Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Kimbo7 skrev

Svar nej: terapeuten skulle inte gå vidare med det.

(Dessutom har hon tydligen svurit i rätten på att den terapeutiska processen och mordutredningarna var två skilda ting: gruppsamtalet visar att så inte var fallet).

I en terapisituation kan det hända att en analysand vill en massa konstiga saker. Det är terapeutens/psykoanalytikerns ansvar att se till att ramarna upprätthålls. Visst hade Bergwall en egen vilja, och han gick ju väldigt långt i att läsa på, etc. etc. Men det som sägs inom terapirummets fyra väggar ska stanna där, ok föras in i journalen och diskuteras med läkare, men inte med polisen.

Kimbo7

Ja jag vet vad ramar är. Vet du?

Däremot: det har väl ännu inte visats att det försiggick några liknande gruppsamtal tidigare i utredningen/utredningarna? Kan vara bra att skapa en tidsaxel, för att hålla reda på saker och ting.

Kimbo7 skrev

Jovisst, ramarna kan se lite olika ut. Av bekvämlighet citerar jag ur Wikipedia, jag har fetat några punkter som terapeuten eller Quick/Bergwall verkar ha brutit mot.

Att syftet med terapin är att lösa patientens problem.
Terapeutens tystnadsplikt.
På vilka tider man skall mötas och hur långa dessa samtalstider är.
Att ömsesidigt endast synnerliga skäl motiverar att inställa en tid.
Var man möts.
Vad terapin kostar och hur betalningen skall gå till.
Att patienten så långt det bara är möjligt iakttar uppriktighet. Det formuleras ofta som att patienten behöver sträva mot att tänka högt.
Att man arbetar tillsammans till det att patientens problem är lösta. Alternativt terapins bortre tidsbegränsning.
Att man då problemen uppfattas lösta har en avslutningsfas med sikte på sammanfattning och att bearbeta att man skiljs åt.