Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

Så är det alldeles säkert. Två familjer har förlorat en familjemedlem, men bara en av dem har skam associerat med förlusten.

"Vad kul att se dig, vad gör dina systrar nu för tiden?"
"Du är så himla lik syrran din, vad sysslar hon med?"
"Bor alla barnen kvar i hembygden eller har dom letat sig någon annanstans?"

Alla dessa frågor hade varit enklare att besvara om personen i fråga enbart vore avliden.

Inte ens en endaste bild, eller har jag missat nåt? Han kan vara en player eller bara ha svårt att säga nej, beslutsångest, vad som, det mesta ligger öppet med den lilla infon som finns.

Min gissning är att hon döms för mord (att hon har med sig hammaren och att hon enligt egen uppgift går därifrån efter huggen och lämnar Lovisa fortfarande i liv men inte ringer 112 eller försöker rädda henne på annat sätt anser jag är försvårande omständigheter). Har hon en duktig advokat så möjligtvis får hen ner det till dråp.

Jonna hamnar på Hinseberg och får svårt att anpassa sig vid livet bakom galler, inga hästar, inga hundar och kan inte röra sig fritt och göra hur hon vill, det kommer ingen mer än någon enstaka familjemedlem och hälsar på ibland och hon smälter inte in bland de andra fångarna.

Efter något år så hänger hon sig i sin cell.

Det vet jag inte om jag skulle hålla med om. Skillnaden mellan att ha möjligheten att kunna prata med sin dotter/syster/moster och ett fotografi är tämligen stor. Det hektiska akuta blåser över och tingen normaliseras även i ett ärende som detta. Döden är permanent.

Jag undrar om du inte, i hastigheten, bortser från den sociala skammen, som JH:s anhöriga
får dras med livet ut. Den kan vara tyngre att bära, än "ren" sorg och saknad.
Ett "vanligt" styckmord lever hos allmänheten i mannaminne – ett "ovanligt" styckmord än längre ...

Jag förstår mycket väl hur du tänker, men att aldrig mer få prata eller träffa en anhörig, jämfört med att behöva stå ut med något skitjobbigt men i alla fall ha personen kvar..

När det kommer till kritan, vad är man villig att utstå för sina nära och kära?
Om jag satt i sitsen där jag kunde välja om min syster skulle vara BO eller GM vet jag vad jag hade valt.

Det är därför mord har livstid i straffskalan.

Som vi hamnat en gnutta off topic föreslår jag att vi enas om, att sorg och psykiskt lidande
är något som är tämligen subjektivt. Over'n out.

Verkar ju iallafall som hon brukar sitta utanför JA's adress och spana. Möjligtvis vänta in 'rätt' tillfälle att ge sig på LL?

Grannar såg misstänkt bil

Intressant. Det blir nog inte alltför svårt för åklagaren att lägga fram bevis för att det var överlagt mord det handlar om och inte dråp eller vållande. Har en känsla av att det även kan bli livstid om det visar sig vara ett utdraget lidande BO genomled.

Funderat mycket om alkoholen som injicerades, visste att jag förknippade det med något jag hört eller läst någonstans. Så slog det mig "mental besatthet" det är ett begrepp man använder för missbruk. Om hon använder alkohol för det är en central del av hennes liv. Hon kanske under en tid druckit för att döva eller alltid haft alkohol som sin grej. Om hon då dricker, sover dåligt och är deprimerad behöver hon inte ha en psykisk störning utan landat i ett psykiskt tillstånd och det är annorlunda

Grattis Jonna du är den yngsta och första svenska kvinnliga styckmördaren (Maria Kirsch är från Rumänien) så nu har du gått till historien. I framtiden kommer man att nämna ditt namn när man pratar om kvinnor som styckmördat.

Livstid vet jag inte. Men först ska hon ju genomgå en 'mindre' rättspsykiatrisk genomgång. Får se vad den utvisar. Men med tanke på hennes bakgrund kommer hon säkerligen få ett lägre straff än så, eftersom hon inte är dömd för brott sedan innan.