Den stora tråden om djurplågaren i Lerum !

M.o.o.n, jag måste berömma dig för ditt mod att träda fram så som du gjorde. Du uttryckte dig väldigt sakligt och korrekt. Folk verkade respektera att hålla konversationen på en acceptabel nivå.

Det var intressant att läsa dina inlägg. Jag kan bara föreställa mig vilket lidande An*ers gärningar måste försatt eran familj i. Du skrev att han har utvecklat en större insikt i vilka konsekvenser hans gärningar har fått. Genom att gå på vad du berättat så vågar jag spekulera i att din bror innerst inne känner ånger och sorg inför att hans gärningar har skapat ett sådant lidande för alla inblandade. Hans vansinnesdåd bottnar uppenbarligen i en djupsinnig psykisk smärta och ohälsa, och jag hoppas verkligen att han har fått/kommer att få den stöttning och hjälp som han behöver så att han kan få en ny chans att leva ett normalt liv. Jag tycker att (i princip) alla är värda en andra chans. Det är ändå ett land som Sverige vi lever i. Huvudsaken är att gärningsmannen ångrar sina brott och förstår att det han gjorde var fel, samt har en vilja att bättra sig och gottgöra för det han gjort i största möjliga mån. Det måste finnas en vilja till positiv förändring för deras egen och andras skull.

Att du trädde fram här i tråden var faktiskt lite gripande. Det ska du har credit för.

Usch!! Hoppas inte något stackars djur kommer i vägen för denna sadistiske djurplågare. Hur mycket smärta som denna människa orsakat djur och ägare vågar man inte drömma om. Nästa omgång är det inte bara djur det handlar om.....

Måste bara säga att det är oerhört modigt av dig att ge dig till känna bland anonyma hatare och oövertänkta uttalanden gjorda i affekt. Mycket intressanta klarlägganden, förstår ditt dilemma.

Tror du att du och din bror kommer att ha en mer nära relation beroende på hur hans psykiska hälsa utvecklar sig framöver?

Väldigt tjat om att M.o.o.n. är så modig och fan o hans moster.
Hade du varit det så hade du tagit avstånd från din bror.

Djurplågare är absolut det värsta jag vet, och anser att oavsett vad lagen säger och att han blir frisläppt så är hans brott så vedervärdigt att han aldrig någonsin kommer att kunna sona för sina gärningar.

Ni som säger att han borde bli frisläppt och anser att han har gjort sitt straff undrar jag om ni hade tyckt detsamma om han hade torterat och dödat era barn på samma sätt.
För det är faktiskt så, att många människor älskar sina djur precis som man älskar sina barn.

Submänniskan har förbrukat sin rätt till ett anständigt liv!

Man kan ha lite olika perspektiv på det hela. Hans brott var vedervärdiga och folk hade tagit mer illa vid sig om deras djur hade drabbats. Det är rätt så självklart. Å andra sidan; tänk att du får en son som du älskar och allt du vill är att det ska gå bra för honom i livet. Du får se honom växa upp. Det är ditt eget blod. Sonen börjar utveckla en psykisk ohälsa, och i förtvivlan och ångest gör du allt för att sonen ska få hjälp. Du känner dig totalt maktlös. Din sons ohälsa eskalerar och han gör sig skyldig till dessa grova brott. Skulle du inte vilja att ditt barn skulle få en ny chans till resocialisering och ett normalt liv? Det vet du inte. Och du kan troligtvis inte, och vill heller inte, leva dig in i det. Även om du har barn så kan du knappast leva dig in i det, för det är otänkbart för en förälder.

Samma princip gäller brodern. Du kan inte påstå att det modiga vore att ta avstånd från honom, för du är inte i broderns kläder och du har inte vuxit upp med An*er som bror, och haft honom vid din sida sedan vaggan. Blodsband är oftast väldigt starka.

Jag känner empati för brottsoffren och djuren som har drabbats. Det påstår jag inte att jag inte gör. Men jag känner också empati för An*ers familj. Och empati för An*er själv. Om man tar hänsyn till det som finns att hitta om An*ers historik och kollar på arten av gärningarna, så kan man dra slutsatsen att det torde krävas ett helvetiskt psykiskt lidande för att begå sådana brott. Detta är ingenting som folk vågar försöka förstå. Således låser många sig vid en synvinkel; att An*er är ett as som borde plågas ihjäl och att hans familj nästan är lika hemsk.

Vill man förhindra att sådana här brott begås så gäller det att leva sig in i gärningsmannens helvete, så att man kan känna igen tidiga tecken. Men jag påstår inte att detta ligger i varken din plikt eller ditt intresse.

Som sagt, perspektiv. Så att man inte blir som guldfisken i skålen.

Problemet är att du jämställer djurliv med mänskligt liv.
Den jämförelsen är helt avig det handlar trots allt bara om ett antal djur som gått en vidrig död till mötes men fortfarande är det bara djur.
Det är helt sjukt att jämställa det med mord på människor.

Ska vara helt ärlig nu.
Jag hade samma åsikt som dig för ett antal år sedan, men efter jag skaffat mig husdjur så har jag ändrat åsikt helt.

