Vilken film ska du se nu och varför? v2.0

Nä, så långt skulle jag då inte sträcka mig till även om den var sämre än vad jag mindes den som, men fortfarande en sevärd film ur det filmexperimentella perspektivet som Moodysson tog till sig vid den tidpunkten. Mammuth måste vara hans mest bortglömda film, men den hamnar där i samma skarv som Container och Terrorister - En film dom dömda som han gjorde med Stefan Jarl.

Drar på Nanga Parbat (2010). Svag för bergsklättring och Reinhold Messner är legendarisk.

Gummo. Dags för nästa film på listan.

Riktigt bra är den, och grymt soundtrack bestående av Sleep och Burzum dessutom!

Gillade stämningen och miljöerna i filmen, annars hade den inte så mycket att erbjuda. Kul att Adam såg ut som Syd Barrett.

Tillsammans

Kör på en till film av Moodysson nu då jag trots allt såg en film av honom igår och kanske följer upp med Lilja 4-Ever i morgon, men nu blir det Tillsammans som jag bara har sett ett par få gånger och gillade den inte alls i all min naivitet. Sjuttiotalet var på den tiden ingenting som jag direkt gillade då jag såg den första gången, hade ingen relation till proggen eller politiken som bedrevs då, enda som jag gillade med sjuttiotalet var Ebba Grön och punkvågen. Hoppas verkligen att jag gillar den mera idag, vilket jag tror att jag kommer att göra!

Jag tycker den är skitbra, men trots att jag är för ung för att ha upplevt den tiden är det ganska uppenbart att Moodysson överromantiserar proggvågen rejält. Tillsammans känns mer som en bild av hur han vill att den tiden ska ha varit än hur den verkligen var. Fast, romantisera får man ju, finns inget förbud mot det och han är inte den ende.

Njae, jag tycker fortfarande att den är en utav hans absolut svagaste filmer, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men som du skriver gillar jag inte den romantiserande bilden utav vänsterkollektiv och så, men jag har överlag skitsvårt för denna typen av vänstermänniskor överlag. Vi är bäst! led av precis samma problem, en romantiserad nostalgibild över hur Sverige var en gång i tiden, upplevde det aldrig själv men de två filmerna får mig inte direkt att bli sugen på att ha upplevt den perioden i Sveriges historia. Tyvärr Moodysson, men jag hoppas att du fortsätter med författandet, en aspekt av din kreativa ådra som fortfarande fungerar bra!

I padroni della città

Detta blir den fjärde filmen i ordningen som jag ser av Fernando Di Leo, ingen har hittills varit vidare bra eller tagit mig på sängen, men å andra sidan är inte eurocrime en subgenre som jag värnar om. Bra cast i alla fall och alltid trevligt att se Al Cliver i tidiga roller, i synnerhet bortom skräckgenren.

Strax denna innan man börjar jobba -> The Immigrant

Inleder helgen med Tillbaka till Bromma. Hoppas få mig åtminstone något skratt

Umberto Lenzis filmer är typ dom enda jag gillar i den genren.