Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

Den kommentaren var kanske inte hetsig, men knappast det minsta snäll heller. Passivt-aggressiv så det skriker om det...

Inte bara passivt-aggressiv utan mycket elak tycker jag. Om man läser "deras hundar och barn skriker/skäller" i ordning, blir det väldigt förnedrande.

Mitt intryck av genomläsningen av bloggen är också att det inte finns några uppenbara indikationer på psykisk störning. [...]
Sedan finns det ytterligare ett intryck som jag får av bloggen - en smygande känsla av att JH egentligen inte är särskilt tillfreds med sitt liv. Av alla bilder på levnadsglad JH, som är aktiv, socialt utåtriktad och lite impulsiv tjej får jag intrycket att hon överkompenserar någon brist i sitt liv; att hon utåt vill visa upp en bild av som inte är helt sann. Alla crazy-girl-bilder tycker jag signalerar en vilja att framstå på ett visst sätt. (Eller också är det jag som läser in för mycket.)

Ingen aning, men bilddagboken (2009 och däromkring) var full med Tim-bilder och bloggen (2010-) JN. Hon spar dem som troféer.
Det var väl tänkt att fylla nästa med JA.

Och här har vi ett foto på Jonas, det hett eftertraktade föremålet....
http://sv.tinypic.com/r/fopqgw/8

Jag anser att han till viss del har ett ansvar i att det utvecklades på det här sättet, då han medvetet umgicks med båda tjejer. Inte ansvar för att det slutade med mord och styckning, men all den smärta och vånda de båda tjejerna som var kära i honom tvingades uppleva.
Enl Expressen så "orkade hon inte längre varande och konkurrera".
Vi vet inte men han kan ju - till viss del - ha mörkat för båda när/var/hur han träffade någon av dem. Har själv en väninna som varit i en snarlik sits nyligen och hon har varit oerhört förtvivlad. Svartsjukan och ovissheten har tagit upp stora delar av hennes tankar.

Vadå spara som trofeer? Nog måste det vara sjukare att rensa sin bilddagbok från bilder på ens ex när förhållandet har spruckit än att ha kvar dem?

Såna här relationsgräl utan vittnen är oerhört svårlösta för åklagarsidan. Det krävs rätt så mycket enligt svensk praxis att få till ett uppsåt som håller för dråp eller mord. Hade jag varit försvarare i detta fallet så hade jag gjort följande:

1. Satt munkavle på JH.
2. Tagit tillbaka samtliga uttalanden som JH hittills gjort, hänvisa till svår chock.
3. Avvakta den rättsmedicinska undersökningen.
4. Dikta ihop en historia som passar bra ihop med RU, tex nödvärn.
5. Komma undan med vållande eller griftefridsbrott, påföljd 1-3 år.

Styckningen är givetvis en försvårande omständighet men det räcker knappast för att få till ett dråp enbart pga det. Försvaret måste nu snabbt ta tag i det här och dikta ihop en hyfsad histora annars så är det fanimig tjänstefel.

Mitt intryck av genomläsningen av bloggen är också att det inte finns några uppenbara indikationer på psykisk störning.

Viljan att se sådana indikationer eller att fjärrdiangosticera GM retroaktivt - handlar oftast just om behovet att finna en förklaring enligt logiken:

Eftersom GM har utfört den här handlingen måste personen vara psykiskt sjuk - vilken psykisk störningen/diagnos borde GM i så fall ha?

Det som däremot, enligt min uppfattning, finns i bloggen och i de uppgifter som framkommit i media är vissa omständigheter som pekar på att tillvaron inte var särskilt stabil för JH på senare tid. Det är inte diagnostiska tecken hemmahörande på psykiatrins område, utan snarare sociala/existentiella omständigheter som kan ha påverkat hennes psykiska tillstånd och gjort henne aningen mer predisponerad till att agera på ett sätt som annars skulle vara henne främmande.

* Uppbrottet från förhållandet med JN.

* Uppgivandet av hennes stora och långvariga intresse för hästar.

* Konfliktsituationen med LL kring JA:s gunst.

Sammantaget ger det en livssituation där två viktiga, positiva saker i hennes liv har försvunnit ut ur hennes liv, samtidigt som hon kan ha uppfattat att det som skulle kunna ersätta denna förlust - JA - var i fara.

Sedan finns det ytterligare ett intryck som jag får av bloggen - en smygande känsla av att JH egentligen inte är särskilt tillfreds med sitt liv. Av alla bilder på levnadsglad JH, som är aktiv, socialt utåtriktad och lite impulsiv tjej får jag intrycket att hon överkompenserar någon brist i sitt liv; att hon utåt vill visa upp en bild av som inte är helt sann. Alla crazy-girl-bilder tycker jag signalerar en vilja att framstå på ett visst sätt. (Eller också är det jag som läser in för mycket.)

Jag brukar normalt ta det som försvararen säger om sin klient med en stor nypa salt, men när advokaten här påstår att JH inte har mått särskilt bra under senare tid, så tror jag faktiskt att det är sant.

I slutänden tror jag att det som kommer komma fram är ett vanligt fall av impulsgenombrott hos en i övrigt normal person, men där tröskeln för att att ge utlopp för sina affekter har sänkts under en längre tid - en situation som i normala fall skulle ha resulterat i en vanlig misshandel, men som nu slutade i tragedi.

Snarare det än Hannbal Lecter med en bokstavskombination...

Att inte "dikta ihop en historia" är alltså tjänstefel inom den yrkeskåren? Ja det var väl det jag alltid anat. De vill alltså inte att det ska gå rätt till, de vill spela sällskapsspel och vinna.

Det här tror jag är så nära man kan komma om vad som hänt

Han har väl vart häktad för att dem kanske ville få reda på hela hans inblandning och eftersom han tydligen fått reda på vad som hänt!

Det han gjort är tydligen att svara i en telefon och vägrat hjälpa henne! Tycker du det finns fortsatta grunder att hålla han häktad för att svarat i sin egen telefon?