Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Källahttps://www.kriminalvarden.se/Om-Kriminalvarden/Pafoljder/
Här kallar man alltså både fängelsestraff och överlämnande till vård för "straff, eller en påföljd som det också kallas" Man kan med andra ord använda båda benämningarna enligt kriminalvården


http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=18132

Argumenten för att rättspsykiatri borde avskaffas som straffrättslig påföljd är väl utrett.

https://www.folkpartiet.se/politiker/ledamoter-av-riksdagen/johan-pehrson/debattartiklar/fangelse-eller-rattspsykiatrisk-vard/

Jaja till och med lagen blandar ihop orden eller använder samma benämningar så jag är inte ensam. Jga kan också använda båda utan att det är fel

Då förstår jag dig. Om det framgår av journalen vad Penttinen respektive Ståhle "hoppades" med besöken vore bra att få i klartext. Hur det nu skulle vara möjligt. Eller om det är Josefsson som "fyllt i" efter sitt eget huvud. Josefsson har intervjuat Penttinen, men det redovisas i en helt annan del av Josefssons bok. Infon kan också ha kommit från Bergwall direkt till Josefsson. Se t ex nedan.


Bra hittat! Då har vi ett sätt till att formulera vad som förevarit mellan Bergwall och Ståhle 2002-2008. Här kommer ännu en:

Råstam (2012, s. 96)

-Under några år träffade jag inte Birgitta Ståhle alls. Sedan började vi träffas en gång i månaden för ett "socialt samtal". Men lik förbaskat smög det sig in i hennes samtal: För de anhörigas skull måste du fortsätta att berätta." Så det har varit en mardrömssituation!

Det är alltså Råstam som berättar vad Bergwall sagt till Råstam.

Att syftet med Ståhles besök var att få SB att återuppta berättandet behöver vi nog inte betvivla.

Om det nu är viktigt att väga orden på guldvåg när det gäller straff eller påföljd, så borde det väl vara minst lika viktigt att skilja mellan till exempel personlighetsstörning och "sinnessjukdom"?

Sinnessjukdom är ett uttryck man inte använder särskilt mycket överhuvudtaget inom psykiatri eller psykoanalys.
Sadistisk pedofili är för övrigt en gammal diagnos som är ifrågasatt, men varken sadism eller pedofili brukar kallas sinnessjukdomar.
Jag tror att det är bra att SB får lämna prover och måste hålla tät kontakt med öppenvården, men det är ganska svårt att bedöma utifrån om han suttit inne för länge eller inte.

Ursäkta mig, men här slarvas det inte med begreppen!! Det är en ren smaksak vad man kallar SBs åkomma till skillnad från den kriminalrättsliga nomenklatur jag diskuterar. Det saknas legaldefinition kring vad som är sinnessjukdom men vad som är ett straff är däremot strikt definierat i svensk lag.

Nej det är inte en smaksak: "sinnessjukdom" är helt enkelt ett förlegat begrepp, som man inte använder sig av.

(min fetning)

Det som blev ifrågasatt (av socialstyrelsens granskare Yngve H) i Otto B utredning, var sadismen och uppsåtet att döda pojken, pedofildiagnosen står kvar än idag, enligt RMV/psykologutredningen, sida 14:
(min fetning)

Rekommenderad läsning i tråden, från sida 176 och framåt.

Tack, ja jag uttryckte mig lite slarvigt - jag menade främst att ingetdera kallas "sinnessjukdomar".
Sedan kan jag tycka att det är märkligt att "sadism" i utredningen förväxlas med "uppsåt att döda".
Sadism är inte någon särskilt klart avgränsad diagnos, men i regel brukar det snarare användas för dem som finner njutning i att tillfoga lidande, att förnedra, kontrollera, det har inte nödvändigtvis med uppsåt att döda att göra. Rättspsykologi är överhuvudtaget ett ganska vagt område, det har inte minst det här fallet visat
SB:s beteende vid slutet av sextitalet betecknas inte längre som sadistiskt, men diagnosen pedofili kvarstår.
Det här är lite märkligt - nu verkar en del tyda på att SB fortfarande uppfyller kriterierna för pedofil läggning, men på det här stycket låter det som om en diagnos ställd såpass tidigt gäller för alltid (eller syftar "det ursprungliga underlaget" på patienten, så att det hålls öppet för en förändring?):

"När dessa kriterier en gång uppfylls är det strikt sett inte möjligt att avskriva diagnosen, med mindre än att det ursprungliga underlaget förändras. Har man en gång uppfyllt kriterierna är det således så att diagnosen alltid gäller."

Vad som är straff respektive påföljd definieras i lag, inte av kriminalvården.

Ingen av artiklarna ger stöd åt uppfattningen att straff och påföljd är detsamma eller att lagstiftaren blandar ihop begreppen. Varför fortsätter du att sprida felaktig information i tråden?

Det behöver inte ha varit det. Det kan ha varit för att höra efter hur han mådde, eller annat pjunk som terapeuter har som jobb. Men det kan ha varit det. Det blir lättare att förstå den här soppan om man tänker sig att dem faktiskt trodde att han var en seriemördare. Korkat och oproffsigt att tro det, men det kan man också säga om många journalister som matade trollet Quick, om poliser, och alla som köpte kvällstidningarnas lösnummer. Om hon nu trodde att han var en seriemördare, så är det inte så konstigt om hon tyckte att det fanns ett och annat att bearbeta. Det kan förstås ha varit så att hon var en girig häxa också som ville droga ner honom och hjärntvätta honom för att bli berömd, och då tar det stopp där, då har vi en enkel förklaring och några stycken syndabockar. Som om det är så intressant att hitta några personer att lägga all skuld och ansvar på. Det är väl inte visat att det faktiskt handlade om hjärntvätt alltså inplanterade minnen. Hon höll väl käft under terapin, som den beskrivits, men Quick gjorde ett hopkok av saker han läst och drömt sig till.

Jo, det är riktigt att det det är väl inte svart och vitt. Det var förstås hennes jobb att gå runt och hålla samtal med patienterna, och då inte bara för att se hur just SB mådde. Hon behöver inte ha varit en häxa för att vilja bli berömd. Att hon passar på att fika efter att få honom att berätta är inte konstigt Däremot har jag väldigt svårt för den totala brist på omdöme hon visade inte många år.