Citat:
Ursprungligen postat av
FUP-12
Mitt intryck av genomläsningen av bloggen är också att det inte finns några uppenbara indikationer på psykisk störning.
Viljan att se sådana indikationer eller att fjärrdiangosticera GM retroaktivt - handlar oftast just om behovet att finna en förklaring enligt logiken:
Eftersom GM har utfört den här handlingen måste personen vara psykiskt sjuk - vilken psykisk störningen/diagnos borde GM i så fall ha?
Det som däremot, enligt min uppfattning, finns i bloggen och i de uppgifter som framkommit i media är vissa omständigheter som pekar på att tillvaron inte var särskilt stabil för JH på senare tid. Det är inte diagnostiska tecken hemmahörande på psykiatrins område, utan snarare sociala/existentiella omständigheter som kan ha påverkat hennes psykiska tillstånd och gjort henne aningen mer predisponerad till att agera på ett sätt som annars skulle vara henne främmande.
* Uppbrottet från förhållandet med JN.
* Uppgivandet av hennes stora och långvariga intresse för hästar.
* Konfliktsituationen med LL kring JA:s gunst.
Sammantaget ger det en livssituation där två viktiga, positiva saker i hennes liv har försvunnit ut ur hennes liv, samtidigt som hon kan ha uppfattat att det som skulle kunna ersätta denna förlust - JA - var i fara.
Sedan finns det ytterligare ett intryck som jag får av bloggen - en smygande känsla av att JH egentligen inte är särskilt tillfreds med sitt liv. Av alla bilder på levnadsglad JH, som är aktiv, socialt utåtriktad och lite impulsiv tjej får jag intrycket att hon överkompenserar någon brist i sitt liv; att hon utåt vill visa upp en bild av som inte är helt sann. Alla crazy-girl-bilder tycker jag signalerar en vilja att framstå på ett visst sätt. (Eller också är det jag som läser in för mycket.)
Jag brukar normalt ta det som försvararen säger om sin klient med en stor nypa salt, men när advokaten här påstår att JH inte har mått särskilt bra under senare tid, så tror jag faktiskt att det är sant.
I slutänden tror jag att det som kommer komma fram är ett vanligt fall av impulsgenombrott hos en i övrigt normal person, men där tröskeln för att att ge utlopp för sina affekter har sänkts under en längre tid - en situation som i normala fall skulle ha resulterat i en vanlig misshandel, men som nu slutade i tragedi.
Snarare det än Hannbal Lecter med en bokstavskombination...
Jag håller helt med dig. Jag har också djupdykt i de spår som finns efter henne på internet. Det vore mycket lättare om allt kunde förklaras med en psykisk störning, men precis som du påpekar handlar det nog mer om mig än om verkligheten.
Det jag dock inte kan slå skallen kring är följande.
Tidsramen antyder att hon gått från totalt ursinne och dödligt våld, till att hinna lugna ner sig och inse vad som hänt. Men hon flyr inte nu. Hon anmäler inte sig själv. Hon gör istället något som extremt få människor har mage att klara av. Det tar en bra stund att bli klar med jobbet. Fundera lite på hur extremt vidrig processen är..
Nu åker hon till arbetet. Hon har sinnesnärvaro att anmäla att hon måste gå lite tidigare. Hon har hela tiden, i alla fall nått klädesplagg på sig som påminner om vafan hon gjort. Arbetskamraterna märker inget utöver det vanliga..
Jag kan inte förstå det där. Det går bara inte. Speciellt inte som jag precis som du inte hittar något under fyra års bloggande som ens antyder att hon har detta i sig.