En hund t.ex. känner rädsla, kyla, hunger, ensamhet precis som en människa.
Men den kan inte tala om det för någon, hunden är helt utelämnad till sin ägare.
Finns massa alkoholister som äger hundar som dagligen blir misshandlade, hunden kissar på sig av rädsla men får bara mer stryk då.

Bara djur skriver du.
Men du förstår inte att vissa människor älskar sina djur precis som man älskar sina barn.
Bara människan som plågar, torterar, dödar andra levande varelser för nöjes skull.
Kom nu inte dragandes med att katter dödar för nöjes skull, det är något helt annat, det ligger i kattens instinkt.
Jag tycker fortfarande att denna submänniska har förbrukat sin rätt till ett fritt liv,psyksjuk eller inte.

Bra formulerat fast jag inte håller med.
Jag tycker inte att submänniskans familj varken ska hängas ut eller på något annat sätt straffas.
Men att hans bror går in här i tråden gör inte att han är så speciellt modig.
Nu är jag väldigt känslig när det gäller djurplågeri men hade någon i min släkt eller i min närhet gjort dessa vedervärdiga handlingar så hade jag tagit avstånd till han/hon oavsett.

Du har rätt till dina egna åsikter, såvida du inte tar lagen i egna händer och begår ett brott mot gärningsmannen. Och nu anser lagen i Sverige att man har rätt till en andra chans, oavsett vad du tycker. Jag har också rätt till mina egna åsikter. Och jag tycker att logiken i ditt resonemang haltar en aning. Du skriver att du innan hade åsikten att om man tar ett djurliv inte kan jämställas med att ta ett människoliv osv, men att dina åsikter ändrades när du själv fick husdjur. Det innebär att dina åsikter lika gärna skulle kunna ändras när du skaffar barn. Därav kan du inte påstå att du skulle ta avstånd från dem om de skulle begå dessa brott.

Men anledningen till att du inte tänker på detta handlar troligtvis mer om att du låter känslorna styra över förnuftet. Människan har den unika förmågan att låta sitt intellekt dominera över känslolivet, om de anstränger sig. Eftersom det är karaktäristiskt för människan, i förhållande till djuren, så är min definition av submänniska en människa som inte kan låta sitt förnuft styra över sin reptilhjärna. Min åsikt.

(min kommentar)
Det är självklart att man reagerat starkt om man hittar sitt eget djur misshandlat och dödat
Att ge sej på barn, gamla och djur som inte kan försvara sej! Och får brev med beskrivning hur han gjort! Det är vidrigt och visar hans sjuka sida.

Hans planering att han tänkt mörda en kvinna (så var det väl?) är ju otroligt sjukt.
Därtill att han såg upp till de värsta mördarna som tecknade fanns på han rum. Bara det borde fått föräldrarna att reagera. Man kan undra om inte föräldrarna reagerat på sena kvällar i mörker ute.
Vågade dom inte tro att det var han som var skyldig?

Senast det kom upp om han bedömdes frisk att få lämna vården blev det ett nej. Psykiater ansåg honom inte frisk.

Personligen skulle jag inte vilja ha honom i min närhet, utan hopas att psykvården vet vad de beslutar om.
Men visst känner jag för hans familj!
De har säkert haft mycket jobbiga år.
Jag hoppas dom inser att det inte gick att förhindra. Och i tonåren var det nog fantasierna började.

Haltar inte det minsta.
Jag har nämligen barn!
Efter jag skaffade husdjur och sen såg jag reklamen från WSPA, där den visar hur åsnor behandlas.
Efter jag såg den reklamen gick jag in på deras hemsida och tog verkligen till mig hur djuren lider runt om i världen.
Nu skänker jag ganska mycket pengar till olika djurorganisationer, har även tagit hand om 2 katter från en kattorganisation.
Men som sagt, jag ändrade synen på djur efter den reklamen och efter jag skaffade husdjur.
Tror också att ålder kan spela in, man får lite olika perspektiv och annat synsätt ju äldre man blir.
Jag är troligtvis äldre än du..är mellan 45 -50 år

Ja, du är äldre än vad jag är. Spelar dock ingen roll i det här sammanhanget. Det finns fortfarande människor i åldern 45-50 år som resonerar på en tioårings nivå. Du må ha barn, men lev dig in i att någon av dessa skulle begå brott som An*ers. Skulle du fortfarande stöta bort ditt eget kött och blod så måste jag tyvärr säga att du är en extremist med en snedvriden moral som avviker från modersinstinkter som har funnits i vårt släkte sedan vi vandrade utifrån Östafrika för 200 000 år sedan. Det är inte normalt. Det finns exempel på människor som inte blir av med sitt svartvita tänkande trots hög ålder, och som fortsätter att leva i guldfiskskålen. Det kan bero på bristande livserfarenhet eller bristande intellektuell och känslomässig mognad, eller en kombination av båda. Det hör dock till en annan diskussionstråd. Men jag tycker som epost72, det går inte att resonera med dig.