Citat:
Ursprungligen postat av
WaltzingMatilda
Till att börja med - det hedrar naturligtvis inte pappan att han gick till handgripligheter. Det man ska hålla i minnet är att det inte var så ovanligt på den tiden, det var inte ens olagligt (skolaga förbjöds 1958, föräldraaga 1966). Karl Widegren ansågs vara het i temperamentet och där vissa ser en elak och överdrivet kontrollerande far som godtyckligt agar dottern ser jag en orolig pappa som inte vet hur han ska handskas med sin sjuttonåring som inte längre är ett litet barn utan blir rasande arg istället för att resonera med henne.
Man kan naturligtvis spekulera i att yngsta flickan skickades ut och inte förstod hur bråket slutade men om Widegren besinnat sig nog för att hålla igen tills hon lämnat rummet eller huset - skulle han då på nytt blossat upp och skadat Viola så illa så hon avled?
Dröjsmålet att anmäla flickan försvunnen talar inte till föräldrarnas fördel, sant. Men som jag skrivit tidigare - Agnes Widegren ringde morgonen därpå till elevhemmet för att höra om Viola var där. Det finns uppgifter att man sökt henne hos släktingar etc. Kanske trodde man att dottern höll sig undan, arg och ledsen, och ville vänta in i det längsta innan man drog in polisen? Förmodligen skämdes båda föräldrarna över det som hänt. Viola var ju heller ingen liten dumsnut, hon kunde bevisligen klara sig själv och det fanns släktingar och vänner i närheten. Med facit i hand och flickan försvunnen borde man naturligtvis kontaktat polisen omgående - men det kanske inte var så självklart där och då?
Uppgiften om prästens samtal är inte särskilt märklig i sig, men triggar givetvis fantasin i just detta fall. Kanske avlade Widegren en bekännelse? Eller ville han lätta sitt hjärta, tala med någon om att han varit hård mot dottern och tyckte sig skyldig om än indirekt till att hon försvunnit? Enligt artikeln där uppgiften finns har prästen själv lämnat uppgiften om deras samtal; frågan är om inte tystnadsplikten brutits genom detta? Även om samtalet inte var någon bekännelse nog måste den som berättar att det ägt rum inse vad folk skulle tro? Och hade det varit ett helt vanligt samtal där ingen tystnadsplikt öht åberopats hade man kunnat återge vad det gällde, eller hur?
Ja, aga var tillåtet på den tiden. Och visst kan det ha varit så att fadern var orolig. Viola hade dock sagt att hon var rädd för sin far, och verkar ha dragit sig för att besöka hemmet. OM nu Viola var rädd för sin far, varför var hon det? Visade han ofta sin aggressiva sida och misshandlade henne? Även om han gjorde det, så behöver det naturligtvis inte betyda att han gick "för långt" denna kväll.
Karl behöver inte ha besinnat sig under misshandeln. Styvmodern kanske "föste iväg" lillasyster, så att hon skulle slippa se mer?
Agnes ringde till elevhemmet morgonen därpå, men hon ska inte ha nämnt något om att Viola inte kommit tillbaka. Antingen var Agnes orolig, eller också ville hon framstå som det. Men det kan tyckas lite märkligt att Agnes var så pass orolig att hon ringde elevhemmet endast några timmar efter försvinnandet, men inte så pass orolig att hon/de kontaktade polisen förrän efter tre dygn, och då efter påtryckningar. Det är det jag inte riktigt får ihop. Men, visst, de kan ha skämts. Men vad ska de ha skämts för: att fadern misshandlat henne, eller att Viola varit så olydig (?) och fräck att hon valt att inte komma hem? Men det kan ha varit som du skriver.
Samtalet med prästen behöver inte betyda att Karl bekände något som hade med Violas försvinnande att göra. Han kanske var religiös och av någon anledning därav ville prata med en präst? Och skulle det ha varit en bekännelse, så behöver den inte ha handlat om att han ev. orsakat - och ångrat -Violas död. Det skulle också ha kunnat handla om det du skriver, att han kände skuld för sina handgripligheter och Violas försvinnande. Eller något annat. Prästen ska ha berättat att hans samtal med Karl ägde rum när Karl var döende. Han berättade detta när han själv var i slutet av livet. Vad samtalet handlade om, det tog han tyvärr med sig i graven.