustigt.
http://harrypotter.wikia.com/wiki/Riddikulus

Jag ser även inte mördarbilar, eller stalkerbilar längre. Jag ser Hallonbilar, Lakritsbilar, Vaniljbilar.
Det neutraliserar allting. Jag kallar dem även andra saker och har även memorerat flertalet maträtter, objekt, saker som jag gillar i de här färgerna så när de kommer påminner de mig om allt jag älskar och tycker om. För att associera till något positivt. Sedan har jag efter statistiken noterat att var jag än är kommer jag se en svart, röd, vit eller grå bil för dessa färger är de vanligaste. Vilken tidpunkt som helst och de som sitter i dem är vanliga människor som bara åker in och handlar lite, helt oskyldigt. Folk som bara slumpvis parkerar dem utan någon baktanke. Man får kontra rationellt och kognitivt men även med humor i vissa fall.

Ljuden löser jag med att kalla dem något annat. Blev inspirerad av min körskolelärare som alltid kallade bilens bakdel för 'rumpan' när jag skulle lära mig backa. "Se till att rumpan på bilen kommer rätt" osv. Så ljuden från bilarna blir naturligt något mindre dramatiskt av den associationen.
Sedan kan man beroende på ljudnivå kalla dem med prefixet "Super" "Turbo" "Mega" "Dunder".
En motorcykel släpper ifrån sig mäktigt fina dunderbrakare. Det är viktigt att kontra det som ska verka hotfullt till något simpelt. Dessa simpla pruttfester är inte dryga att genomgå om man lär sig hantera dem.

Kanye West använder en liknande teknik när han kallar sina stalkers och paparazzi för fuckng mosquitos, alltså myggor. Det avdramatiserar och ger en ny bild av det.

När de sladdar på vägen så ser jag det som dåliga gatukonstnärer som inte kan behärska sina mupp-ingivelser och borde göra något mer givande med livet. Gatukonst utförda av mentalt handikappade som vill va kreativa men är hämmade och inte riktigt förstår hur...

Så jag jobbar på ett sätt att avdramatisera hela erfarenheten en aning. Symptomen för GS kan vara psykotiska på ett negativt sätt, jobbar på att skapa en mer positiv "psykos" av erfarenheten.
Jag äter även bra mat, kollat upp raw food och super foods som ska skärpa mig mentalt. Som bekämpar cancer med mera. Tränar även hemma mer numera där ingen kan störa mitt fokus.

Man kan även se till att ha mp3 spelare så kan du avvärja sig ljudattacker och ha den bästa musiken som får en upp i stämning.
Det är ett mentalt krig och det enda man kan göra är att kriga mentalt. Därför är det en fördel om man läser många psykologiböcker, har läst kanske 50 stycken om olika relaterade ämnen för att bli starkare.

I mitt fall blir jag även styrkt av GS. Det är som ett svärd som får ta mycket stryk innan det kan få sin skärpa. Det är som så många andra exempel att en viss kamp behövs för att utvecklas. Antagonister behövs för hjälten att nå sin fulla inre kraft. Om någon känner till serien One Piece har Ace och Sabo en liknande funktion för protagonisten i ett skede, de försöker ta livet av honom och behandlar honom hårt men han blir tuffare, på så vis har även jag en Ace Och Sabo som förmodligen genom sin illvilja även vill se mig utvecklas, innerst inne kan det finnas något noblare motiv. Utkomsten av allting blev bra, de blev goda vänner sedan, synd att Sabo drunkade dock.. :/ :/

Jag tror att som Halvanonym säger, det kan finnas något djupare bakom som man rättfärdigar det man gör med. Att man innerst inne vill något bra för samhället och för vissa individer som utsätts. Att väcka dem, få dem att fokusera på sin potential, få dem i nya tankar. Förädla människor. Målen som helgar medlen men risken finns att TI's tar livet av sig istället och det blir på det andra sättet istället. Det är ett riskabelt experiment som kan sluta illa för alla involverade till slut.

Sedan kan man tycka att om man ville Ti's bästa så skulle de väl inte försöka få en att sluta gå på gymmet genom att psyka en där. Så det finns paradoxer, vissa vill se att man tar en ny vändning i livet, andra vill bara straffa eller på andra sätt skapa något typ av lidande. Finns båda motiven i mitt fall. Kanske för att skapa nån form av förvirring.

Skriver mer sen iaf. Kul att ni skriver, svarar på alla frågor framöver och kom gärna med mer konkreta tips på vad du skulle gjort i min situation men inlägg som "iväg till psyket med dig" är redan lite uttjatade och bidrar inte mycket till diskussionen av fenomenet.

Den engelska magikern Derren Brown skapar i klippet en interventionskänsla i en kvinnas liv. Han träffar henne på en uteservering och intalar henne att saker ska börja hända i hennes liv:

https://www.youtube.com/watch?v=51B8MzcxOX0;t=1830

Just denna sekvens är ungefär fem minuter lång.

Resten av klippet handlar om en kvinnlig ateistisk forskare som manipuleras till en känslomässig upplevelse i en kyrka.

Jag associerar Derrens experiment till Castanedas böcker, där några indianer djupt intervenerar i Castanedas liv och får honom att uppleva skillnaden mellan Tonal (den mentala ordning vi själva upprätthåller) och Nagual (en outsägbar för människan kaotisk ordning).

För att bli tydligt on topic: man kan föreställa sig att det förekommer gang stalking i form av nagualism.

Allt detta är så insiktsfullt skivet att jag som själv varit drabbad av de mest konstiga reaktioner ända sedan jag fick jobbet vid starten av tv2 och sedan blev ännu tydligare då jag återvände efter högskola och andra studier kan tro att du lyckats konsultera självaste psykförsvaret på högsta nivå.
Fenomenet bland grannar, kolleger, släkt och vänkrets hade uppenbarligen en gemensam styrning där man minst kunnat ana. Kvinnliga skribenter med humor och djupsinne likt Yrsa Stenius eller Eva Franchell exvis som jag ville ge allt mitt intellektuella stöd bemötte mig fullkomligt omotiverat som en slags stalker och kryptonazist trots allt jag skrivit om motsatsen. Här på FB har det sedan blivit till rena farsen.